Kateterisering av urinblåsa - Översikt
Kateterbehandling av urinblåsan ordineras med angiven indikation samt planerad behandlingstid alternativt tidpunkt för omprövning.
Läkare och sjuksköterska har formell kompetens att sätta kateter, uppgiften kan också fördelas i enlighet med författning. Verksamhetschef kan utse personer att utföra kateterisering och/eller uppföljning under eget yrkesansvar efter att ha förvissat sig om att yrkesutövaren har relevant utbildning/kompetens för uppgiften [1].
Verksamhetschef har övergripande ansvar för fördelning av vem som utför och vem som har ansvar för behandling. Det övergripande ansvaret inkluderar att det finns rutiner för medicinskt ansvar, för katetersättning, anpassning av tillbehör samt att nödvändiga kontroller, åtgärder och uppföljningar genomförs (SOSFS 2011:9).
En kvarliggande kateter via urinröret (KAD) eller suprapubiskt samt intermittent kateterisering, är alternativa kateterbehandlingar under kortare eller längre period. Enstaka kateteriseringar görs också.
Urinvägsinfektion är den vanligaste vårdrelaterade infektionen och förekommer oftast i samband med behandling med KAD. Risken för vårdrelaterad urinvägsinfektion ökar med cirka tio procent för varje dygn som patienten har KAD [2]. Bakterier kommer in via kateterns utsida (64 %) eller insida (36 %). Täta byten av urinuppsamlingspåse och bristande handhygien hos vårdpersonal och patient ökar risken för bakterieinvasion [3].
Följande rekommenderas för att förebygga urinvägsinfektion i samband med kateterbehandling:
- Förebygg och diagnostisera urinretention.
- Behandla urinretention korrekt.
- Utred urininkontinens och behandla korrekt.
- Behandla med urinkateter endast på strikt indikation.
- Ge korrekt omvårdnad vid behandling med urinkateter.
- Dokumentera i patientens journal.
- Behandling med kvarliggande kateter bör ständigt omprövas [4] så att behandlingstiden blir så kort som möjligt.
Intermittent kateterisering minskar risken för vårdrelaterade infektioner jämfört med kvarliggande kateter och bör alltid övervägas [2].
Även suprapubisk kateter utgör en mindre risk för vårdrelaterade urinvägsinfektioner än kvarliggande kateter via urinröret (KAD). Då denna kateterbehandling inte påverkar urinröret är den också ofta bekvämare för patienten. Ytterligare en fördel är att den egna förmågan att tömma blåsan kan utvärderas inför ställningstagande till avslutande av kateterbehandling.
Dokumentation
Indikation och behandlingstid, alternativt omprövning av kateterbehandling dokumenteras.
I patientens journal ska också finnas uppgifter om
- vem som ansvarar för ordinationen
- beräknad liggetid för katetern
- typ av kateter och storlek
- mängd och typ av vätska i kateterballongen
- uppgifter om insättningen
- uppgifter om kateterventil, urinuppsamlingspåse och fixering
- patientens egna iakttagelser och upplevelser av behandlingen.
När patienten byter vårdform ska information om kateterbehandlingen rapporteras till den mottagande vårdgivaren (SOSFS 2005:27).
Läs mer om dokumentation samt vårdplanering och utskrivningsklar patient i Vårdhandbokens texter.
Omvårdnadsåtgärder
God vård genomförs i samråd och med respekt för patientens självbestämmande och integritet, enligt patientlagen (2014:821).
Vid kateterbehandling är följande viktigt för att patienten ska uppleva delaktighet, integritet och självbestämmande:
- Information.
- Patientundervisning.
- Individuell utprovning av hjälpmedel och förbrukningsartiklar.
Vårdens professioner i samarbete planerar vården tillsammans med patienten. Behandling med kvarliggande kateter bör ständigt omprövas och då värdera behandlingens fördelar mot de risker som behandling kan medföra [3].