Förskrivning

Individuella hjälpmedel förskrivs av hälso- och sjukvårdspersonal. Verksamhetschef hos vårdgivaren beslutar om vem som ska få förskriva och lämna ut hjälpmedel (HSLF-FS 2021:52, ändringsföreskrift HSLF-FS 2022:28). Bedömning och beslut tas utifrån formell och reell kompetens i kombination med vilka produkter som får förskrivas som hjälpmedel enligt det lokala regelverket.

Se lokala anvisningar angående vilka hjälpmedel som kan förskrivas i respektive kommun och region.

Förskrivarens ansvar

Den som förskriver ett hjälpmedel ansvarar för att identifiera behov hos en person med funktionsnedsättning och att förskriva hjälpmedel som motsvarar behoven (HSLF-FS 2021:52, ändringsföreskrift HSLF-FS 2022:28). Behovsbedömningen kan leda till slutsatsen att de identifierade behoven ska lösas med rehabilitering, socialtjänstinsatser och/eller förskrivning av hjälpmedel. Bedömningen förankras med personen och dokumenteras i journalen.

Förskrivaren ska ha ett helhetsperspektiv där hjälpmedel ska ingå i en individuell planering utifrån personens mål, behov och intressen (SFS 2017:30, lagändring SFS 2023:191). Planen kan ha olika namn: habiliterings-, rehabiliterings- eller vårdplan. En person som har insatser från flera verksamheter ska erbjudas en samordning av de olika insatserna där det framgår av den samordnade individuella planen (SIP) vilka verksamheter som ska genomföra insatserna och vad personen själv ansvarar för (SOSFS 2001:12, SFS 2017:30).

Vårdansvaret för en person kan flyttas mellan olika verksamheter, till exempel från sluten till öppen vård. Det ska finnas rutiner som säkerställer att förskrivningen följs upp och utvärderas, fram till dess att behovet har upphört eller att ansvaret för patienten har övertagits av någon annan (HSLF-FS 2021:52, ändringsföreskrift HSLF-FS 2022:28). Göteborgs Stad, Primärvården Göteborg och Sahlgrenska Universitetssjukhuset har utarbetat en analysmodell för uppföljningsbehov som ger stöd i när ärendet kan avslutas och när fortsatt uppföljning är nödvändig. Modellen beskrivs i Socialstyrelsens förskrivarstöd [4].

Information och delaktighet

Patientlagen ska stärka patientens ställning, förbättra patientens integritet, självbestämmande och delaktighet i mötet med vården. Vården har informationsplikt mot personen och ska ge information som är anpassad till ålder, mognad, erfarenhet, språklig bakgrund och andra individuella förutsättningar. Personen ska ha möjlighet att välja hjälpmedel när förskrivaren bedömer att det finns flera produkter inom sortimentet som uppfyller personens behov och när kostnaderna för hjälpmedlet framstår som befogade (SFS 2014:821, lagändring SFS 2023:42).

Förskrivaren ska instruera användare och närstående om hur ett förskrivet hjälpmedel ska användas och skötas (HSLF-FS 2021:52, ändringsföreskrift HSLF-FS 2022:28). Den som ska använda hjälpmedlet måste få möjlighet att träna på att använda sitt hjälpmedel. Förskrivaren måste också informera om vilken service som finns och vem man vänder sig till om frågor uppstår.

Förskrivningsprocessen

Förskrivning av hjälpmedel är en process som följer HSLF-FS 2021:52. Processen startar när behovsbedömningen är klar och beslut har fattats om att behoven ska åtgärdas med hjälpmedel.

