Normal kroppstemperatur

Med kärntemperatur (central temperatur) avses temperaturen i kroppens inre, det vill säga i brösthålan, bukhålan och huvudet. Den är relativt konstant även om temperaturen i omgivningen ändras. Vid kraftig fysisk aktivitet, chock eller under extrema förhållanden i omgivningen kan temperaturen skilja sig åt mellan organen. Kärntemperaturen varierar från person till person inom individuellt bestämda gränser beroende på ålder, hormonella faktorer och fysisk aktivitet.

Med perifer temperatur avses temperaturen i ytliga kroppsdelar, det vill säga i huden, subkutan vävnad och fett. Den perifera temperaturen påverkas av omgivningens temperatur och varierar kraftigt mellan olika mätställen beroende på om hudens kärl är utvidgade eller sammandragna. Perifer temperatur ska därför inte användas för att mäta kärntemperaturen.

Hos alla människor varierar kroppstemperaturen över dygnet. Morgontemperaturen är cirka 0,2 ^o C - 1,0 ^oC lägre än temperaturen på eftermiddagen och kvällen (klockan 17–19). Under natten sjunker temperaturen för att vara som lägst vid 3–4-tiden. Dygnsvariationen bibehålls även vid feber.

Sköra, multisjuka äldre personer kan vara känsliga för svängningar i omgivningens temperatur på grund av att kroppens anpassning till värme och kyla kan vara försämrad.  De kan också ha lägre kroppstemperatur relaterat till minskad rörlighet och förändrad ämnesomsättning.

Vid ägglossning och fram till menstruationen höjs temperaturen med cirka 0,2 ^oC - 0,5 ^oC. Under hela graviditeten är kroppstemperaturen förhöjd. Efter klimakteriet sjunker kroppstemperaturen hos kvinnor med några tiondelar. Om produktionen av sköldkörtelhormonet tyroxin ökar, till exempel vid giftstruma, höjs kroppstemperaturen långsamt under flera veckor.

Vid hård fysisk påfrestning, framför allt i en varm omgivning, kan kroppstemperaturen öka tillfälligt upp mot 38 ^oC - 40 ^oC.