Infektionskänsliga patienter - Översikt
Infektionskänslighet innebär att immunförsvaret hos en person av någon anledning är nedsatt, eller att nivån av vita blodkroppar är mycket låg. Det kan bero på underliggande sjukdom och/eller att en person får någon form av behandling som påverkar benmärgen och de blodbildande cellerna, exempelvis behandling med cytotoxiska läkemedel [1,2,3].
Personer med nedsatt immunförsvar löper högre risk än övriga befolkningen att smittas av bakterie- och virusinfektioner. I en stor del av fallen handlar det om endogena infektioner, det vill säga att man smittas av mikroorganismer ur sin egen bakterieflora [1,2,4,5]. Det finns en högre risk för dessa personer att smittas av mikroorganismer från omgivningen, till exempel svampsporer, än för dem som inte har nedsatt immunförsvar [2,3,6,7].
Risken för sepsis är stor hos personer med nedsatt immunförsvar och som vårdpersonal bör man ha kunskap om vilka symtom som kännetecknar sepsis. Dock kan infektioner vara svårare att upptäcka hos dessa personer på grund av den låga nivån av vita blodkroppar, då feber eller ibland undertemperatur, i vissa fall kan vara det enda symtomet på infektion [2,4,7,8]. Därför är det viktigt med snabb handläggning vid misstänkt infektion och beslut om insättning av intravenösa antibiotika ska ske skyndsamt. Infektioner kan bli långdragna eller ofta återkommande hos personer med nedsatt immunförsvar. Ofta krävs en lång behandlingstid med antibiotika och i vissa fall ges antibiotika i förebyggande syfte. Goda rutiner kring handläggningen bör finnas på enheter som träffar och vårdar personer med nedsatt immunförsvar [1,2,3,4,5,6,7].