Ordination av läkemedel

Behörighet att ordinera läkemedel

Ordination och förskrivning av läkare, tandläkare, tandhygienist och barnmorska

Bestämmelser för deras behörighet att ordinera läkemedel framgår av Läkemedelsverkets föreskrifter om förordnande och utlämnande av läkemedel och teknisk sprit (HSLF-FS 2021:75).

Som vikarierande underläkare har man i princip samma skyldigheter och ansvar som en legitimerad läkare. Man måste ha klarat av de nio första terminerna på läkarprogrammet och avslutat kursen inom den specialitet man ska vikariera inom. Som medicine studerande kan man aldrig vikariera inom primärvården.

Före legitimation är befogenheterna begränsade. Ordination och förskrivning av läkemedel får endast ske till de patienter som vårdas i tjänsten. Inte till sig själv, vänner eller familj.

Behörighet för sjuksköterskor att förskriva läkemedel

I Socialstyrelsens föreskrifter om behörighet för sjuksköterskor att förskriva och ordinera läkemedel (HSLF-FS 2018:43) framgår följande:

• Vilka krav som ska vara uppfyllda för att en sjuksköterska ska vara behörig att förskriva läkemedel och vilken omfattning behörigheten har.
• Behörighet för sjuksköterskor att ordinera läkemedel för vaccination.

Läkemedelslista för sjuksköterskor med förskrivningsrätt återfinns i Läkemedelsverkets föreskrifter (HSLF-FS 2021:75).

Dosjustering utförd av sjuksköterska

Dosjustering är en del av ordinationen. En sjuksköterska utan behörighet att ordinera ett visst läkemedel får dock i vissa fall justera doseringen i en läkemedelsordination utifrån mål- eller mätvärden. Den som ordinerar en sådan läkemedelsbehandling bestämmer en initial dosering samt de mål- eller mätvärden som ska ligga till grund för dosjusteringen. Detta gäller endast särskilt utsedda sjuksköterskor med säkerställd specifik kompetens. En justerad dos ska dokumenteras i patientjournalen.

I vårdgivarens rutiner ska det framgå vilken kompetens en sjuksköterska ska ha för att få justera doseringen i en läkemedelsordination samt vilka läkemedel som får dosjusteras.

Ordinationsdokumentation

En läkemedelsordination ska vara entydig och görs med angivande av

• läkemedlets namn eller aktiv substans
• läkemedlets beredningsform, styrka, dosering i administreringssätt
• administreringstillfällen
• läkemedelsbehandlingens längd
• ordinationsorsak
• när behandlingen ska följas upp eller avslutas.

Doseringen ska anges som antalet tabletter eller andra avdelade läkemedelsdoser eller läkemedlets volym per doseringstillfälle. Internationella enheter ska vid läkemedelsordination förkortas med E.

Om det är nödvändigt för att ordinationen av ett visst läkemedel ska bli tydlig, får doseringen anges som mängden verksam substans per läkemedelsdos. Sådana läkemedel ska finnas på en fastställd förteckning enligt vårdgivarens riktlinjer.

Vid behov kan hänvisning ske till fastställda behandlings- eller spädningsscheman. Om sådana scheman inte finns ska spädningsförfarande anges med angivande av volym av aktivt läkemedel, typ av spädningsvätska samt dess styrka och volym. Slutkoncentration efter spädning bör också anges.

Läkemedelsordinationerna ska dokumenteras i patientjournalen på ett strukturerat sätt och i ett enhetligt format. Dokumentationen bör göras elektroniskt.

Se lokala anvisningar för ordinationsdokumentation.

Muntlig ordination och telefonordination

Undantagsvis samt i akuta situationer när en patient behöver omedelbar behandling kan ordinationer ges muntligen. Det finns stor risk för missuppfattningar vid muntliga ordinationer. De bör därför bekräftas med så kallad loop-kommunikation.

Muntliga ordinationer ska dokumenteras och signeras i efterhand av läkare eller tandläkare. Om den som muntligen har ordinerat ett läkemedel är förhindrad att dokumentera ordinationen ska detta göras av en sjuksköterska. Ordinerande läkare ska då anges samt tidpunkt för ordinationen.

