Tillvägagångssätt

Förberedelser

Informera patienten om varför behandlingen eller undersökningen ska göras, hur den ska utföras och vad den innebär. Ta hänsyn till patientens integritet genom att utföra undersökningen i ett behandlingsrum eller undersökningsrum med skydd för insyn. Bedöm tillsammans med patienten om en eventuell tandprotes behöver tas ut.

Gör så här:

• Låt patienten ligga i vänster sidoläge med lätt höjd huvudända och gott stöd för ryggen för att förhindra passivt återflöde av maginnehåll till svalget.
• Koppla övervakning med EKG och pulsoximeter.
• Patienten måste ha minst en perifer venkateter (PVK).
• Ge alltid syrgas via näskateter (2 liter/minut) eller grimma (4 liter/minut) till patient med sänkt medvetande.
• Aktiverad sug med påkopplad (grov) sugkateter måste alltid finnas tillhands för att kunna rensuga svalget från uppkräkt maginnehåll eller slem.
• Bestäm hur långt sonden ska föras ned genom att mäta avståndet från patientens nästipp till örat och vidare till spetsen av bröstbenet. Markera på sonden med vattenfast penna.
• Sätt bedövningsgel/glidslem på sonden enligt läkarordination.
• Om patienten tolererar det, för in ett bitstycke för gastroskopi i munnen på patienten varigenom man sonderar.

Magsond läggs in på följande sätt:

1. För in sonden genom munnen ned mot svalget, långsamt men bestämt. Forcera inte.
2. Gör en kort paus när sonden möter den bakre svalgväggen.
3. Be patienten svälja och för samtidigt ner sonden förbi svalget. Synkronisera nedförandet med patientens sväljningsrörelser.
4. Be patienten att om möjligt böja huvudet framåt för att sonden ska glida ned i matstrupen.
5. Fortsätt långsamt och försiktigt att föra ned sonden till markeringen.
6. Prova att suga i sonden och se om förbindelsen med ventrikeln är fri. Vid tveksamhet kan en liten mängd luft (10-20 mL ur en 50 mL spruta) blåsas in, samtidigt som man lyssnar med stetoskop över ventrikeln. Ett tydligt blurpljud hörs vid rätt position.

När sonden ligger i magsäcken kan maginnehållet aspireras för att tas till vara för eventuell kemisk analys. Notera om tablettrester eller annat kan aspireras ur ventrikeln. Notera och dokumentera färg och uppskattad mängd. Mängden tablettrester kan uppskattas till ingen, liten, måttlig eller riklig. Observera att ringa eller ingen mängd inte utesluter att riklig mängd tabletter kan finnas kvar i ventrikeln.

För identifiering av intaget läkemedel kan ett foto av utförskaffade tabletter underlätta identifiering, till exempel med hjälp av Fass under avsnitt tablettidentifiering. Se länk under Referenser och regelverk. Denna kontroll utförs lämpligen av ansvarig läkare på akutmottagningen.

Magsköljning

Magsköljning kan utföras på tre alternativa sätt:

• Anslut ett färdigt magsköljningsset med två påsar till den nedlagda sonden med hjälp av ett y-rör och två slangklämmor. Förfyll den ena påsen med 200-300 mL kroppstempererat vatten och släpp in det i ventrikeln. Strax efter att allt runnit in omkopplas slangklämmorna så att vätskan kan rinna ut till den andra påsen. Upprepa proceduren 5-6 gånger tills dess att vätskan som kommer ut klarnat upp.
• Använd en stor spruta (50-60 mL) direkt kopplad till sonden och skölj med upprepade instillationer av 50-60 mL kranvatten tills ventrikelinnehållet klarnar upp och inte längre är grumligt eller innehåller synliga tablettrester. Skulle större partiklar komma ur sonden kan man ta loss sprutan och tömma ut partiklar och tablettrester från ventrikelsonden i en rondskål. Vanligen behöver man använda cirka tio helt fyllda sprutor men antalet kan variera beroende på mängden av tablettrester i ventrikeln.
• Ett tredje alternativ är att koppla ihop en slang och en tratt och ansluta till ventrikelsonden. Skölj i sådant fall via tratten med hjälp av häverteffekten.

Vid magsköljning enligt alternativ ovan, gör så här:

1. Om fasta bitar täpper till sonden eller slangen, prova att pumpa loss hindret genom att krama sonden rytmiskt med handen, använd sug aktsamt eller ändra sondläget och ge lätta tryckningar över och runt magsäcken.
2. Observera både patient och sond noggrant medan magsköljningen pågår. Den nedlagda sonden kan till exempel åka upp.
3. Ge patienten stöd i ryggen.
4. Upprepa behandlingen tills dess att lösningen klarnat.
5. Kontrollera genom mätning att den totala mängden ordinerad lösning kommer tillbaka ut.
6. Om de giftiga ämnen som svalts binds till kol, avsluta med att spruta ner en flytande kolberedning (medicinskt kol/aktivt kol) genom sonden. Ibland ges kolberedningen genom sond utan någon ventrikelsköljning, till exempel vid måttlig förgiftning eller vid omhändertagande senare än en timme efter intag av giftiga ämnen.
7. Före avlägsnandet bör sonden stängas med en kraftfull peang. Avlägsna sonden genom att uppmana patienten att ta ett djupt andetag samtidigt som sonden dras upp.
8. Rensug svalget och torka av munnen på patienten.
9. Om patienten ska behandlas med upprepat aktivt kol kan en ny sond (vanligen en duodenalsond 18 Ch) läggas in genom näsan som därefter tejpas fast på kinden. Detta görs på särskilda indikationer och enbart på läkarordination. Läs mer i Vårdhandbokens texter om inläggning av sond.
10. Om kol har spolats ner i en nässond som ska ligga kvar, avsluta med att spola rent sonden för att undvika igenpluggning av kol.

Använt material

Rengör och desinfektera material för flergångsbruk i diskdesinfektor. Läs mer i Vårdhandbokens texter om Desinfektionsapparatur.