Suturtekniker och material
Olika typer av sår kräver olika suturtekniker och suturmaterial beroende på var såren är placerade på kroppen och om det är ett akut eller svårläkande sår [1,2,3,27,30,31]. Vid planerad plastikkirurgi läggs hudsnitt med fördel i hudens sprickriktning, Langers linjer eller så kallade skin tension lines [12], och därför brukar ärr efter planerade hudsnitt följa dessa. Vid kirurgi på till exempel bröstkorg, buk, bål och lår följer hudsnitt internationellt evidensbaserade riktlinjer, istället för Langers linjer [39].
Val av suturer eller metallclips
Enligt litteraturen anses metallclips (agraffer/staples) och suturer vara likvärdiga vad gäller komplikationsrisker i form av sårinfektion [2]. Baserat på aktuella metaanalyser och litteraturöversikter (reviews) i ämnet framgår att mer forskning behövs och att det idag inte är helt klarlagt vad som är mest fördelaktigt med tanke på infektionsrisk och kosmetiskt resultat [1].
Suturtekniker
För att få jämna sårkanter och tilltalande ärr efter sårskador och suturering eftersträvas att nålen går ned och upp med samma avstånd till snittet. En bra anpassning av sårkanterna möjliggör att dessa hamnar i samma nivå med varandra efter att suturen knutits för en jämn hudyta [9,12].
Det vanligaste sättet att suturera hud är att använda sig av enstaka suturer med skärande, kurverad nål och en icke resorberbar tråd. Dessa suturer kan ersättas av metallclips. Valet av suturteknik görs av ansvarig kirurg och är relaterat till målsättningen med suturering, vad som ska sutureras samt typ av kirurgi [9,12]. Nålar med fastsatt suturtråd traumatiserar vävnaden mindre än lösa nålar där suturtråden ska träs på [7].
Fortlöpande intrakutan sutur görs med resorberbar tråd och tas inte bort.
Suturmaterial
För hudsuturer används vanligen icke resorberbar tråd och då ska suturen plockas bort när såret har läkt [3,8]. Suturtrådens grovlek anpassas efter det område på kroppen där huden ska sutureras [8,12]. Vid subkutan sutur, ligatur eller intrakutan sutur används resorberbar tråd eftersom den inte ska tas bort.
En monofil tråd (monofilament), det vill säga enkel slät tråd, används oftast vid suturering av hud. En multifil tråd är ofta resorberbar och lättare att till exempel knyta, då den är lite räfflad [7]. Multifil tråd används framför allt inuti kroppen. Tråden bryts långsamt ned när den kommer i kontakt med kroppsvätskor och syre. Inre resorberbara suturer ska inte tas bort eftersom det då finns risk att hela såret spricker upp [12].
| *Extremiteter: Direkt över en led, till exempel armbåge och knä, kan annan dimension på suturtråd användas på grund av att hudområdet är tunnare. Exempelvis armbåge 4-0 och knä 3-0 (resorberbara) [8]. | ||
| Hudområde | Djupare struktur | Hud |
|---|---|---|
| Ögonlock | 5-0 resorberbara | 6-0 monofilament |
| Ansikte | 4-0 resorberbara | 5-0, 6-0 monofilament |
| Munslemhinna | 5-0 resorberbara | 4-0, 5-0 monofilament |
| Skalp | 4-0, 3-0 resorberbara | 4-0, 5-0 monofilament |
| Bål | 3-0 resorberbara | 3-0, 4-0 monofilament |
| Extremiteter* | 3-0 resorberbara | 4-0 monofilament |
| Fot och fotsulor | 3-0, 4-0 resorberbara | 3-0, 4-0 monofilament |
Metallclips
Metallclipsen sätts fast i huden med en apparat, se bild nedan, och kan kombineras med subkutan suturteknik. Metallclips föredras ofta till långa sår som ska förslutas och när det är stor spänning i såret som till exempel vid sår i huvudet. Vid val av metallclips eller suturmaterial är evidensen begränsad gällande vilket som ger minst retning, infektionsrisk och bäst kosmetiskt utseende [1,40].
Omläggning av suturerade sår eller sår med metallclips
Suturerade sår täcks av förband som i princip följer samma regler som för andra sår [38]. För att underlätta sårläkningsprocessen behövs oftast en fuktig kroppstempererad sårläkningsmiljö, så kallad "wound bed preparation" [6,35,37]. Vid vissa operationer täcks suturranden enbart med sårtejp. Om såret vätskar mycket bör ett sårförband som absorberar överflödig vävnadsvätska väljas [6]. Förbandet ska inte heller fastna i såret, så att såret riskerar att rivas upp vid byte av förband eller vid suturtagning [41]. Ibland kan därför en salvkompress, en kompress med glatt yta, alternativt en silikonkompress vara att föredra närmast suturer eller metallclips. Det finns inga säkra bevis för om användandet av ett specifikt förband eller inget förband alls har en inverkan på frekvens av sårinfektioner [33].
Läs mer i Vårdhandbokens texter om såromläggning vid ren och steril rutin.