Sårbehandling - Översikt

Att ha ett sår utgör en stor belastning i vardagen för många människor. Ett smärtsamt sår kan leda till sömnlösa nätter, dålig livskvalitet och förlorad energi. Förbanden och kompressionslindorna kan göra det svårt att få på skor och kläder och förhindra vissa aktiviteter, vilket i sin tur kan leda till isolering. Även dålig lukt från såren kan bidra till ökad isolering. Många patienter upplever också osäkerhet och maktlöshet och vill ha svar på varför såret inte läker.

Definition av sår

Vulnus, primärläkande sår, är sår som läker i en tidsbestämd ordning utan komplikationer och där den nya vävnad som krävs är minimal, exempelvis operationssår eller traumatiska sår.
Ulcus, sekundärläkande sår, är sår som uppkommit av en bakomliggande sjukdom. Svårläkta sår är sekundärläkande och kräver utfyllnad av ny vävnad från sårbotten samt sårkanter.
Svårläkt sår, avser sår som inte läkt inom eller förväntas läka inom 4–6 veckor [1].

Förekomst

I Sverige har cirka 0,4 % av befolkningen ett svårläkt sår [1]. För bensår är det cirka 0,1–0,3 % av befolkningen. Inom den industrialiserande världen uppskattas sårrelaterade kostnader till 2–4 % av all hälso- och sjukvårdsbudget [2].

Att behandla sår är en av de vanligaste omvårdnadsåtgärderna i alla vårdformer. En stor del av de svårläkta såren behandlas i kommunal vård och omsorg och mycket av kommunsjuksköterskans tid går åt till sårbehandling [3].

Mål

Målet för sårbehandling är att möjliggöra läkning, förhindra sårinfektion, minska lidande och underlätta det dagliga livet. Delmål kan vara att minska sårsektion, smärta och luktproblematik. Diskutera målen med patienten och vid behov med dennes närstående. De överenskomna målen ska dokumenteras. Observera att sårläkning inte alltid är målet.

Sårläkning

Sårläkning är beroende av flertalet olika faktorer och själva sårläkningen delas in i tre faser som är bra att känna till.

De faser som beskrivs är

inflammationsfasen
nybildningsfasen
mognadsfasen.

Läs mer om Sårläkning i Vårdhandboken.

Prognos

Prognosen, det vill säga den förväntade tiden för läkning, varierar och är beroende av etiologi, patientens ålder, allmäntillstånd, näringstillstånd, eventuell rökning, rörlighet, bakomliggande sjukdomar och behandling av dessa. Det är därför svårt att ange en generell prognos. Mediantiden för läkning av venöst bensår har dock uppgivits till sju månader. För venösa bensår med arteriellt inslag (blandsår/arteriovenöst sår) är mediantiden tio månader [4].

Stora sår och sår med lång duration läker långsammare, liksom sår med kraftig biobörda/biofilm.

Kompetens och ansvar

Den tekniska kunskapen om hur sår behandlas behöver kompletteras med medicinsk kompetens och omvårdnadskompetens. Kunskap om infektion, nutrition, aktivitet, sömn, social situation och smärtlindring behövs.

All hälso- och sjukvårdspersonal som har tillräcklig kunskap om en sjukdom eller en skada, kan ställa diagnos inom ramen för sin yrkeskompetens. Att ställa en slutgiltig sjukdomsdiagnos kan därför ses som en process, där olika yrkesutövare bidrar med sin kompetens [5]. När det gäller sårbehandling kan till exempel en sjuksköterska med stor kunskap om sår och sårbehandling ställa en sårdiagnos.

Läkaren har ansvar för utredning, ordination av läkemedel, ordination av kompression och dess dos, samt behandling av bakomliggande sjukdomar.

Sjuksköterskan ansvarar för aktuella omvårdnadsåtgärder, prevention, sårkomplikationer och sårbehandling med val av lämpliga sårförband samt eventuell kompressionsbehandling.

Information och delaktighet

Patienten behöver göras delaktig under hela behandlingsperioden enligt patientlagen (2014:821). Patientkontrakt kan upprättas för att säkerställa patientens delaktighet och vid behov anhöriga.

För att patienten ska känna sig delaktig är det viktigt att ge patienten grundläggande information både muntligt och skriftligt vid upprepade tillfällen. Patienten bör få information om orsak till såret, dess fysiologi, behandlingen och faktorer som påverkar sårläkningen. Även råd om egenvård och information om kost är viktiga delar för att ta tillvara patientens egna resurser. När patienten förstår helheten blir det lättare att fullfölja en föreslagen behandling. Läs mer om patientkontrakt på sidan Relaterad information.

Behandling

Behandlingen ska omfatta en helhetssyn på personen och i första hand riktas mot bakomliggande orsaker till såret, till exempel diabetes och cirkulationsrubbningar.

Diagnosen, som bygger på både den medicinska och den omvårdnadsmässiga bedömningen är av avgörande betydelse för behandlingsstrategin. Läggs fokus på omläggning av såret utan att uppmärksamma och åtgärda bakomliggande och läkningshämmande faktorer hos den enskilde eller i omgivningen, kan det leda till långsam alternativt utebliven läkning.