Praktiska råd

Ett normkritiskt förhållningssätt hjälper oss att förstå vissa av de mekanismer som leder till ojämlik vård. Dahlborg Lyckhage [9] med flera menar att det är nödvändigt med medvetenhet och reflektion hos den som vårdar. En ickebinär person känner sig varken som man eller kvinna. Med ett normkritiskt förhållningssätt rustas vårdpersonal att vara följsam och reflekterande i relation till dessa förändringar som hela tiden sker [9].

Medvetenhet och arbetssätt

Det är viktigt att inte upprepa och befästa orättvisor genom att ha förutfattade meningar baserat på kön [26]. Den som vårdar kan också uppmuntra patientens medvetenhet kring att ”göra kön” och vilka effekter det kan få för patientens hälsa (läs mer om begreppet "göra kön" på sidan Begrepp). Ett exempel på detta är den genusmedvetna intervention som Strömbäck utvecklade där unga kvinnor med stressrelaterad ohälsa gavs utrymme att ifrågasätta stereotypa förväntningar och normer vilket gav dem en chans att återknyta till och acceptera sina egna kroppar [27].

För att påbörja reflektion och skapa medvetenhet om egna förutfattade meningar om kvinnor och män, så finns olika resurser för att reflektera kring normer och vård. Bland annat finns ett normspel som tagits fram på Kunskapscentrum för jämlik vård i Västra Götalandsregionen [28]. Socialstyrelsen har tagit fram skriften "Att mötas i hälso- och sjukvård: Ett utbildningsmaterial för reflektion om bemötande och jämlika villkor" som innehåller olika reflektionsövningar riktade till vårdpersonal och som kan göras individuellt eller i grupp [29].

Kommunikation och bemötande

Personcentrerad vård handlar om att utgå ifrån personens berättelse, värderingar och önskemål. Ett gott bemötande innebär att bli erkänd som person och kan innefatta att bli förstådd, trodd, tagen på allvar, lyssnad till, inkluderad och göras delaktig [30]. Att inte bli erkänd som person kan å andra sidan vara en kränkande upplevelse.

Personcentrerad vård innebär att möta varje enskild individ som en unik person, men en person kan inte förstås utanför sin sociala och kulturella kontext där kön utgör en del [31]. Utifrån en personcentrerad etik är ojämlikhet i hälsa och vård inte acceptabelt och stereotyper och orättvisa normer kan stå i vägen för ett genuint möte med patienten [32]. Bemötande ska ske utifrån den unika personen och inte utifrån normativa föreställningar om hur en patient "bör" vara. Normer och stereotyper som vårdgivare kommunicerar kan vara extra kraftfulla eftersom vårdgivare i situationen har ett maktövertag [32].