Postoperativa infektioner
Patienter kan drabbas av olika typer av postoperativa infektioner.
De vanligaste är
- postoperativa sårinfektioner
- kateterrelaterade infektioner i urinvägarna och blodbanan
- infektioner i luftvägarna.
Dessa infektioner skapar ett stort lidande hos patienten och ökar risken för sjuklighet och död samt kostar samhället enorma summor. Enbart kostnader för extra vårddagar på sjukhus till följd av vårdrelaterade infektioner (VRI) har beräknats kosta 4,4 miljarder svenska kronor årligen. Enligt beräkningar kan 30 - 50 % av alla VRI undvikas genom tillämpning av preventiva åtgärder.
Postoperativa sårinfektioner
Postoperativa sårinfektioner är de näst vanligaste vårdrelaterade infektionerna i Sverige, och utgör cirka 22 % av alla VRI. Infektioner uppstår när bakterier hamnar på platser i kroppen där de inte hör hemma. Det kan vara bakterier som kommer från operationsmiljön och förs in i patienten via luft eller via vårdpersonalens händer. Vi kan i dagsläget inte skapa en helt bakteriefri miljö men vi kan arbeta för att bryta alla kända smittvägar i samband med operation.
Bakterier kan nå patienten via
- luften
- kontaminerade instrument, material och vätskor
- vårdpersonalens händer
- egen hudflora
- tarmflora vid bukkirurgi.
Smittkällor och smittvägar
Smitta kan komma antingen från patienten själv, "endogen smitta", eller från omgivningen, huvudsakligen de personer som är närvarande i operationsrummet, "exogen smitta".
Vilka smittkällor och smittvägar som dominerar varierar beroende på typ av operation och hygieniska och aseptiska åtgärder. Vid tarmoperationer dominerar den endogena smittan men exogena infektioner, till exempel med Staphylococcus aureus, förekommer också. Vid proteskirurgi utgör både patientens och personalens hudflora en infektionsrisk.
Endogen smitta
Om operationssåret förorenas med lågvirulenta bakterier från patientens normala hudflora, som koagulasnegativa stafylokocker (KNS), till exempel Staphylococcus epidermidis, är risken för infektion förhöjd vid särskilt infektionskänslig kirurgi som ortopedisk kirurgi, kärl- och neurokirurgi, och/eller implantation av kroppsfrämmande material. Om patientens hud är koloniserad eller kontaminerad med mer virulenta bakterier, till exempel Staphylococcus aureus, finns det risk för infektion vid alla typer av operationer.
Vid operation på organ som innehåller bakterier, exempelvis tarm, sker alltid en viss förorening av omgivande vävnad även om spill inte kan påvisas med blotta ögat. Vid denna typ av kirurgi är endogen smitta vanligast.
En pågående infektion på huden eller i något annat organ än där ingreppet sker utgör också en risk för endogen smitta.
Exogen smitta
Vid exogen smitta kommer smittämnet från omgivningen och det är personalen i operationsrummet som är den främsta smittkällan. Smittämnen kan nå operationssåret via luften, med droppar eller genom kontakt med kläder, vätskor och instrument som har kontaminerats under operationen.
Från varje enskild person sprids cirka 1000 bakteriebärande hudfragment/minut till luften. Dessa förorenar operationssåret genom att falla ner i såret eller genom att de först faller ned på instrument, i öppna vätskor och annat material och sedan via dessa förs ned i operationssåret. Fler personer i operationsrummet utgör en större risk för smittspridning via luften. Antalet personer i operationsrummet anpassas till typ av ventilation i operationsrummet och operationssjuksköterskans bedömning för ett säkert vårdande.
Droppsmitta
Vid tal, hosta eller nysning sprids bakteriebärande salivdroppar. Dessa droppar sprids i luften inom en armslängds avstånd för att sedan på grund av sin tyngd falla ner mot golvet.
Kontaktsmitta
Personalens hudbakterier kan också nå operationssåret direkt genom hål på operationshandskarna eller genom att bakterierna vandrar genom en fuktig operationsrock. Hårstrån kan bära hudbakterier och förorena operationssår och föremål.
Faktorer som påverkar risk för infektion
Uppkomsten av infektioner bygger på komplexa interaktioner mellan bakterietyp, bakteriedos samt patientens immunförsvar.
Infektionsrisken varierar inte bara på grund av typ och mängd bakterier som når såret utan är också beroende av faktorer relaterade till
- patienten
- vårdmiljön (ventilation, arbetsdräkt, antal personer och korrekt arbetssätt) i operationsrummet
- typ av operation
- lång operationstid
- operationsteknik
- aseptisk teknik
- antibiotikaprofylax givet i felaktigt tidsspann.
Patientberoende faktorer som ökar infektionsrisken
Faktorer relaterade till patienten som ökar infektionsrisken är bland annat
- samsjuklighet (komorbiditet), det vill säga närvaro av andra sjukdomar förutom aktuell diagnos, exempelvis diabetes och systemsjukdomar
- extremt hög eller låg ålder
- fetma (BMI ≥30 kg/m2)
- dåligt näringstillstånd
- pågående infektion
- hudskador
- rökning
- viss läkemedelsbehandling, exempelvis steroidbehandling
- alkoholbruk.
Registrering av postoperativa sårinfektioner
Postoperativ sårinfektion bör rapporteras som en avvikelse, se lokala anvisningar.
Bedöms sårinfektionen som en allvarlig vårdskada ska registrering ske enligt Inspektionen för vård och omsorg (IVO) och patientsäkerhetslagen SFS 2010:659, 1 kap. §5 och 3 kap. §5.
Alla verksamheter ska registrera och följa upp förekomsten av postoperativa infektioner. Registrering av postoperativa sårinfektioner med återföring av resultatet till den opererande kliniken har visat sig sänka infektionsfrekvensen, vilket tyder på att det finns goda kunskaper om hur postoperativa infektioner kan undvikas. Dessa kunskaper måste dock hållas ständigt aktuella så att det praktiska arbetet bedrivs kunskapsbaserat.
Se lokala anvisningar för avvikelserapportering om postoperativ sårinfektion.