Tvångsvård - Smittskyddslag

Den som misstänks bära på vissa smittsamma sjukdomar är skyldig att söka läkare, låta sig undersökas och genom att ge upplysningar till läkaren medverka till smittspårning. Om det behövs av smittskyddsskäl ska den enskilde erbjudas psykosocialt stöd. Vid allmänfarlig sjukdom ska den enskilde erbjudas den vård eller behandling som behövs av smittskyddsskäl. Om det av smittskyddsskäl finns behov av särskilda behandlingsinsatser ska detta erbjudas den enskilde. Den behandlande läkaren ska ge den smittade medicinska och praktiska råd vid samtliga smittsamma sjukdomar som omfattas av smittskyddslagen. Om det är fråga om smitta av en allmänfarlig sjukdom ska den behandlande läkaren även besluta om individuellt utformade förhållningsregler för den smittade i syfte att förhindra smittspridning. Förhållningsreglerna kan endast omfatta ett eller flera av de moment som anges i smittskyddslagen.

Om den som bär på en allmänfarlig sjukdom inte själv informerar en närstående om sjukdomen ska smittskyddsläkaren underrätta denne. Förvaltningsrätt ska under vissa förutsättningar besluta om läkarundersökning om den enskilde motsätter sig detta.

Smittskyddsläkaren kan besluta att en person ska hållas i karantän om det finns risk för spridning av en samhällsfarlig sjukdom. Ett sådant beslut innebär förbud att lämna byggnaden, del av byggnaden eller området och förbud att ta emot besök där. Vilka sjukdomar som är samhällsfarliga framgår av en bilaga till lagen.

Isolering av den som bär på en allmänfarlig sjukdom får ske om vissa särskilda förutsättningar är uppfyllda. Beslut om isolering fattas av förvaltningsrätt. Tiden för isolering är tidsbegränsad och ska med vissa i lagen angivna mellanrum bli föremål för domstolsprövning. I vissa brådskande fall får smittskyddsläkaren besluta om tillfällig isolering. Ett sådant beslut ska underställas förvaltningsrätten inom fyra dagar för att fortsätta gälla.

Under isolering, som ska ske på en vårdinrättning som drivs av en region, ska den isolerade få möjlighet till sysselsättning och sådan fysisk träning som är lämplig med hänsyn till ålder och hälsotillstånd. Den isolerade ska ha möjlighet att vistas utomhus dagligen under minst en timme om det inte föreligger synnerliga hinder. Den isolerade ska tas väl om hand och få det stöd och den hjälp som behövs för att risken för smittspridning ska förebyggas eller minskas så långt som möjligt. I regel har den isolerade rätt att föra telefonsamtal och ta emot besök. Chefsöverläkaren på vårdinrättningen kan efter samråd med smittskyddsläkare besluta att förbjuda besök om ändamålet med isoleringen annars skulle motverkas. I övrigt kan chefsöverläkaren besluta om andra inskränkningar som är nödvändiga med hänsyn till den isolerades egen säkerhet men också med hänsyn till säkerheten för andra isolerade eller för personalen. Syftet med isoleringen gör att utrymmet för att tillåta vistelser utanför vårdområdet är mycket begränsat. Är det påkallat av särskilda skäl får smittskyddsläkaren, efter samråd med chefsöverläkaren, ge ett sådant tillstånd för en kort viss tid. Tillståndet får förenas med särskilda villkor.

Den som är isolerad har rätt att få en stödperson som är fristående från sjukvården. Chefsöverläkaren ska upplysa den som är isolerad om rätten att få en stödperson. En stödperson utses av patientnämnden om patienten inte motsätter sig det. Stödpersonen ska bistå den isolerade i personliga frågor så länge som isoleringen pågår och om båda samtycker även fyra veckor efter det att isoleringen upphört. En stödperson har rätt att besöka den isolerade där denne är isolerad under förutsättning att besöket kan genomföras på sådant sätt att risk för smittspridning inte finns.

Frågan om isolering kan upphöra ska prövas fortlöpande. Om det inte längre finns skäl för isolering ska den omedelbart upphöra. Om patienten begär att isoleringen ska upphöra ska smittskyddsläkaren utan dröjsmål pröva begäran. Isolering får bestå i högst tre månader. Rätten får efter ansökan från smittskyddsläkaren besluta om fortsatt isolering i perioder om högst sex månader åt gången. I mål om isolering och fortsatt isolering ska en sakkunnig höras vid den muntliga förhandlingen.

Följande beslut fattade av smittskyddsläkaren får överklagas:

• Beslut om förhållningsregler.
• Beslut om tillfällig isolering.
• Beslut om avslag på begäran om upphörande av isolering.
• Beslut om avslag på begäran om tillstånd att vistas utanför vårdinrättningens område eller meddelande av villkor i samband med sådan vistelse.
• Beslut om återkallelse av tillstånd att vistas utanför vårdinrättningens område.
• Beslut om karantän.
• Beslut om avslag på ansökan om att karantän ska upphöra.
• Beslut om avslag på ansökan om undantag från förbud att besöka den som hålls i karantän.

Följande beslut fattade av chefsöverläkaren får överklagas:

• Beslut om att förstöra eller försälja berusningsmedel med mera.
• Beslut om inskränkningar i rättigheterna för en enskild som är isolerad vad gäller sysselsättning, vistelse utomhus, telefonsamtal, besök med mera.

Den som är part i ärendet ska så snart som möjligt bli underrättad om det fullständiga innehållet i beslutet. När parten får överklaga beslutet ska hen underrättas om hur överklagandet går till. En underrättelse om hur man överklagar ska innehålla information om vilka krav som ställs på överklagandets form och innehåll och om vad som gäller i fråga om inlämning och överklagandetid. Myndigheten bestämmer hur underrättelse ska ske. En underrättelse ska dock alltid vara skriftlig om en part begär det.

Smittskyddslagen kompletteras av smittskyddsförordningen (SFS 2004:255) och Folkhälsomyndighetens föreskrifter om smittspårningspliktiga sjukdomar (HSLF-FS 2015:10). 

Läs mer om smittskyddslagen på sidan Relaterad information under länken 1177.se och  om smittskydd och beredskap, under länk Folkhälsomyndigheten. Dessutom finns en särskild lag om besöksinskränkningar. Läs mer på sidan om psykiatrisk tvångsvård.