Översikt
Förflyttningskunskap
Förflyttningskunskap är ett samlingsnamn för all den kunskap som behövs för att förflyttningarna i vården ska vara skonsamma och trygga både för patienten och vårdpersonalen. Det räcker inte att ha kunskaper om ergonomi, arbetsställningar och arbetsrörelser. Man behöver också kunskap om hur tyngdkraften och hävstänger påverkar och finns med i våra rörelser. Dessutom är det viktigt att ha kunskap om patientens rörelseförmåga och rörelseutförande vid olika funktionsvariationer, så kallade kompensatoriskt rörelsemönster. I tillägg ingår hjälpmedelskunskap. Olika begrepp används för att förklara en förflyttning på ett tydligt och enhetligt sätt. Läs mer om det på sidan om Begrepp inom förflyttningskunskap.
I förflyttningskunskap ingår också kunskap om hur man på ett bra sätt kan bemöta och kommunicera med patienten kring hens förflyttningar. Hur man kan få patienten att känna sig trygg och vilken tid som behöver avsättas för att passa patientens förutsättningar. Därför kan arbete med förflyttningar inom vården inte liknas vid annat fysiskt arbete som förekommer på andra arbetsplatser såsom tvätteri, bageri eller byggarbetsplats. Det är skillnad på lyft och föremålshantering där inarbetade tekniker kan användas på ett bra sätt, jämfört med att stödja en levande människa med individuella förutsättningar i sina förflyttningar. Hur förflyttningskunskap används i praktiken kan du läsa om i de olika förflyttningsexemplen.
Val av förflyttning sker i tre steg
En förflyttning byggs upp i tre steg med utgångspunkt i att patientens förmåga till rörelse består eller stärks. Det gör man genom att i alla förflyttningssituationer skapa förutsättningar för patienten att så långt det är möjligt använda sina egna förmågor, till exempel drag och tryckkraft i armarna och tryckkraften i fötter och ben. Ett sådant arbetssätt innebär att assisterande vårdpersonals fysiska insats avlastas maximalt vilket kräver förarbete och planering.
- Gör en riskbedömning samt en bedömning av patientens fysiska och kognitiva förmågor som kan ha betydelse i aktuell förflyttning. Bedömningen styr valet till ett förflyttningsalternativ där kraven och förväntningarna på patientens medverkan varken blir för högt eller lågt ställda.
- Anpassa valet av hjälpmedel till den miljö och situation där de ska användas.
- Bedöm vilken fysisk insats och vägledning som krävs av vårdpersonalen.
Tänk också på att patientens förmågor kan variera över ett dygn och från dag till dag. Därför ska en ny bedömning göras inför varje aktuell förflyttningssituation.
När förflyttningen ska genomföras
Om vårdpersonal använder kommandon ("Vi flyttar nu" eller "1, 2, 3") för att få patienten att agera samtidigt som personalen, så behöver man beakta att patienten kan behöva ytterligare några sekunder på sig att komma igång. Detta gäller särskilt för patient som har kognitiv svikt exempelvis på grund av demenssjukdom. I en senare fas av demenssjukdom kan det dessutom vara svårt att förstå den typen av kommando. Då är kortare uppmaningar som "Kom" lättare att uppfatta och förstå. Oavsett är det viktigt för vårdpersonal att vänta in patienten och agera först när hen startar rörelsen. Annars sker förflyttningen helt utan patientens medverkan.
I en förflyttningssituation gäller basala hygienrutiner. Läs mer i Vårdhandbokens texter om Basala hygienrutiner och arbetskläder.
Rehabilitering
Rehabilitering har enligt Socialstyrelsens termbank betydelsen: ”insatser som ska bidra till att en person med förvärvad funktionsnedsättning, utifrån dennes behov och förutsättningar, återvinner eller behåller bästa möjliga funktionsförmåga och skapar goda villkor för ett självständigt liv och ett aktivt deltagande i samhällslivet.”
Rehabiliterande och funktionsbevarande arbetssätt är en vårdinsats
Att medverka till att patienten aktivt och efter bästa förmåga får delta i sina förflyttningar är en viktig del av patientens vård och behandling. Det ska jämställas med andra vårdinsatser eftersom att bibehålla rörelseförmågor och funktioner bidrar till återhämtning. Det kallas rehabiliterande arbets- eller förhållningssätt och patienten får ett aktivt liv oavsett hälsonivå. Fråntas patienten den möjligheten leder det i ett längre perspektiv till muskelsvaghet och stela leder. Det ökar risken för trycksår, fall och fallskador. Även patientens självkänsla kan påverkas negativt när de egna fysiska förmågorna ignoreras. Vårdbehovet ökar om patienten blir passiv och oföretagsam och börjar invänta instruktioner från personalen om att hjälpa till i stället för att ta initiativ och vara delaktig i sina förflyttningar. Grundläggande i förflyttningar är därför att ta vara på patientens förmågor oavsett hur de ser ut. Med ett sådant arbetssätt bemöts patienten med respekt och får vara en aktiv part i sina förflyttningar oavsett förmåga.