Bandage och skötsel av stomi och reservoar

Byte av stomibandage liknas vid toalettbesök och bör därför ske i enskildhet samt efterföljas av god handhygien. Allt använt material läggs i en plastpåse som försluts och hanteras som brännbart avfall.

Patienten ska fortlöpande få en individuellt anpassad undervisning av vårdpersonal och stomiterapeut och ges möjlighet att lära sig om

• stomivård
• hudvård
• stomibandagering och materialets funktion.

Är patienten uppegående ska påsen tömmas och bytas på toaletten eller i ett för ändamålet avsett rum.

Om patienten är sängliggande är det bra om hen sätter sig upp eller att huvudändan på sängen höjs i samband med stomiskötsel. Detta gör man för att undvika spill samt för att öka patientens medverkan.

Tänk på att:

• Informera patienten om att bandaget ska bytas.
• Lägga fram allt material som behövs för byte av stomibandaget.
• Skydda patientens kläder.
• Bistå patienten med handhygien om hen har varit delaktig vid sitt bandagebyte i sängen.

Det finns två typer av bandage:

• endelsbandage
• tvådelsbandage.

På vårdenheten bör det finnas riktlinjer för vilket stomimaterial som ska användas postoperativt. I händelse av att frågor eller problem relaterade till materialet uppstår ska stomiterapeut rådfrågas. Vid uppföljande besök på stomimottagningen fortsätter utprovning och utvärdering av material i samråd med patienten. Det är viktigt att identifiera det stomimaterial som kan fungera bäst utifrån patientens enskilda situation. 

Alla påsar för avföring har ett filter som filtrerar gasens lukt. Enbart luften går igenom filtret. Vid riklig gasavgång kan filtret bli genomfuktat och luften kan inte passera. Påsen blir då som en ballong. Om påsen är sluten måste den därför bytas. Gör aldrig hål i påsen, då kommer innehållet ut den vägen.

Särskilda ileo- och uroreservoarkatetrar ska användas vid tömning av reservoarer. De är tillverkade utifrån reservoarens speciella konstruktion och funktion. Andra typer av katetrar kan exempelvis skada tarmslemhinnan i stomins utlopp. Efter tömningen används ett särskilt plåster som finns för reservoar.

Tillvägagångssätt:

• Påsen ska alltid tömmas vid 1/3 fyllnad för att undvika att den lossnar från huden.
• Förbered med toalettpapper. Håll upp påsens nedre del och öppna kranen eller påsens lås.
• Töm innehållet i ett mätmått, en rondskål eller direkt i toalettstolen. Lägg lite papper i toalettstolen för att förhindra stänk.
• Torka noggrant av påsens öppning, både utanpå och eventuellt inuti, med toalettpapper. Öppningen på påse för avföring går lättare att rengöra om man rullar ihop toalettpappret och för in det.
• Stäng kranen eller det integrerade påslåset (förslutning av kardborrematerial).

Endelsbandage är ett så kallat allt-i-ett bandage. Hela bandaget byts varje gång. Stomipåsen kan vara sluten eller tömbar.

Det finns olika sorters endelsbandage för olika behov:

• Vanligtvis används sluten endelspåse vid fast avföring. Bandaget byts 1-2 gånger/dag samt vid behov.
• Tömbar endelspåse används vid lös avföring. Bandaget byts oftast dagligen eller varannan dag samt vid behov.
• Urostomipåsen har backventil och en ventil eller kran för tömning. Påsen används enbart för urin och byts oftast dagligen eller varannan dag, samt vid behov.

Byte av endelsbandage

Tillvägagångssätt:

• Tömbar påse töms före bytet. Mät och dokumentera innehållet om det är ordinerat.
• Fukta några mjuka nonwoven-kompresser, 10 x 10 cm, med ljummet kranvatten.
• Avlägsna det gamla bandaget försiktigt.
• Den använda påsen läggs i en avfallspåse.
• Behandla huden så varsamt som möjligt. Stressa inte.
• Tvätta stomin och huden runt stomin med de fuktade kompresserna.
• Klapptorka huden torr med mjuka och torra nonwoven-kompresser.
• Raka bort eventuell hårväxt medhårs runt stomin med rakhyvel. Använd gärna hudskyddscreme avsedd för stomivård som "raklödder". Massera in eller torka bort överflödig kräm. Det är viktigt att huden är ren och torr innan det nya bandaget sätts på. 
• Använd aldrig fet salva, olja, allergiframkallande eller irriterande medel, till exempel bensin och lösningsmedel. Det bästa är att använda silikonbaserade häftborttagningsmedel som är mer skonsamma mot huden.
• Om häftborttagningsmedel har använts, skölj noga med ljummet kranvatten.
• Värm gärna den nya påsens hudskyddsplatta, till exempel mellan händerna eller under patienten, innan den sätts på.
• Tryck och massera fast påsen, speciellt noga runt stomin.
• Patienten ska informeras om att det går bra att duscha utan stomibandage. Det går även bra att duscha, bada och bada bastu med ett stomibandage.
• Avsluta med att såväl personal som patient tvättar händerna.

Tvådelsbandage består av en hudskyddsplatta som fäster på huden och en påse som ska tryckas, knäppas eller klistras på plattan. Plattan kan sitta kvar på huden några dagar och påsen kan bytas separat.

Angående val av påse och byte av påse och hudskyddsplatta vid tvådelsbandage:

• Plattan byts vid behov, oftast 2-3 gånger/vecka. Läs mer under byte av hudskyddsplatta.
• Sluten påse används vid fast avföring och byts 1-2 gånger/dag samt vid behov.
• Tömbar påse används vid lös avföring och byts dagligen samt vid behov.
• Påse med backventil används vid urostomi och byts dagligen samt vid behov.

