E = Exponering

Genom att undersöka hela patienten kan symtom och tecken på sjukdomstillstånd eller eventuella skador upptäckas, som till exempel

• ankelödem vid hjärtsvikt
• hudutslag (petekier) som exempelvis kan bero på allergisk reaktion eller infektion 
• infekterade sår som kan orsaka sepsis
• blödning eller andra skador som tecken på trauma
• hypotermi.

Börja undersökningen från patientens huvud och fortsätt nedåt mot bröstkorgen, buken och bäckenet. Undersök armar och fötter sist. Om det är relevant, vänd patienten och inspektera ryggen. Tänk på att detta inte alltid är möjligt eller lämpligt med hänsyn till patientens tillstånd. Beakta och ta hänsyn till patientens integritet i samband med undersökningen. Undvik onödig exponering av patientens kropp.

Notera eventuella skador och bedöm om de behöver behandlas omedelbart.

Bedöm patientens hud och kroppstemperatur

I bedömningen ingår följande:

• Mätning av patientens kroppstemperatur.
• Är huden varm eller kall?
• Är huden torr, svettig eller kallsvettig?
• Är huden blek eller blåmarmorerad (cyanotisk) på exempelvis nagelbäddar och läppar?

Vid temperaturmätning bör man eftersträva att mäta temperaturen så centralt i kroppen som möjligt, men ofta används andra metoder såsom exempelvis mätning med örontermometer. Det är viktigt att förstå vilka felkällor och avvikelser som kan finnas i den metod man använder.

Kontrollera också om patienten till exempel har

• centrala eller perifera infarter
• subkutan blodsockermätare eller insulinpump
• dränage
• urinkateter eller annan urinavledning exempelvis nefrostomi eller urostomi
• läkemedelsplåster (ofta applicerade på överarm, skuldra, höft eller bröstkorg)
• operationssår eller andra förband att inspektera.

Samla in ytterligare information om orsaken till patientens tillstånd om det är möjligt, exempelvis genom att fråga anhöriga eller vittnen. Kontrollera läkemedelslistor om sådana finns att tillgå.