Urininkontinens

Urininkontinens är ett av våra största folkhälsoproblem. Det förekommer bland både män och kvinnor i alla åldrar men är vanligare bland kvinnor och ökar med stigande ålder.

De nedre urinvägarna, det vill säga urinblåsan och urinröret, står tillsammans med bäckenbotten för lagring av urinen, blåstömning och kontinens.

Att vara kontinent innebär att kunna tolka fyllnadssignaler från urinblåsan och att själv bestämma när och var blåsan ska tömmas. För barn beräknas cirka 80% av alla 3,5 åringar vara torra dagtid även om ett eller annat läckage kan förekomma upp till 6 års ålder.

Läkare, uroterapeut eller distriktssköterska/sjuksköterska/barnmorska med särskild kompetens ansvarar för utredningen av personer med urininkontinens.

Målen för behandling av urininkontinens ska när så är möjligt formuleras tillsammans med individen och vara mätbara:

Det är verksamhetschefen som har till uppdrag att utse vem eller vilka av den behöriga hälso- och sjukvårdspersonalen som ska få förskrivningsrätt.

En läckagemätning ger ett objektivt mått på mängden urin som personen läcker. Dessutom tjänar det som underlag för utprovning och förskrivning av inkontinenshjälpmedel.

Verksamhetschefen respektive den som är medicinskt ansvarig har ansvaret för att det finns rutiner för god och säker vård samt att dessa följs upp och utvecklas.

Vårdhandbokens texter ger rekommendationer som ibland behöver kompletteras med lokala anvisningar eller tillverkarens bruksanvisning. Detta anges i löpande text och på denna sida "Lokala anvisningar".

Referenser och regelverk för Vårdhandbokens texter om urininkontinens.

Relaterad information för Vårdhandbokens texter om urininkontinens.

Testa dina kunskaper inom urininkontinens.