Öronspolning vid vaxpropp - Översikt
Vaxproppar, ett vanligt och besvärligt problem
Problem med vaxpropp är en vanlig orsak till att söka vård, förekomsten uppskattas till mellan 2 och 6 % av befolkningen. Vaxproppar i hörselgången förorsakar stora problem för patienterna med bland annat hörselnedsättning men också smärtor och lock-, eller tryckkänsla i hörselgången. Dessutom kan patienterna uppleva brummande eller ringande/pipande ljud, yrsel och även hosta till följd av vaxproppar. Livskvaliteten kan därmed försämras och borttagandet av en vaxpropp kan förbättra situationen omedelbart [1].
I den yttre hörselgången finns hårfolliklar, svettkörtlar och talgkörtlar som producerar vax. Vax består av talg, svettkörtelsekret och hudpartiklar, framför allt keratin. Syftet med vaxet är att bilda en sur miljö som skyddar mot mikroorganismer, smörja den inre, tunnare hörselgångshuden samt att transportera hudens epitel som ständigt nybildas, ut ur hörselgången [2]. Vax kan vara mjukt eller hårt och variera i färg från ljust till mörkbrunt. Vaxproppar är vanligen mörkt bruna och torra/hårda. De sitter fast i hörselgångens väggar och hårstrån. Mörk färg kan förklaras med vaxproppens oxidation med luftens syre.
Orsak till vaxproppar, ökad vaxproduktion eller försämrad vaxtransport kan vara användning av tops, öronproppar, hörapparater, hörselskydd, tidigare kirurgi i området, överdriven renlighet, hårstrån, eksem eller irritation i huden. Vaxpropp kan ibland uppstå lättare i det öra som patienten mest ligger på under sömn. Vaxproduktionen är individuell och skiljer sig mellan individer.
Olika metoder för avlägsnande av vaxproppar
Idag finns ingen säker evidens för vad som är den effektivaste metoden för avlägsnande av vaxproppar, flera metoder används. Vid okomplicerade vaxproppar förekommer två metoder för öronspolning. Den ena utförs med spruta, engångs- eller flergångsspruta, och den andra med ett fast spolsystem som är kopplat direkt till vattenkran, så kallad öronspolare. Oavsett metod ska behandlingen utföras av hälso- och sjukvårdspersonal med adekvat kompetens, se texten "Vem får genomföra öronspolning". I speciella fall kan läkare avlägsna vaxproppar med hjälp av öronmikroskop med sug, öronspeculum samt curette, vaxslynga eller armerade bomullspinnar [3].
Risker vid öronspolning
Öronspolning kan innebära risker som till exempel trumhinneperforation, andra skador i hörselgången, extern otit, smärta, tinnitus och yrsel [4].
Kontraindikationer
Innan spolning av hörselgång kan övervägas, på tidigare öronfrisk patient, ska nekande svar på följande frågor erhållas:
- Har det runnit ur örat?
- Har patienten haft hål på trumhinnan eller opererats i örat?
- Föreligger annan öronsjukdom utöver vaxproblemet?
Innan spolning påbörjas, fråga om personen har feber, hörselgångseksem, sudden deaffness (plötslig hörselnedsättning), främmande kropp, kolesteatom eller kronisk otit som måste beaktas och bedömas. Vid osäkerhet rådfrågas läkare.
Små barns hörselgångar ska bedömas på samma sätt innan öronspolning.
Lokala anvisningar brukar ange från vilken ålder hos barn och ungdom som annan sjukvårdspersonal än läkare kan genomföra öronspolningar. Många vårdcentraler anger från 12 års ålder men det kan variera. Försäkra dig om rutinerna på din vårdenhet.
Spolning är kontraindicerat
- om patienter har insatta dräneringsrör eller andra genomgångna operationer i örat
- vid trumhinneperforation
- vid pågående öroninflammation eller om patienten tidigare haft svåra eller upprepade öroninflammationer
- vid svår yrsel, om spolning inte är ordinerat av specialistläkare i öron-, näs- och halssjukdomar
- vid svår smärta.
Spolning av små barns öron bör inte göras utan specialistbedömning. Vid kontraindikationer mot öronspolning bör vaxproppar sugas eller plockas bort av läkare [1].