Stomi - Översikt
En sjukdom eller skada i mag-tarmkanalen eller i urinvägarna kan leda till att delar av tarmen eller urinblåsan måste opereras bort eller bortkopplas under en tid.
Vid ett operativt ingrepp ändrar man tarmens eller urinblåsans naturliga tömningsväg genom att kirurgiskt anlägga en öppning genom bukväggen – en stomi. Stoma är det grekiska ordet för mun eller öppning.
Vid stomioperationen förs tarmen ut genom ett hål i bukväggen. Den yttersta delen everteras (vänds ut och in) genom att den yttersta tarmkanten viks ner mot huden och sutureras fast. Det är alltså slemhinnan på tarmens insida som är synlig på en stomi.
Det finns olika stomityper:
- Kolostomi är samlingsnamn på alla stomier som är anlagda på tjocktarmen. För att närmare precisera var på tjocktarmen stomin är gjord benämns stomin efter den aktuella delen av tjocktarmen som är framlagd, till exempel sigmoideostomi efter kolon sigmoideum eller transversostomi efter kolon transversum. Kolostomin placeras i regel på vänster sida.
- En ileostomi är gjord på den nedre delen av tunntarmen som kallas ileum. Ileostomin placeras i regel på höger sida.
- Genom en urostomi rinner urin som avleds från urinvägarna. Urostomin placeras i regel på höger sida.
Stomin saknar känsel för beröring och smärta. Ett rikligt nät av små blodkärl i slemhinnan gör att stomin lätt blöder, exempelvis vid beröring och rengöring, men detta är ofarligt. Stomin kan också reagera med en övergående svullnad vid direkt slag, mycket kraftigt tryck eller exempelvis om man klippt hålet i stomibandagets platta för trångt.
Det tarmslem som normalt bildas i tarmen finns även på och i stomin. Tarmens peristaltiska rörelser, det vill säga finfördelning och förflyttning av tarminnehåll, gör att stomins storlek kan variera något. Tömningen sker utan viljans kontroll och avföringen eller urinen samlas upp i ett stomibandage.
Dokumentation
Dokumentera och rapportera iakttagelser om
- stomin
- omgivande hudområde
- buksnittet
- eventuellt stjärtsår
- utseende och mängd i stomi- och dränagepåsarna
- stomislemhinnans utseende
- stomins storlek (diameter, höjd, längd), färg och eventuellt ödem.
Dokumentera också
- typ av stomibandage
- bandagebyte och frekvens och hur mycket patienten medverkar vid bandagebytet.
Vårdpersonalen ska i samråd med stomiterapeuten erbjuda patienten praktisk möjlighet att träna på att lära sig sköta sin stomi innan utskrivning.
Komplettera dokumentationen med uppgifter om hur patienten ser på sin sjukdom, operationen och stomin.
När patienten byter vårdgivare eller vårdform ska informationen överföras utförligt och tydligt i skrift och eventuellt även muntligt.
Läs mer i Vårdhandbokens avsnitt om vårdsamverkan.