Vårdgivarens skyldigheter

Patientens behov av trygghet, kontinuitet och säkerhet ska tillgodoses. Olika insatser för patienten ska samordnas på ett ändamålsenligt sätt enligt 6 kap. 1 § patientlagen. Verksamhetschefen ska utse en fast vårdkontakt för patienten om han eller hon begär det, eller om det är nödvändigt för att tillgodose hans eller hennes behov av trygghet, kontinuitet, samordning och säkerhet. Detta följer av 4 kap. 1 § hälso- och sjukvårdsförordningen (SFS 2017:80) och 6 kap. 2 § patientlagen.

En fast vårdkontakt bör kunna

• bistå patienter i att samordna vårdens insatser
• informera om vårdsituationen
• förmedla kontakter med andra relevanta personer inom hälso- och sjukvården
• vara kontaktperson för andra delar av hälso- och sjukvården och för socialtjänsten samt i förekommande fall andra berörda myndigheter som exempelvis Försäkringskassan.

Det är inte reglerat vem eller vilken yrkeskategori som ska utses till fast vårdkontakt, men det ska vara en tydligt utpekad person. När det gäller patienter med livshotande tillstånd ska däremot en legitimerad läkare utses som fast vårdkontakt, enligt 2 kap. 3 § Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om livsuppehållande behandling (SOSFS 2011:7).

Regionerna ska organisera primärvården så att alla som omfattas av regionens ansvar för hälso- och sjukvård kan välja utförare av hälso- och sjukvårdstjänster samt välja och få tillgång till en fast läkarkontakt (vårdvalssystem). Patientens val får inte begränsas till ett visst geografiskt område inom regionen. Val av utförare sker genom så kallad listning. Regionerna ska tillhandahålla ett elektroniskt system för listning. Den enskilde får bara vara listad hos en utförare i taget. Byte av utförare får göras högst två gånger per år om det inte finns särskilda skäl. Detta framgår av 7 kap. 3 - 3 b §§ hälso- och sjukvårdslagen och 6 kap. 3 § patientlagen.

En fast läkarkontakt är inte samma sak som en fast vårdkontakt. Det finns dock inte något som hindrar att den fasta läkarkontakten också är patientens fasta vårdkontakt.

Den fasta läkarkontakten ska

• svara för att patienten undersöks
• om möjligt ställa diagnos och se till att patienten får den medicinska vård som hens tillstånd fordrar eller att andra relevanta åtgärder vidtas
• vägleda patienten i kontakter med övrig hälso- och sjukvård och i förekommande fall samordna de undersöknings- och behandlingsåtgärder som vidtas (Socialstyrelsens nationella vägledning s. 10 och prop. 2013/14:106 s. 100).

När den enskilde har behov av insatser både från hälso- och sjukvården och från socialtjänsten, ska regionen tillsammans med kommunen upprätta en individuell plan. Planen ska upprättas om regionen eller kommunen bedömer att den behövs för att den enskilde ska få sina behov tillgodosedda och om den enskilde samtycker till det. Arbetet med planen ska påbörjas utan dröjsmål. Planen ska, när det är möjligt, upprättas tillsammans med den enskilde. Närstående ska ges möjlighet att delta i arbetet med planen, om det är lämpligt och den enskilde inte motsätter sig det. Bestämmelserna finns i 16 kap. 4 § hälso- och sjukvårdslagen och 6 kap. 4 § patientlagen.

Av planen ska det framgå

• vilka insatser som behövs
• vilka insatser som respektive huvudman ska svara för
• vilka åtgärder som vidtas av någon annan än regionen eller kommunen
• vem av huvudmännen som ska ha det övergripande ansvaret för planen.

Läs mer i Socialstyrelsens nationella vägledning om fast vårdkontakt och samordnad individuell plan, länk finns på sidan Relaterad information.

En patient som omfattas av en regions ansvar för hälso- och sjukvård ska inom eller utom denna region få möjlighet att välja utförare av offentligt finansierad öppen vård. Valmöjligheten omfattar därmed offentligt finansierad primärvård, öppen specialiserad vård och öppen högspecialiserad vård i hela landet. Hemregionens remissregler gäller. I övrigt ska vården ges på samma villkor som de villkor som gäller för de egna invånarna. Reglerna om vårdgaranti är dock undantagna. Bestämmelserna finns i 9 kap. 1 § patientlagen och 8 kap. 3 § hälso- och sjukvårdslagen.

En patient som skrivs ut från sluten vård ska få sammanfattande information om den vård och behandling som getts under vårdtiden, om avsikten är att patienten ska få insatser från socialtjänst, kommunal hälso- och sjukvård eller den regionfinansierade öppna vården. Patienten ska även få uppgifter om vem som är patientens fasta vårdkontakt, tidpunkt för när samordnad individuell planering avses genomföras och uppgifter om befintliga planer för vård och omsorg efter utskrivningen, om information finns tillgänglig, se 3 kap. 2 b § patientlagen.

När det finns flera behandlingsalternativ som står i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet ska patienten få möjlighet att välja det alternativ som han eller hon föredrar. Patienten ska få den valda behandlingen, om det med hänsyn till den aktuella sjukdomen eller skadan och till kostnaderna för behandlingen framstår som befogat, se 7 kap. 1 § första stycket och 10 kap. 1 § hälso- och sjukvårdslagen.

Inom den kommunala hälso- och sjukvården har patienten inte rätt att välja sådan behandling som kommunen ansvarar för utanför hemkommunen om denna kan erbjuda behandling som står i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet, se 7 kap. 1 § andra stycket och 10 kap. 1 § hälso- och sjukvårdslagen.

Då det finns olika hjälpmedel för personer med funktionsnedsättning tillgängliga ska patienten ges möjlighet att välja det alternativ som han eller hon föredrar. Patienten ska få det valda hjälpmedlet, om det med hänsyn till hans eller hennes behov och till kostnaderna för hjälpmedlet framstår som befogat.  Detta framgår av 7 kap. 2 § patientlagen och 10 kap. 2 § hälso- och sjukvårdslagen.

Under vissa förutsättningar har en patient rätt att få vård/tandvård i annat EU/EES-land eller Schweiz. Läs mer på Försäkringskassans webbplats. Länkar finns på sidan Relaterad information.

Om en patient ska få ersättning för sina vårdkostnader enligt patientrörlighetsdirektivet måste vårdgivaren lämna viss information till patienten enligt 3 kap. 2 a § patientlagen och 3 c § tandvårdslagen. Med patientrörlighetsdirektivet avses Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/24/EU av den 9 mars 2011 om tillämpning av patienträttigheter vid gränsöverskridande hälso- och sjukvård, i den ursprungliga lydelsen.

Patienten ska få information om

• att hälso- och sjukvården respektive tandvården samt dess personal står under tillsyn av Inspektionen för vård och omsorg (IVO)
• att IVO för ett register om anmälan av verksamhet med mera enligt 2 kap. patientsäkerhetslagen
• att det finns möjlighet att begära ersättning enligt patientskadelagen eller från läkemedelsförsäkringen 
• patientnämndernas verksamhet.

Specificerad faktura vid gränsöverskridande vård

Vårdgivaren ska tillhandahålla en specificerad faktura för den hälso- och sjukvård respektive tandvård en patient tagit emot, om patienten avser att begära ersättning för sina kostnader för vården enligt EU:s patientrörlighetsdirektiv (2011/24/EU),
se 5 kap. 5 § hälso-och sjukvårdslagen och 4 b § tandvårdslagen.