Översikt
Avfallshantering
Avfall kallas varje ämne eller föremål som innehavaren gör sig av med, avser att göra sig av med eller är skyldig att göra sig av med (Miljöbalken 15 kap 1§). Det ställs också krav på verksamheter att hushålla med råvaror och energi samt utnyttja möjligheterna att minska mängden avfall, minska mängden skadliga ämnen i material och produkter, minska de negativa effekterna av avfall och återvinna avfall (Miljöbalken 2 kap 5§). Den som är ansvarig för ett avfall ska också se till att det återanvänds, materialåtervinns, återvinns på annat sätt eller bortskaffas enligt denna prioritetsordning. En sådan beskrivning av hur avfall ska hanteras benämns avfallshierarkin och tillämpas både i Sverige och inom EU.
Avfallshierarkin har sin grund i att hushållningen av råvaror och energi är som störst i det fall avfall helt kan förebyggas. Om detta inte är praktiskt möjligt eller lämpligt med hänsyn till skydd av människors hälsa och miljö så följer de övriga stegen i hierarkin där resurshushållningen blir sämre för varje steg. Läs mer om avfallshierarkin i avsnitt Referenser och regelverk (Övriga länkar)
Vårdens specialavfall
I Vårdhandboken har fokus lagts på vårdens specialavfall. Det är branschspecifikt avfall vars hantering regleras av föreskrifter från till exempel Socialstyrelsen och/eller Arbetsmiljöverket. Avfallet benämns efter sina egenskaper eller sitt ursprung, till exempel smittförande avfall och biologiskt avfall. Vårdens specialavfall utgör också ofta farligt avfall.
Några exempel på vårdens specialavfall är
- smittförande avfall
- skärande/stickande avfall
- biologiskt avfall
- cytostatika och läkemedel med bestående toxisk effekt.
Notera att begreppet "riskavfall", som tidigare använts för denna kategori av avfall, inte längre tillämpas.
Ansvar
Avfallshantering inom hälso- och sjukvården regleras av ett flertal lagar, förordningar och föreskrifter. Varje verksamhetsutövare är skyldig att känna till innehållet i den lagstiftning som avser det avfall som verksamheten ger upphov till. Vilken lagstiftning som gäller beror på verksamhetens karaktär.
Vad är farligt avfall?
Farligt avfall kan vara skadligt för människors hälsa och/eller miljön. De avfallstyper som är markerade med en asterisk (*) i bilaga 3 till Avfallsförordningen (2020:614) utgör farligt avfall. Det finns många fler typer av farligt avfall än de som redovisas i Vårdhandboken, då fokus här är vårdens specialavfall. Exempel på ytterligare fraktioner av farligt avfall är kemikalier, lågenergilampor och batterier.
För farligt avfall finns särskilda krav på dokumentation samt rapportering, se Avfallsförordningen (SFS 2020:614) samt Naturvårdsverkets föreskrifter om antecknings- och rapporteringsskyldighet och lämnande av uppgifter om farligt avfall till avfallsregistret (NFS 2020:5).
Kommunala föreskrifter
Varje kommun ska besluta om en renhållningsordning enligt Miljöbalken (SFS 1998:808, 15 kap 41 §). En kommunal renhållningsordning består av två delar, avfallsplan och föreskrifter för avfallshantering. Avfallsplanen redovisas i kommunens planering för bland annat hur avfallsmängderna ska minskas och vilken inriktning avfallshanteringen ska ha under kommande period. Föreskrifterna innehåller bestämmelser om till exempel sortering, hämtningsintervall och dispensmöjligheter. Föreskrifterna uppdateras allt eftersom lagstiftningen ändras.
En verksamhet är skyldig att anpassa sina rutiner för avfallshantering till kommunens renhållningsordning. En region kan behöva anpassa sig efter flera olika kommunala renhållningsordningar.
Förpackningsavfall
Avfall ska källsorteras och återvinnas i så stor utsträckning som möjligt. Enligt Avfallsförordningen (2020:614) ska förpackningsavfall i följande material sorteras ut från annat avfall:
- papper
- plast
- färgat glas
- ofärgat glas
- metall
- trä.
Utöver detta ska även returpapper sorteras ut separat.
Förpackningsavfall som innehåller rester av farligt avfall ska i stället sorteras ut och hanteras som farligt avfall.
Förpackningsavfall från verksamheter ska lämnas till ett marknadsdrivet system för materialåtervinning som har godkänts av Naturvårdsverket. Verksamheter som är lokaliserade i anslutning till hushåll i flerbostadshus och som delar avfallskärl med hushållen kan betraktas som samlokaliserade. Sådana verksamheter kan anmäla till kommunen att de vill att kommunen samlar in deras förpackningsavfall. Detta kan vara aktuellt för till exempel vårdcentraler som är inhyrda i flerbostadshus. Mer information om återvinning av förpackningsavfall finns i avfallsportalen som du hittar i avsnitt Referenser och regelverk (Övriga länkar)
Matavfall
Matavfall ska sorteras ut och samlas in separat. Kommunalt avfall innefattar matavfall från lunchrum, personalmatsalar, restauranger, storkök och butiker. För verksamheter som regioner så är det därmed kommunen som ansvarar för insamlingen av matavfallet.
Brännbart avfall
Brännbart avfall är sådant avfall som brinner utan energitillskott. Avfall som inte utgör farligt avfall eller som kan sorteras ut som matavfall eller för materialåtervinning ska sorteras som brännbart avfall. Kommunen ansvarar för insamling av brännbart avfall som räknas som kommunalt avfall. Det är sådant avfall som till sin art och sammansättning liknar avfall från hushåll, till exempel avfall från personalrum eller från städning av väntrum. Avfall som i stället tydligt relaterar till verksamheten benämns verksamhetsavfall. Det är praktiskt svårt att särskilja brännbart avfall som utgör kommunalt avfall från verksamhetsavfall. Generellt hanterar regioner sitt brännbara avfall i en gemensam fraktion som hämtas av kommunen.