Varicella-zoster virus

Den primära varicella-zoster virusinfektionen orsakar vattkoppor (varicellae) ofta med feber och utslag som utvecklas till blåsor i slemhinnor och på hela hudkostymen. Milda, i det närmaste asymtomatiska infektioner förekommer dock också [2]. Inkubationstiden är vanligen 12-16 dagar (10-21) [2,3].

Efter primärinfektionen finns virus latent (vilande) i nervrotsganglion och kan reaktiveras senare i livet. Den reaktiverade infektionen ger upphov till bältros (herpes zoster) med smärtor, rodnad och blåsbildningar inom ett avgränsat hudparti motsvarande utbredningsområdet för en nerv. Är man uppvuxen i Sverige så har >95% av den vuxna befolkningen haft vattkoppor. Mottagligheten kan vara större hos personer som är uppvuxna i subtropiskt eller tropiskt klimat, då andelen vuxna som haft vattkoppor vanligen är lägre där än i Sverige [4].

Hjärninflammation av oftast lindrig natur förekommer [2].

Vattkoppor

Vattkoppor har hög smittsamhet och smittar genom kontakt-, dropp- och luftburen smitta. Smittrisk finns från en till två dagar innan debut av utslag fram till det att blåsorna torkat in och krustor bildats. Det sker vanligtvis cirka 6-10 dagar efter det att de första utslagen visat sig [1,2]. Vid nedsatt immunförsvar kan dock risken för smittspridning vara längre [3].

Utslagen kan ge besvärande klåda. Rikligt med blåsor i slemhinnor kan göra det svårt att äta och dricka samt ge smärtor vid vattenkastning. Vuxna individer liksom immunsupprimerade kan i sällsynta fall få en allvarlig vattkoppsinfektion med andningssvårigheter på grund av lunginflammation (pneumonit) [2]. Om en gravid kvinna insjuknar i vattkoppor i slutet på graviditeten kan det innebära risk för allvarlig infektion hos barnet [4].

Vattkoppor hos barn är vanligtvis en benign och självläkande infektion. Om vuxna (inklusive gravida) eller immunsupprimerade insjuknar i vattkoppor så bör behandling övervägas. Behandling/profylax kan ske såväl med antivirala medel som med immunglobulin (VZV Ig) [2]. Vaccin kan erbjudas riskgrupper samt vuxna som efter immunitetskontroll visat sig vara mottagliga. Även om man redan blivit exponerad för viruset kan man ta vaccinet upp till 72 timmar efter exponeringen för att minska risken att bli sjuk. Vaccinet är ett levande försvagat vaccin och ska därför inte ges till immunsupprimerade eller gravida.

Bältros

Bältros har i de flesta fall en låg smittsamhet och sprids främst som en direkt eller indirekt kontaktsmitta. Vanligen är man smittsam cirka en vecka efter att blåsorna uppstått, det vill säga tills de torkat in och krustor bildats som vid vattkoppor [3]. Vid generaliserad bältros, som framför allt drabbar patienter med nedsatt immunförsvar, är smittsamheten dock betydligt högre och kan vara längre. Här är luftburen smitta också möjlig [1,3].

En person som inte har haft vattkoppor och som smittas av virus från person med vattkoppor eller bältros kommer att insjukna i vattkoppor. En person som inte har haft vattkoppor kan inte få bältros.

Nervsmärtor från det drabbade området kan bli mycket svåra och bestående. Läkemedel mot nervutlöst smärta och/eller bedövning genom nervblockad kan krävas [2].

Behandling i tidigt akut skede kan ges med antivirala medel, framför allt till personer över 50 år, de med ögonengagemang samt vid nedsatt immunförsvar [2]. Ett första vaccin som förebygger bältros lanserades i Sverige 2013. Vaccinet är ett levande försvagat vaccin och ska därför inte ges till immunsupprimerade. Det ingår inte i läkemedelsförmånen och behovet av boosterdoser är ej klarlagt.

Ett inaktiverat vaccin är också godkänt av Läkemedelsverket och lanserades under 2020 i Sverige på en del vaccinationsmottagningar. Vaccinet finns dock i nuläget (våren 2022) inte tillgängligt för receptförskrivning. Regionerna rekommenderas att avvakta med införande av detta vaccin tills NT-rådet (rådet för nya terapier) kan göra en sammanvägd bedömning och avge en rekommendation. Denna rekommendation omfattar dock inte användning av vaccin som bekostas av patienten själv.

Vårdrutiner

Punktdesinfektera med alkoholbaserat desinfektionsmedel vid spill och stänk.

Vårdrutiner för patienter

Personalrutiner

Vårdpersonal bör känna till sin mottaglighet för vattkoppor. Personal som inte har haft vattkoppor ska inte vistas i samma rum som patienter med vattkoppor eller generaliserad bältros [1,5]. Om detta inte kan undvikas ska andningsskydd, FFP3, användas.

Personal som är osäker på genomgången vattkoppsinfektion kan kontrollera sin immunitet genom ett serologiskt prov. Icke-immun personal bör erbjudas vaccination [5]. Folkhälsomyndigheten rekommenderar vaccination mot vattkoppor för icke-immun vård- och omsorgspersonal inom mödrahälsovård, förlossning och neonatalvård samt i verksamheter där man vårdar patienter med nedsatt immunförsvar [6].

Icke-immun personal som har haft kontakt med en person med vattkoppor eller generaliserad bältros i ett smittsamt skede avstängs från sjukvårdsarbete från och med dag 10 efter den första kontakten till och med dag 21 efter den sista kontakten. Inom 72 timmar efter exposition kan även vaccin övervägas, se ovan.

Personal som har lokaliserad bältros som kan täckas av bandage och/eller kläder, kan oftast arbeta efter individuell bedömning, dock inte på avdelningar där det finns mottagliga patienter som riskerar att bli allvarligt sjuka vid smitta. Det kan till exempel vara neonatalavdelning, BB/förlossning och avdelningar med infektionskänsliga patienter. Personal som har bältros lokaliserad till ansikte, urringning, armar och händer bör stängas av från patientvård tills blåsorna har torkat in [1].

Har patient med vattkoppor/generaliserad bältros vårdats i ett rum som ska slutstädas av personal som inte haft vattkoppor, eller om rummet ska användas till ny patient som har nedsatt immunförsvar och/eller inte haft vattkoppor, bör rummet stå tomt i 1,5-2 timmar (beroende på luftomsättning) innan det städas/tas i bruk igen.