Förskrivningsprocessen innefattar olika delar:

• Utprovning - Bedöm vilka hjälpmedel som motsvarar personens mål och behov. Sätt detta i relation till övriga åtgärder som kan vara aktuella, till exempel rehabilitering och bostadsanpassning. Välj tillsammans med personen lämpligt hjälpmedel och anpassa det till personen. Samordna med tidigare hjälpmedel och andra insatser, till exempel hemtjänst eller skola.
• Specialanpassning vid behov - Initiera och utfärda anvisning. Godkänn innan användning.
• Information - Informera muntligt och skriftligt den som ska använda hjälpmedlet och närstående om användning och säkerhet.
• Instruktion och träning - Förskrivaren instruerar och tränar personen i aktivt användande av hjälpmedlet. Det kan vara hur hjälpmedlet fälls ihop eller hur batterier byts.
• Uppföljning och utvärdering - Förskrivaren följer upp och utvärderar funktion och nytta. Har de uppsatta målen nåtts, och har lämnade instruktioner uppfattats korrekt.

Flera lagar ställer krav på samverkan mellan vårdgivare (SFS 2017:30, lagändring SFS 2023:191, SFS 2017:612, lagändring SFS 2019:979). Det kan till exempel ske genom att olika förskrivare samarbetar i förskrivningsprocessen. De första stegen kan ske hos en vårdgivare som sedan överrapporterar till en annan vårdgivare som till exempel ansvarar för uppföljningen.

Mer information om förskrivningsprocessen finns i Socialstyrelsens förskrivarstöd ”Förskrivning av hjälpmedel” [4].

Bruksanvisningar

Utöver muntlig instruktion ska tillverkarens information/bruksanvisning på svenska alltid följa med hjälpmedlet om inte användningen är självklar (MDR 2017/745). Leverantörer av hjälpmedel har ofta tillgång till bruksanvisning på andra språk, eller så behöver tolk eller alternativ och kompletterande kommunikation (AKK) användas.

I informationen ska användningsområdet för hjälpmedlet, eventuella begränsningar och kontraindikationer framgå, samt övrig information för att använda hjälpmedlet på ett säkert sätt. Vid komplexa hjälpmedel kan bruksanvisningen kompletteras med en illustrerad information. Ofta kan en individanpassad information utformad med hänsyn till omgivningen och användarens situation behövas (MDR 2017/745).

Dokumentera vilken information som har givits och vilket datum det har gjorts.

Kortfattad information

Kortfattad information, så kallad kortinformation, kan vara placerad direkt på hjälpmedlet eller finnas tillgänglig i direkt anslutning till den plats där hjälpmedlet ska användas. Exempel på kortinformation är användarinstruktion om nödstopp, maxlast och varningar på personlyft.

Funktionskontroll

Innan ett hjälpmedel används ska det genomgå en funktionskontroll enligt tillverkarens instruktion. Den görs ofta vid leveranskontroll men allra senast innan hjälpmedlet tas i bruk (HSLF-FS 2021:52, ändringsföreskrift HSLF-FS 2022:28) av användare, förskrivare eller personal från hjälpmedelscentral.

Funktionskontrollen innebär att:

• Hjälpmedlet ska provas i den situation som det är tänkt att användas i.
• Funktioner kontrolleras utifrån kravspecifikationen, till exempel bromsar, rygglägen, tippskydd och bärande delar.
• Hjälpmedlet bedöms om det är säkert att använda.

Omfattningen av funktionskontrollen beror på hjälpmedlets komplexitet och typ. Resultat av funktionskontrollen ska dokumenteras av förskrivaren när hjälpmedlet lämnats till brukaren.

Det är användaren som ansvarar för den regelbundna skötseln av hjälpmedlet. Det är viktigt att hjälpmedlet kontrolleras regelbundet. Skruvar med mera kan lossna eller någon del på hjälpmedlet kan fungera otillfredsställande. Personen och närstående ska instrueras i vad de ska vara observanta på och var de ska vända sig vid frågor om hjälpmedlet, dess skötsel och kontroll.

Endast funktionsdugliga hjälpmedel får användas. Vid omedelbar fara för säkerheten ska hjälpmedlet tas ur bruk.

Vid tillbud där hjälpmedel varit inblandade ska en avvikelserapportering göras (HSLF-FS 2021:52, ändringsföreskrift HSLF-FS 2022:28, SFS 2010:659, lagändring SFS 2023:503).