Vårdhandboken i praktiken

Vårdhandboken - till nytta i Tanzania

Ellen Pettersson och Sodeh Karamian gick sin sjuksköterskeutbildning på Hälsohögskolan i Jönköping. När det var dags för C-uppsats valde vi ett annorlunda upplägg, säger Ellen. Vi besökte Nkinga mission hospital i Tanzania.

Ellen och Sodeh valde att göra en utbildningsinsats för att höja kunskapen om viktiga hygienåtgärder för att förebygga komplikationer vid hantering av perifer venkateter. Utbildningen bestod av en teorilektion, två praktiklektioner och en guideline (instruktionsblad inklusive bilder). Syftet med besöket var att undersöka effekten av utbildningsprogrammet samt utvärdera detta.  En tidigare studie (Dahlström och Åslund, 2010) om sjuksköterskors och studenters handhavande av perifer venkateter på Nkinga mission hospital hade nämligen visat att exempelvis hygienrutinerna kunde förbättras.

Bild som visar två sjuksköterskestudenter
Sodeh och Ellen vid entrén Nkinga mission hospital i Tanzania.


Förberedelser

När det var dags för C-uppsatsen tog Ellen och Sodeh del av relevant litteratur och valde Vårdhandbokens text som det självklara underlaget till sin utbildningsinsats. De hade även kontakt med Vårdhandbokens medicinska redaktör och hygiensjuksköterska i nationella rådet angående sitt utbildningsmaterial, bland annat var befintliga kunskapsfrågor och bilder till stor nytta. Allt material gjordes på engelska.

Bild som visar två sjuksköterskestudenter
Ellen och Sodeh har teorilektion för sjuksköterskestudenter.


I Tanzania

I Tanzania är det samma utbildning för blivande sjuksköterskor och barnmorskor, man varvar teori- och praktikblock om 4 veckor. Under två månader deltog Ellen och Sodeh i sjuksköterskeutbildningens undervisning för att få en inblick i landets sjukvård. De började med att auskultera på en avdelning och observerade rutinerna kring inläggning av perifer venkateter. De noterade då till exempel att samma kateter användes om igen vid misslyckade försök. Ellen berättar att på Nkinga mission hospital får patienterna bekosta förbrukningsmaterialet själva, en perifer venkateter kostar ungefär 4 kronor. Sodeh och Ellen observerade att handskar inte användes och att insticksstället inte desinfekterades.

Med utgångspunkt från observationerna arbetade de vidare med undervisningsmaterialet bland annat med mer detaljerade beskrivningar av de olika momenten vid inläggning av perifer venkateter.

Utbildning för studenter

Studenterna fick träna inläggning av perifer venkateter på plastarmar som köpts i Sverige med hjälp av stipendium från SIDA och övrigt material som donerats från ett företag. De flesta tyckte att denna undervisningsform var bra men var ovana vid träning på plastarmar istället för träning direkt på patienter.

- Ett kunskapstest användes för att utvärdera studenternas kunskap före och efter interventionen, berättar Sodeh.

Hantering av perifera venkatetrar är ett moment som ofta förekommer i sjuksköterskans arbete och felhantering kan orsaka skador och komplikationer för både patient och sjuksköterska. Utvärdering av utbildningsinsatsen visade att kunskapen om viktiga hygienåtgärder för att förebygga komplikationer ökade med 50 %. Både Ellen och Sodeh tycker att det finns fler likheter än skillnader i ländernas sjukvård och sjuksköterskeutbildning.

- Flera av Vårdhandbokens texter skulle kunna användas även i Tanzania till exempel basala hygienrutiner, injektioner och blodtrycksmätning, säger de.

Besök i byar

Under sin tid i Tanzania fick de också följa med ett ”mobilt team” där de fick vara med när barn vaccinerades och mätte blodtryck på gravida kvinnor och nyblivna mammor.

- Jag skulle gärna åka till Tanzania igen men det skulle underlätta om jag kunde lite swahili i så fall, säger Ellen.

Till toppen av sidan