Tillförsel av sondnäring
Olika sätt att ge sondnäring
Sondnäring kan ges på olika sätt:
- Kontinuerligt med sondmatningsaggregat, vilket innebär att matningen sker kontinuerligt under dygnet i ett så kallat slutet system. Systemet tillåter tillfällig avstängning men är fortfarande slutet och kan hänga upp till 24 timmar. Det finns även sondmatsförpackningar med membran där nytt aggregat kan sättas utan att hängtiden påverkas.
- Intermittent med sondmatningsaggregat, vilket innebär att matningen sker under 2-3 timmar med uppehåll emellan.
- Som bolusmatning, vilket innebär att matningen sker med hjälp av sondspruta under cirka 20-30 minuter och att mängden vanligtvis motsvarar en måltid.
Gravitationsmatning
Matning med sondmatningsaggregat kan ske med hjälp av gravitationskraften genom att sondnäringen hängs på droppställning och droppar ner enligt en reglerad dropphastighet.
Matning med sondmatningspump
Vid enteral näringstillförsel används vanligen sondmatningspump för att säkerställa att sondnäringen matas enligt ordination med avseende på hastighet och volym. Med en långsam kontinuerlig tillförsel vid uppstart minskar risken för illamående, kräkningar och diarréer.
Upptrappning
Det är individuellt hur stor mängd sondnäring och hur snabb tillförsel som tolereras. Det är därför viktigt med individuellt anpassad ordination, som ska dokumenteras, se Uppföljning, utvärdering Nutrition ,och följas upp kontinuerligt. Risk för refeeding bör övervägas, se Metabol överbelastning (Refeeding syndrom)
Upptrappningsschemat baseras på hur länge patienten haft en låg näringstillförsel/intag eller varit svältande. Det kan vara motiverat att komplettera enteral näringstillförsel med parenteral näringstillförsel under upptrappning för att täcka energi- och näringsbehovet.
Uppstart
Upptrappningen bör ske enligt fastställt scheman som vanligen ordineras av dietist. Nedan ges några exempel, det är dock svårt att ge generella rekommendationer om upptrappning då bedömning måste utgå från den enskilda patienten.
Sondläge i ventrikeln
| Dag 1: 25-50 mL/timme | Totalt 250-500 mL |
| Dag 2: 50-150 mL/timme | Totalt 500-1000 mL |
| Dag 3: 100-200 mL/timme | Totalt 750-1500 mL |
Sondläge i duodenum/jejunum
Vid tillförsel direkt i tarmen bör sondmatningspump användas. Tillförsel av sondnäring bör ske försiktigare, gärna långsamt och kontinuerligt. Matningshastigheten får maximalt vara 125 mL/timme, vilket är ungefär samma hastighet som magsäcken normalt tömmer sig.
| Dag 1: 20 mL/timme | Totalt 100-250 mL |
| Dag 2: 40 mL/timme | Totalt 250-500 mL |
| Dag 3: 60 mL/timme | Totalt 500-750 mL |
| Dag 4: 80 mL/timme | Totalt 750-1000 mL |
| Dag 5: 100 mL/timme | Totalt 1000-1250 mL |
Vid problem med uppstarten, se texten om gastrointestinala symtom under Komplikationer. Se även texterna om Metabol överbelastning (Refeeding syndrom).
- För patienter med långvarig svält (mer än 7 dygn), med uttalad metabol stress eller som haft längre tarmvila under parenteral näringstillförsel, bör upptrappning ske långsamt. Initialt kan det vara motiverat med en mycket låg tillförsel med hastighet exempelvis 15-20 mL/timme.
- Om patienten inte bedöms vara undernärd och inte har varit fastande i mer än tre dygn kan snabbare tillförsel med en större volym provas från start, gärna genom intermittent matning eller bolusmatning.
Att tänka på inför, under och efter sondmatning
Handdesinfektion och ett aseptiskt arbetssätt är viktigt vid allt arbete med sond, sondmatningsaggregat och sondnäring eftersom risken för att kontaminera sondnäringen är stor.
- Börja och avsluta varje sondmatning med att spola igenom sonden/gastrostomin med färsktappat vatten från en genomspolad och frekvent använd kran men begränsa volymen. En del patienter mår dåligt av för stora volymer vatten. Det viktiga är att slangen blir ren. Använd endast spruta avsedd för enteral näringstillförsel.
- Om patient ordinerats extra vätska bör denna fördelas till fler tillfällen utanför sondmatningstillfällena.
- Höj sängens huvudända cirka 30o om patientens tillstånd medger detta, eller placera patienten i höger sidoläge vid själva sondmatningen.
- Sondnäringen ska vara rumstempererad.
- Vid nasogastrisk sond, kontrollera sondläget innan sondmatningen startas. Sondläget kan kontrolleras genom att luft sprutas ned i sonden samtidigt som man med ett stetoskop lyssnar efter bubblande ljud i magen. Alternativt kan man aspirera genom sonden med hjälp av en spruta och testa med lackmuspapper. Se lokala anvisningar angående val av metod.
- Börja och avsluta varje sondmatning med att spola igenom sonden/gastrostomin med färsktappat vatten från en genomspolad och frekvent använd kran. Använd endast spruta avsedd för enteral näringstillförsel.
- Sondmata enligt det administreringssätt som är ordinerat.
- Medvetandesänkta patienter, sängbundna patienter utan normal sväljreflex och patienter med tendens till ventrikelretention bör övervakas extra noga på grund av risken för reflux till matstrupen och aspiration.