Sondinläggning
Kontraindikationer till sondinläggning
Kontraindikationer
Det finns flera tillfällen när nasal sondinläggning inte bör utföras, till exempel efter nyligen genomgången kirurgi i nasofarynx. I dessa fall bör man alltid kontrollera med ansvarig läkare före inläggning av en sond.
I vissa fall kan sondering oralt genom munnen vara ett gångbart temporärt alternativ. I andra fall bör man avstå sondinläggning helt eller lägga ner sonden med hjälp av röntgen eller endoskopi.
Exempel på då nasal sondinläggning kan vara kontraindicerad:
- Patienter som nyligen opererats i nasofarynx, till exempel efter transsfenoidal hypofysektomi eller septumplastik.
- Patienter med synliga sår i näsan eller på näsvingarna.
- Patienter med coanalatresi, det vill säga avsaknad av normal luftvägspassage genom näsan.
- Patienter med färsk skallbasfraktur.
- Patienter med omfattande ansiktsfrakturer, frakturer i mellanansikte eller näsa.
- Patienter som nyligen opererats i näsa, svalg eller hals.
- Patienter som nyligen genomgått esofaguskirurgi.
- Patienter som inkommit efter att ha druckit frätande vätskor, till exempel lut.
- Patienter med färsk brännskada eller uttalad ischemi i näsan.
Riskindivider
Tillstånd och riskindivider då man bör vara extra försiktig är vid nedsatt vakenhet, neurologiska bortfallssymtom, nedsatt sväljningsförmåga, till exempel efter stroke, muskeldystrofier, uttalad parkinsonism eller tungbascancer. Kontrollera alltid med ansvarig läkare i aktuella fall.
Omedelbara förberedelser inför sondinläggning
Se till att patienten sitter eller halvligger bekvämt. Beskriv för patienten varför behandlingen/undersökningen ska göras och vad den innebär. Informera till exempel om att det kan kännas lite obehagligt i halsen.
Om patienten inte är vaken eller inte har intakt sväljningsfunktion kontrollera med läkare om sjuksköterska eller läkare ska sätta ner sonden. Särskild försiktighet bör iakttas vid neurologiska bortfallssymtom, nedsatt sväljningsfunktion som efter stroke, muskeldystrofier eller avancerad parkinsonism.
Bestäm hur långt sonden ska föras ned genom att mäta avståndet från patientens nästipp till örat och vidare till spetsen av bröstbenet. Markera detta avstånd på sonden.
Material
Följande ska finnas tillgängligt inför en sondinläggning:
- Skydd för patientens kläder, till exempel plastskydd, plastförkläde och hygienunderlägg.
- Sond enligt ordination och för avsett ändamål. Läs om val av sond på sidan Förberedelser.
- Läkemedel för lokalbedövning, gel eller sprej.
- Dricksglas med kallt kranvatten, om inte prov ska tas.
- Spruta avsedd för enteralt/oralt bruk och som kan adapteras till sonden. Eventuellt kopplingsstycke.
- Stetoskop.
- Rondskål.
- Häfta/fixeringsförband.
- Servetter eller vanligt hushållspapper.
- Kateterklämma eller kateterpropp.
- Uppsamlingspåse.
- Lackmuspapper för kontroll av pH-värde i ventrikelaspirat (magsaft).
- Eventuellt proteskopp och provtagningsmaterial.
Tillvägagångssätt
Gör så här:
- Bedövningsgel eller annan gel används för att minska friktion och lättare kunna föra ner sonden genom näskaviteten. Spruta in en liten mängd gel (2-3 mL) i näsborren och låt patienten om möjligt dra in ("sniffa" in) gelen genom näsborren in i epifarynx innan sonden förs ner.
- Blöt sondens spets med vatten eller lite gel för att minska friktion och underlätta nedläggningen.
- Sonden ska föras in rakt i näsan och ner längs den nedre mediala delen av näskaviteten. Sonden ska vika ner mot epifarynx och inte uppåt i riktning mot ögonen.
- När sonden når svalget, böj patientens huvud framåt och be patienten att svälja om det går. Man kan underlätta sväljningen genom att ge patienten små klunkar kallt vatten att svälja samtidigt som sonden förs ner genom svalget.
- För ner sonden med fasta men försiktiga rörelser cirka 10-15 cm i taget. Forcera aldrig hårt då det finns risk för skador på matstrupen. Om sonden är svår att föra ner genom matstrupen går det vanligtvis lättare om man byter till en större storlek. Sonden får inte komma ut genom munnen.
- Om sonden fastnar på 20-30 centimeters avstånd så kan orsaken vara ett bråck eller en divertikel i matstrupen. Sonden får då inte forceras ner med våld då det finns risk för skador på matstrupen. I värsta fall kan man orsaka en perforation.
- Kontrollera sondens läge genom auskultation över ventrikeln, aspiration och pH-kontroll av magsaft eller genom röntgen. Läs mer nedan under rubrik Bestämning av sondläge.
Bestämning av sondläge
För att bestämma sondens läge används sprutor avsedda för enteralt/oralt bruk, för att undvika förväxling med sprutor avsedda för injektionsbruk. Använd gärna en 60 mL-spruta med grov pip.
Kontrollera sondens läge genom
- auskultation över ventrikeln
- röntgen
- aspiration av magsaft med pH-kontroll.
Auskultation
För dräneringssonder nöjer man sig vanligen med att fastställa läget genom auskultation av ett typiskt "kurrljud" genom att blåsa in lite luft (10-20 mL) genom sonden och lyssna i ett stetoskop över epigastriet. Hörs ett rapliknande ljud från patientens mun ligger sonden fel (änden ligger för högt) och läget måste korrigeras.
