Rengöring och debridering

Referenserna [1, 6, 26] gäller generellt för sidan.

Sårrengöringen är en viktig del i sårbehandlingen och kan ske enligt ren eller steril rutin. Prioriteras inte sårrengöring när behov finns, kommer sårläkningen att ta längre tid och risken för infektion och bildandet av biofilm ökar. Debridering betyder avlägsnande av nekrotisk vävnad, infekterat material och främmande kroppar och är en del av sårrengöringen.

Dokumentera sårets utseende efter rengöringen.

Arbeta aseptiskt med kroppsvarma vätskor. Observera att sår kan vara en reservoar för resistenta bakterier.

Sårrengöringen behöver alltid anpassas till typen av sår och göras så skonsam som möjligt. Spola rikligt med färsktappat och kroppstempererat vatten från en genomspolad och frekvent använd kran. Sårrengöring upplevs ofta av patienterna som den mest smärtsamma delen av förbandsbytet. Alla vätskor/geler som används i sårbehandlingen ska vara kroppstempererade.  Rengöring med kroppstempererat vatten minskar smärtan.

Rengöring av sår med rosa, röd granulationsvävnad

Såret har inte behov av någon kraftigare rengöring. Oftast räcker det med att duscha av såret med kroppstempererat kranvatten. Ibland behövs ytterligare rengöring med kompresser. Använd då kroppstempererat kranvatten. Förstör inte den nya granulationsvävnaden. Ska rengöringen utföras enligt steril rutin används kroppstempererad Natriumklorid 9 mg/mL.

Fibrin

Fibrin är ett elastiskt trådformigt protein som bildas i blodbanan av cirkulerande fibrinogen. Detta bildar ett fibrinnät vid koagulering och finns ofta i sår. Fibrinet stör sårläkningen och bör om möjligt tas bort. Fibrin drar åt sig biofilm och bakterier vilket är en belastning för kroppen. Får biofilm fäste i såret kan det göra såret mer svårläkt. Ökad mängd bakterier i såret ökar risken för sårinfektion [1, 6, 25, 26, 29-33].

Olika sätt att avlägsna fibrin

Vid venösa bensår finns ofta förekomst av fibrin. Kompressionsbehandling hjälper kroppen att själv ta hand om fibrinet.

Andra sätt att avlägsna fibrin är genom:

• Autolytisk debridering. En del förbandsmaterial och produkter kan skonsamt under en lite längre period hjälpa till med att avlägsna fibrin. Produkterna fungerar dock bättre om man först debriderar. Exempel på produkter är någon typ av hydrogel, sorbact gel, jod eller medicinsk honung. Detta behöver kompletteras med ett ytterförband, till exempel ett polyretanskumförband. För snabbare effekt väljer man ett tätare ytterförband, exempelvis filmförband eller hydrokolloidplatta.
• Mekanisk rengöring. ”Skrubbning” av såret med en debrideringsdyna kan hjälpa till att avlägsna en del av fibrinet. Var försiktig om patienten är ordinerad blodförtunnande läkemedel. Man kan behöva upprepa ”skrubbningen” vid några omläggningstillfällen.
• Kemo-mekanisk debridering. En kemisk verkningsmekanism med hypoklorsyra i gel eller vätska som luckrar upp devitaliserad vävnad som sedan tas bort mekaniskt. 
• Skarp mekanisk debridering. Utförs genom att använda skalpell, kyrett, sårslev eller sax för att avlägsna fibrin. Endast en person väl förtrogen med uppgiften får utföra detta. Debridering kan i vissa fall ge upphov till blödning, exempelvis om patienten behandlas med blodförtunnande läkemedel eller har maligna tumörsår. Försiktighet ska iakttas i dessa fall.

Nekros

Nekroser består av död vävnad som innehåller bakterier och innebär en ökad belastning för kroppen. Oftast innebär torra svarta nekroser ett någorlunda stabilt tillstånd. Torra nekroser på tår och fötter kan lämnas men håll dem under kontinuerlig observation. Fuktiga nekroser och nekroser som börjat lossna innebär ökad infektionsrisk inklusive en ökad risk för sepsis. Genom debridering avlägsnas död vävnad när kroppen är redo, det vill säga när nekrosen börjar att lossna. När den nekrotiska vävnaden avlägsnats brukar såret vätska och lukta mindre.

En del förbandsmaterial eller produkter kan skonsamt under en lite längre period hjälpa till att avlägsna nekrotisk vävnad och minska bakteriebördan i såret. Exempel på detta är hydrogel, sorbact gel, jod, medicinsk honung och silver. Läs mer under förband och sårbehandlingsprodukter.

Dessa produkter behöver kompletteras med ett ytterförband, till exempel polyretanskum med silikonyta. För snabbare effekt väljs ett tätare ytterförband, exempelvis filmförband eller hydrokolloid platta. I de flesta fall är det dock en fördel att utföra skarp mekanisk debridering då en nekros belastar kroppen och drar åt sig biofilm och bakterier.

• Skarp mekanisk debridering av nekros. Utförs genom att använda skalpell, kyrett, sårslev eller sax för att avlägsna nekrotisk vävnad. Endast en person väl förtrogen med uppgiften får utföra detta. Debridering kan i vissa fall ge upphov till blödning, exempelvis om patienten behandlas med blodförtunnande läkemedel eller har maligna tumörsår. Försiktighet ska iakttas.
• Kirurgisk debridering. Utförs på sjukhus av läkare när patienten har behov av omfattande debridering. Denna typ av debridering sker oftast när patienten är sövd eller lokalt smärtlindrad.

Övriga debrideringsmetoder

• Hydrokirurgisk debridering. Ett system som avlägsnar död vävnad och samtidigt aspirerar bort den vävnad som avlägsnats. Natriumklorid 9 mg/mL sprutas med högt tryck i såret och detta tillsammans med död vävnad sugs tillbaka i systemet.
• Biologisk debridering. Behandling med sterila fluglarver (Lucilia sericata). Dessa angriper enbart nekrotisk vävnad. Larvernas sekret kan också påskynda sårläkningen. När larverna rör sig sker en mekanisk stimulering av bildningen av graunlationsvävnad.