Pleuratappning - Översikt

Anatomi

Referenserna [1,2] gäller generellt för denna text.

Lungorna är omgivna av varsin lungsäck, pleura. Pleura viscerale är sammanväxt med lungan och pleura parietale klär thoraxväggens insida. Mellan pleura viscerale och pleura parietale finns normalt en tunn vätskehinna (<10mL) som tillåter glidning mellan dessa. Detta område kallas pleurahålan.

Om produktionen och/eller läckage av pleuravätska är större än pleuras absorptionsförmåga samlas vätska i pleurahålan som pleuravätska (hydrothorax). Orsakerna till att det samlas pleuravätska i pleurahålan kan vara allt från benigna behandlingsbara tillstånd till maligna allvarliga sjukdomar. På lungröntgen syns pleuravätska om den överstiger cirka 200 mL. Vid större mängder vätska kan ibland en överskjutning av mediastinum till motsatt sida förekomma.

Pleuratappning för diagnos eller behandling

Pleuratappning innebär ett instick i pleura, mellan två revben, för att ta prov på pleuravätskan och/eller för att tappa ut vätska. Detta görs som punktion, med ett särskilt slutet tappningsset, vilket underlättar eventuell provtagning Med den tekniken förhindras luft att tränga in i lungsäcken.

Pleuratappning görs för att ställa diagnos eller som behandling. När den utförs i behandlande syfte har patienten ofta andningsbesvär som blir mindre besvärande efter punktionen. Andra symtom som patienten kan ha vid förekomst av pleuravätska är bröstsmärtor, hosta och dyspné.

Vid återkommande pleuravätska, exempelvis vid cancersjukdom, kan ett alternativ till traditionell pleuratappning vara att lägga in en tunnelerad dränagekateter i pleura. Denna dränagekateter kan användas vid både mailgna och benigna sjukdomstillstånd. Fördelarna för patienten med pleuratappning via dränagekateter, är att behandlingen kan utföras i patientens hem och att sjukhusbesöken för just det momentet minskar [3].

Pleuratappning ordineras och utförs av läkare.