Byte av hudskyddsplatta

Hur många dagar en hudskyddsplatta kan sitta måste bedömas utifrån

• stomins utseende
• stomins placering
• konsistens på elimination
• hudstatus.

Hudskyddsplattan luckras upp av fukt från stomin och eliminationen vilket avgör hur länge plattan kan hålla tätt. Hur många dagar plattan kan sitta utan att bytas är därför alltid en individuell bedömning och ska göras i samråd med stomiterapeuten.

Tillvägagångssätt:

• Mät och dokumentera stomins diameter.
• Gör en eventuell mall.
• Förbered den nya plattan genom att klippa hålet så att plattan passar exakt, eller använd platta med färdigt hål. Plattan fäster bättre om den värms upp före appliceringen. Värm till exempel mellan händerna eller under patienten medan den gamla plattan tas bort.
• Rengör huden med mjuka nonwoven-kompresser och ljummet kranvatten.
• Raka bort eventuell hårväxt medhårs runt stomin med rakhyvel. Använd gärna hudskyddscreme avsedd för stomivård som "raklödder". Massera in eller torka bort överflödig kräm. Det är viktigt att huden är ren och torr innan det nya bandaget sätts på.
• Applicera eventuellt hudskyddsmedel eller tätningspasta/tätningsring för stomi.
• Hudskyddsplattan masseras fast noggrant, särskilt runt stomin. För övrigt se stycket om byte av endelsbandage ovan.
• Avsluta med att såväl personal som patient tvättar händerna.

Byte av påse vid tvådelsbandage

Tillvägagångssätt:

• Töm vid behov påsen före bytet. Mät och dokumentera innehållet om det är ordinerat.
• Lossa påsen från hudskyddsplattan och var beredd med mjukt papper eller mjuka nonwoven-kompresser för att samla upp urin/avföring. Den använda påsen läggs direkt i en avfallspåse.
• Torka rent på plattan innanför ringen och på stomin med mjuka nonwoven-kompresser och ljummet kranvatten.
• Täta eventuellt runt stomin med särskild tätningspasta för stomi.
• Vid spill eller läckage på eller under hudskyddsplattan byts även den.
• Sätt på en ny påse.
• Avsluta med att såväl personal som patient tvättar händerna.

Reservoaroperationer görs på ett par kliniker i landet och där finns riktlinjer för hur den postoperativa vården utförs.

Om patienten behöver hjälp med skötsel av reservoaren på grund av omständigheter som exempelvis akut sjukdom eller andra fysiska eller psykiska problem, så kan man ofta börja med att fråga hen eller någon närstående om råd utifrån det individuella fallet.

Om det inte är möjligt eller om kompletterande information, undervisning och stöd behövs, kontaktas kirurg eller stomiterapeut på kliniken där operationen är utförd.

Tömning och bandagering av kontinent stomi

Reservoarvolym och tömningsfrekvens

Kontinent ileostomi rymmer cirka 400-700 mL och behöver tömmas 3-5 gånger per dygn.

Kontinent urostomi rymmer som ovan och töms var 4:e till 5:e timma. Dygnsmängden urin är större än avföringsmängden och därför behövs tätare tömningsintervall.

Reservoarkateter

Det finns två olika sorters reservoarkatetrar som hjälpmedel för tömning av reservoar, samt en särskild sorts böjd reservoarkateter för den postoperativa vården. Katetrarna finns med två olika diametrar, varav den grövre är tänkt till avföring och den tunnare till urin. Katetrarnas håldiameteter är utformade för att avföring och tarmludd från urinen lätt ska passera. Placeringen av hålen är anpassade för att minimera risken för att katetern ska knicka sig vid införandet i reservoaren.

Tömning och spolning av reservoar

Stryk alltid ordentligt med glidslem på katetern och för in den genom stomiöppningen cirka halva kateterns längd. När katetern kommit in i reservoaren tömmer sig innehållet. Rikta därför katetern ner i toalettstolen eller i ett uppsamlande kärl om momentet görs i sängen. Var varsam och forcera aldrig katetern.

Om avföringen är trögflytande ska ileoreservoar spolas ur med ljummet kranvatten. Använd en osteril 50 mL spruta. Spola in cirka 50 mL vatten och upprepa några gånger tills det kommer gaser och avföringen rinner ut lätt. Dra ut katetern med en roterande rörelse. Spola av katetern med ljummet kranvatten. Lägg tillbaka katetern i tillhörande plastpåse och stäng påsen. I patientens hem kan katetern användas i cirka en vecka. Vid sjukhusvård byts katetern efter varje tömningstillfälle.

Urinreservoarer behöver inte spolas eftersom urinens konsistens är densamma som vatten.

Byte av bandage

Tvätta av stomiöppningen med en mjuk nonwoven-kompress. Torka torrt och fäst patientens plåster. Plåstret ska bytas vid varje tömning så att fukt i plåstret inte ligger kvar och irriterar huden.  Vid normal funktion håller reservoaren tätt för både gas och avföring. Ibland kan komplikationer uppstå och då ska stomiterapeut kontaktas för vidare skötselråd.

Hjälpmedel till reservoar

Patient med reservoar behöver särskild kateter för tömning av reservoar, spruta 50-60 mL för spolning av reservoar, nonwoven-kompresser, absorberande plåster för stomi, glidslem samt hudskyddsprodukt.

Irrigation är en metod där tarmen töms med ursköljning av vatten. Metoden erbjuds kolostomiopererade personer som har fast avföring och hela tjocktarmen kvar. Stomiterapeuten informerar och undervisar patienten i denna metod.

Fördelar med irrigation är att patienten upplever en kontroll av sin tarmtömning och gasavgång. Ofta går det bra att använda ett mindre stomibandage eller minicap.