Hypoxi |
För långvarig sugning. För grov sugkateter och högt sugtryck. |
- Undvik sugtryck över 20kPa. Korrekt sugkateterstorlek. Sugning under begränsad tid, 5-10 sek, max 15 sek.
- Överväg oxygenbehandling för patienter med hög risk för desaturation. Detta kan gälla patienter med tidigare episoder av desaturation i samband med rensugning. Patienter anslutna till ventilator bedöms ha högre risk om de har höga FiO2 eller PEEP inställningar [1].
|
Arytmier |
För långvarig sugning i nedre luftväg. |
- Sugning under begränsad tid, 5-10 sek, max 15 sek [1].
|
Sugning kan irritera slemhinnan till ökad slemproduktion |
Taktilstimulering av luftvägens slemhinna kan öka slemproduktionen efter överdriven sugning. |
- Endast sugning när indikation finns [10].
|
Slemhinneskador
|
För högt sugtryck. Sugning nedanför tub/kanyl i nedre luftväg. Fastsugning orsakad av stillastående sugkateter vid sugning.
|
- Kontrollera sugkraften, korrekt sugdjup och sugtekniken [1].
|
Arytmier, bradykardi på grund av vagal stimulering |
Sugning som pågår mer än 15 sek. |
- Sugning i nedre luftväg får pågå i max 15 sek.
- Vid indikation på arytmier ska sugningen avbrytas och kortas ner i tid nästkommande gånger [1].
|
Kräkning |
Sugning långt bak i svalget. |
- Om ej akut behov av sugning i svalget bör andra alternativ till sekretmobilisering prövas [9].
|
Atelektas |
För högt sugtryck och sugkateter som upptar mer än halva innerdiametern på tub/kanyl som kollaberar de mindre distala luftvägarna. |
- Korrekt sugtryck.
- Sugkateter som max upptar halva innerdiameterns lumen [1,15].
|
Bronkospasm |
Stimulering av luftväg nedanför tub/trakealkanyl. |
- Korrekt sugdjup som inte går nedanför tub/kanyl vid icke akuta situationer [1].
|
"Uttröttad" patient |
För långa sugtillfällen. Hela trakealtubens eller trakealkanylens lumen fylld av sugkatetern. |
- Observera patienten.
- Rensug inte längre än patienten orkar. Låt patienten återhämta sig mellan sugningarna.
- Anpassa sugkateterns diameter efter trakealtubens eller trakealkanylens storlek.
|
Sekretstagnation och krustbildning |
Ej adekvat befuktning av inandningsluft, otillräckligt intag av vätska. Immobilisering. |
- Fukta slemhinnorna i övre luftväg med exempelvis munsvabb.
- Använd fukt- och värmeväxlare på trakealkanyl, stomaplåster och silikontub.
- Ökat behov av befuktning av luftväg med till exempel natriumkloridinhalationer.
- Kontrollera adekvat vätskeintag.
- Daglig aktiv mobilisering och lägesändringar [9,14].
|
Spridning av bakterier från övre till nedre luftvägarna |
Samma kateter används till både övre och nedre luftvägarna. Ofullständig munvård med mikroaspiration till nedre luftväg. |
- Använd inte samma sugkateter till övre och nedre luftvägarna.
- Regelbunden eller kontinuerlig kontroll av kufftryck för att undvika aspiration förbi kuffen.
- Daglig munvård [13,18].
|
Infektioner som förs vidare |
Smittspridning vid icke aseptisk teknik vid rensugning i nedre luftväg. |
- Arbeta aseptiskt.
- Tillämpa basala hygienrutiner.
- Använd alltid handskar [8].
|
Ökat intrakraniellt tryck |
För långa sugtillfällen. Retning till hosta vid rensugning.
|
- Sug 5-10 sekunder/gång, max 15 sekunder [1].
- Korrekt handhavande och sugdjup för att undvika hosta.
|