Röntgen
Om sonden ska användas för tillförsel av läkemedel bör sondläget alltid kontrolleras med röntgen och avståndet markeras från näsöppningen eller mungipan. På röntgenbilden ska den distala änden av sonden tydligt ha passerat den övre magmunnen vid korrekt läge. Normalt avstånd från näsöppningen är hos vuxna 55-65 cm vid korrekt läge i ventrikeln.
Aspiration av magsaft med pH-kontroll
För särskilda riskgrupper som barn, medvetslösa, patienter med sänkt vakenhetsgrad, sväljningssvårigheter, eller neurologiska bortfallsymtom som vid stroke eller avancerad parkinsonism, bör sondläget kontrolleras med kontroll av pH-värdet på ventrikelaspirat (magsaft). pH kan kontrolleras med hjälp av ett lackmuspapper. Värdet ska vara 4 eller lägre vid korrekt position i ventrikeln vilket visas genom att lackmuspappret färgas rött.
Vid osäkerhet bör sondläget kontrolleras med hjälp av röntgen (buköversikt). Det är viktigt att försäkra sig om att sonden inte kommit ner i luftvägarna.
Fixering
Fäst sonden med ändamålsenlig tejp utan att sonden trycker mot näsvingen. Det är viktigt att sonden fixeras på ett sådant sätt att det inte uppstår någon tryckskada. Observera eventuella sår på näsvingarna vid långvarig behandling. Undvik knickbildningar på sonden och kontrollera regelbundet att det inte är stopp i den.
- Hos vakna patienter fixeras sonden så att det inte känns obehagligt.
- Hos patienter med ökad risk för sår i näsan fixeras sonden på följande sätt:
- Lägg en smal häfta under sonden med klistersidan uppåt.
- Vik häftan runt sonden.
- Fäst häftan på den ena kinden. Låt den sitta löst på den andra kinden.
- Ta ett tag med pekfinger och tumme för att fixera häftan på sonden. Fäst häftan på den andra kinden.
- Alternativt använd fabrikstillverkat fixeringsbandage för sonder.
Lägg en smal häfta under sonden med klistersidan uppåt.
Märkning av sond
Verksamhetschefen eller den medicinskt ansvariga sjuksköterskan ansvarar för val av sortiment och att det finns rutiner för hur märkning ska gå till. Rutinerna ska omfatta vem som ansvarar för märkningen, på vilket sätt den ska utföras och hur den ska dokumenteras.
Läs mer i Vårdhandbokens texter om märkning av in- och utfartsvägar.
Lokala anvisningar kan finnas för märkning av sond: Vem som ansvarar för märkningen, på vilket sätt den ska utföras och hur den ska dokumenteras.
Efter sondinläggning
Personal måste vara väl förtrogen med sondens bruksanvisning. Tillverkarens anvisningar om sondens egenskaper, användningsområde, skötsel och hantering ska följas.
Kontroller och skötsel av sond
Då sonden är inlagd, fixerad och märkt ska den hanteras och kontrolleras enligt följande:
- Koppla dräneringskanalen på sonden direkt till en uppsamlingspåse och förse luftningslumen med en backventil eller luftningspåse (som måste hänga högt). Alternativt kan man stänga sonden temporärt med en kateterklämma eller kateterpropp. Vad som väljs beror på anledningen till sondinläggningen.
- Koppla aktivt sug till sonden för dränering när så förordas av tillverkaren.
- Kontrollera sondens funktion var 3:e timme vid aktiv dränering. Kontrollera att aspirationskanalen inte är tilltäppt, till exempel genom knickbildning eller av ventrikelinnehåll.
- Kontrollera förekomst av eventuell ventrikelretention var 8:e timme (en gång per arbetspass) under pågående kontinuerlig nutritionstillförsel hos patienter med fungerande mag-tarmperistaltik.
- Nyinlagd sond på nyopererad patient som anländer till postoperativ avdelning bör alltid funktionskontrolleras direkt.
- Vid passiv dränering bör sondpåsen hängas lågt, minst 40 cm under hjärthöjd.
- Luftningskanalen bör samtidigt hängas högt om den inte är försedd med en backventil.
- Kontrollera regelbundet att aspirationskanalen och luftningskanalen inte är tilltäppta.
- Om kol har spolats ner i en sond måste sonden alltid renspolas noggrant för att inte kol ska täppa till passagen.
- När uppehåll görs i sondmatning bör man spola med 10-25 mL vatten eller spola sonden 3 gånger per dygn.
- När läkemedel ska ges via sonden kontrollera alltid i Fass eller i bipacksedeln att det går bra att ge läkemedlet via sond. Vid tveksamhet kontrollera alltid med ansvarig läkare eller farmaceut.
- Ventrikeln bör alltid tömmas genom aktiv sugning i sonden före extubation hos intuberad patient.
- Dokumentera i patientjournalen.
Bytesfrekvens
Sonder byts enligt läkarordination eller enligt tillverkarens anvisning. Vanligen byts sonder av materialet PVC efter 3-7 dagar medan sonder av annat material kan bytas med glesare intervall. Sätt om möjligt sonden i den andra näsborren när den byts för att undvika tryckskador.
Vanligtvis ges inte enteral näringstillförsel genom nasogastrisk sond i mer än 4 veckor.
Dokumentera i patientjournalen.
Avlägsnande av sond
När sonden ska avlägsnas stängs sonden av med ett lock eller med en peang för att undvika att kvarvarande vätska hamnar i luftstrupen. Dra försiktigt upp sonden. Återanvänd inte sonden.