Nasofarynxodling - Översikt
Nasofarynxodling är en provtagning som utförs vid misstanke om vissa bakteriella infektioner i luftvägarna eller bärarskap av luftvägspatogener. Provtagningen görs på primärvårdsmottagningar, sjukhus och i hemsjukvård. För ett tillförlitligt provsvar är det viktigt med en korrekt provtagningsteknik liksom god kännedom om nasofarynx anatomi och fysiologi hos provtagaren.
Nasofarynx anatomi och fysiologi
Nasofarynx utgörs av området mellan den bakre näsöppningen och svalget (orofarynx), som domineras av halsmandlarna och tungans bakre delar.
I nasofarynx mynnar örontrumpeten lateralt på båda sidor. Bakom mynningen ligger en ås och bakom denna en fördjupning kallad fossa Rosenmuller.
Nasofarynx övre begränsning utgörs av kilbenshålans golv och bakväggen utgörs av skallbasen och halskotpelaren.
Nedåt begränsas nasofarynx av öppningen ned i svalget som kan stängas till av den mjuka gommen. Stängningen hindrar att mat och dryck tränger upp i näsan vid sväljning.
Slemhinnan
Slemhinnan i nasofarynx, näshålorna och bihålorna består av så kallat respiratoriskt cilierat epitel. I orofarynx övergår det till flerskiktat skivepitel.
I nässlemhinnan finns sekretoriska körtlar som producerar slem. Genom ciliernas rörelser transporteras slemmet i riktning ifrån bihålorna och bakåt i näsan mot nasofarynx. Partiklar och potentiella smittämnen som kommit med inandningsluften in i näsan kan på så sätt effektivt transporteras undan genom att sväljas ned och oskadliggöras i ventrikelns sura miljö.
Körteln bakom näsan
I nasofarynx bakvägg sitter hos barn den så kallade adenoiden eller "körteln bakom näsan". Adenoiden tillbakabildas i allmänhet hos vuxna eller opereras bort i samband med sömnrelaterade andningsstörningar eller återkommande öroninflammationer hos barn. Hos vuxna utgörs därför nasofarynx bakvägg vanligtvis av veckad slemhinna eller slemhinna med ärr efter operation.
Nasofarynx normalflora
Nässlemhinnan är primärt koloniserad av ett flertal bakteriearter. Dessa utgör näsans normalflora och bidrar till näsans funktion som ett immunologiskt organ. Bihålorna är däremot primärt sterila och utan bakterieväxt. Orsaken till denna sterilitet anses vara de höga kväveoxidnivåer som råder i bihålorna.
Hos barn i 1-7 årsåldern och som i övrigt är friska, är nasofarynx regelmässigt koloniserad med Haemophilus influenzae, pneumokocker och Moraxella catarrhalis. Det kan därför vara svårt att genom nasofarynxodling skilja ut om barnet har en infektion eller inte. Hos vuxna friska individer är patogenerna mer ovanliga och positiva fynd har därför ett större värde här.