Trakeostomi - Översikt
Trakeotomi är ett operativt ingrepp som innebär att en öppning görs på halsens framsida till luftstrupen för att skapa fri luftväg. Öppningen i halsen kallas sedan trakeostomi eller trakeostoma [1-4].
Passagen in till luftstrupen hålls öppen med hjälp av en trakealkanyl med eller utan kuff. En kuff är en uppblåsbar manschett som finns på kanylens utsida och som används för att täta runt trakealkanylen för att gasutbytet i lungorna ska optimeras. Trakealkanylen kan vara försedd med en innerkanyl [5-10].
Trakeotomi utförs när sjukdomar eller skador i luftvägarna eller i centrala nervsystemet hindrar patienten att få ett effektivt gasutbyte i lungorna. Ingreppet kan också göras på patienter som har försämrad lungkapacitet och behöver långvarig respiratorbehandling, det vill säga över två veckor. Dessutom i de situationer där non-invasiv ventilation inte är tillräcklig (4-8, 10,11).
Om patienten behöver vara trakeostomerad under en längre period är det en fördel om hen lär sig att sköta sin trakeostomi själv så snart allmäntillståndet tillåter [3,11-13].
Erfaren personal behövs
Personal som ska vårda patienter med trakeostomi ska få undervisning och handledning av erfaren legitimerad sjuksköterska tills de själva blivit erfarna och känner sig säkra på hur trakeostomin ska skötas [5,14,15].
När patienter med trakeostomi sköts hemma är det vanligt att vården ges av personliga assistenter med särskild delegering [13]. Assistenterna utbildas och visar att de fått den kunskap som behövs om trakeostomivård. Denna vård ges då assistent fått utbildningsintyg från omvårdnadsansvarig sjuksköterska för just den person det gäller [5,12].
Vid delegering av arbetsuppgifter finns mer att läsa i Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd [SOSFS 1997:14].
Viktigt med information
Kom ihåg att informera och prata med anhöriga före operationen om vad den innebär och vilka följder den kan få.
Många patienter har ett svårt akut andningshinder eller är nedsövda och vårdas i respirator när beslutet om operationen tas. Då måste informationen förmedlas så snart det går att kommunicera med patienten [3,16,17].
Dokumentera och rapportera
Dokumentera följande i patientjournalen:
- indikation
- trakealkanylens typ och storlek
- innerkanyl, ofenestrerad/fenestrerad
- reservkanyl
- kuffschema med ordinerat kufftryck alternativt kuffvolym och tider för i- och urkuffning
- skötsel, omläggning
- bytesfrekvens (ordination om hur ofta kanylen byts)
- behov av sugning
- patientens andning
- eventuella komplikationer
- patientens kommunikationssätt
- patientens reaktion/upplevelse
- information till patienten och anhöriga.
Dokumentera också hur patienten helst kommunicerar med omgivningen. Dokumentationen bör inkludera riskbedömningar och vilken grad av tillsyn patienten behöver. Detta är särskilt viktigt på avdelningar som sällan vårdar patienter med trakeostomi. Om patienten inte kan slå larm vid problem, krävs det ständig övervakning [15,18-20].
Det är viktigt att patientens särskilda omvårdnadsbehov gällande trakeostomin, exempelvis kommunikationssätt och sugbehov, framgår i rapportering av patienten.