Se lokala anvisningar för dokumentation av muntliga ordinationer.

Överkänslighet

Varningsmärkning ska göras av behandlande läkare i de fall patienten har en säkerställd överkänslighet mot läkemedel eller annat ämne som kan ge allvarliga eller livshotande reaktioner. Endast information som är av betydande medicinskt värde ska noteras som varning. Tydlig märkning ska göras i journalen och övriga relevanta ställen, till exempel remisser till annan instans.

All läkemedelsöverkänslighet ska registreras med ATC-kod där sådan är känd. ATC-koden måste anges på rätt nivå så att varning för motsvarande substanser, som till exempel penicilliner på fyrställig nivå, för att få en bredare varning. Observera att varningssystemet inte larmar vid försök till ordination av samma eller liknande substans med annan ATC-kod. Endast information som är av betydande medicinskt värde ska noteras som varning.

Patienten ska få information om sin överkänslighet, både muntligt och skriftligt. 

Ordination av läkemedel enligt generella direktiv 

Endast läkare får ordinera läkemedel enligt generella direktiv. Ordinationen omfattar läkemedel som får administreras eller överlämnas av sjuksköterska efter behovsbedömning utan kontakt med läkare. Sjuksköterskan ska kontrollera att överkänslighet inte föreligger. Sjuksköterska dokumenterar ordinationen i läkemedelsjournalen och bedömningen av patientens behov i patientjournalen. Ansvarig läkare informeras.

Ordinationerna ska utfärdas mycket restriktivt och omprövas regelbundet. I de fall läkaren kan förutse patientens läkemedelsbehov ska istället stående ordination eller ordination vid behov utfärdas.

Läkemedel som får ges enligt generella direktiv ska vara fastställda av verksamhetschef, medicinskt ansvarig läkare eller läkare med särskilt uppdrag. Ordinationen ska innehålla information om

• läkemedelsnamn (preparatnamn) eller aktiv substans
• läkemedelsform (beredningsform), styrka, administreringssätt
• indikation
• kontraindikationer
• dosering, maxdos och antal tillfällen som läkemedel får ges till en patient utan att en läkare kontaktas.

Av vårdgivarens rutiner om ordination och hantering av läkemedel ska det framgå hur man säkerställer att generella direktiv utfärdas på ett korrekt sätt samt vilken eller vilka läkare som får utfärda generella ordinationer.

Se lokala anvisningar för ordination enligt generella direktiv.

Öppenvårdsdos

Pascal används för att förskriva dosförpackade läkemedel till patienter i hemmiljö och i särskilt boende. För dessa patienter ska samtliga recept förskrivas via Pascal, det vill säga både dosförpackade läkemedel och läkemedel i helförpackning. Alla förskrivningar i Pascal måste journalföras i journalsystemet.

Pascal är kopplat till det nationella receptregistret hos eHälsomyndigheten, vilket innebär att patientens samtliga recept visas. Även e-recept syns i Pascal, markerade med en e-symbol. Observera att dessa kan behöva göras om till dosförpackat recept, annars expedieras de som helförpackning. Ordinationer som inte har förskrivits som recept visas inte i Pascal.

Inera som är ett bolag inom Sveriges Kommuner och Regioner (SKR), ansvarar för förvaltning, utveckling och underhåll av Pascal.

Slutenvårdsdos

Dosförpackade rekvisitionsläkemedel, packade per patient och dostillfälle, används i vissa fall inom slutenvård och beställs genom det journalsystem som används av vårdgivaren. Se lokala rutiner för detta.

Se lokala anvisningar för dosförpackade läkemedel

IT-system

Allt mer information om patienternas läkemedel hanteras med hjälp av olika elektroniska system. Detta innebär många fördelar till exempel vad gäller tillgänglighet av data, men innebär också nya typer av risker som till exempel dubbelförskrivning av läkemedel om olika system används. Det finns också risker när flera olika system finns men som inte kommunicerar med varandra, eller om det blir ett datorhaveri och viktig patientinformation försvinner. Här har vårdgivaren ett övergripande ansvar för ledningssystemet för kvalitet. Fastställd reservrutin vid datastopp ska finnas.

Se lokala anvisningar för läkemedelsordination vid dataavbrott.