Omvårdnad
Undervisning och stöd
Patienter som har valt behandling med peritonealdialys (PD) får innan dialysstart undervisning av PD-sjuksköterska om hur dialysen fungerar, hur den ska skötas och vad man bör iaktta.
Det är viktigt att gå igenom
- hygien
- handdesinfektion
- aseptisk teknik vid koppling av dialyspåsar
- tecken på exit-site infektion och avvikande utseende på det uttappade dialysatet
- hantering av beställningar av dialysvätskor som vanligen levereras hem till patienten var 14:e dag.
Patienten är ofta expert på sin egen vård och är en resurs även för den sjukvårdspersonal som inte är så insatt i behandling med peritonealdialys. Personal på den njurmedicinska enheten ska fungera som stöd och konsult för den som vårdar en patient med PD på annan avdelning.
Vätskebalans och målvikt
En patient med avancerad njursvikt har helt eller delvis förlorat sin urinproduktion. Vätskebalansen måste då kontrolleras och styras på annan väg och bedöms utifrån målvikten. Målvikten är den vikt vid vilken patienten har en normal mängd vatten i kroppen. Hur stor mängd vatten som behöver avlägsnas med hjälp av dialys avgörs utifrån den dagliga vikten i förhållande till målvikten.
Patientens målvikt bestäms med hjälp av blodtrycksmätning, lungröntgen, anamnes och klinisk observation. Det finns en mätmetod för beräkning av kroppssammansättningen, bioimpedansmätning, där fördelningen av vatten, fett, och fettfri massa beräknas. Denna mätmetod kan vara ett komplement till övriga metoder vid fastställande av målvikten.
Den mängd vätska patienten kan inta är individuell, beroende på hur stor den egna urinproduktionen är samt den mängd vätska som dagligen avlägsnas via dialysen. Vanligtvis behöver en patient som behandlas med PD inte ha så strikt begränsning av vätskeintaget vilket däremot ofta är nödvändigt för den som behandlas med hemodialys.
Observationer
Varje morgon observeras och kontrolleras:
- Kroppsvikt med samma förutsättningar dagligen. Lokalt bestäms om viktkontroll sker med eller utan dialysvätska i bukhålan.
- Blodtryck. Mätning dagligen vid sjukhusvistelse/i hemmet enligt ordination från PD-mottagningen.
- Summering av filtrerad vätska, så kallad ultrafiltration (UF).
- Eventuell förekomst av ödem, andfåddhet och tecken på yrsel.
Kontrollerna görs för att avgöra hur vätskebalansen ska regleras med hjälp av de olika glukosstyrkor som dialysvätskan innehåller.
Vid varje vätskebyte observeras och kontrolleras:
- Mängden urtappad vätska som noteras och dokumenteras i patientens journal.
- Flödet. Vid långsamt eller dåligt flöde är det fördelaktigt att patienten ändrar läge exempelvis genom att ställa sig upp eller lägga sig på sidan.
- Utseendet på dialysvätskan. I normala fall är vätskan klar och gulfärgad. Grumlig vätska kan tyda på peritonit och njurmedicinska enheten ska omgående kontaktas för vidare åtgärd. Någon gång händer det att vätskan är blodtillblandad. Detta är ofarligt och försvinner ofta av sig själv efter något vätskebyte. Om vätskan är fortsatt blodtillblandad bör njurmedicinsk läkare kontaktas. Ljusa slöjor eller trådar i den urtappade dialysvätskan kan vara fibrintrådar. Om det försvårar flödet i katetern kontaktas den njurmedicinska enheten för vidare åtgärd.
- Eventuella avvikelser dokumenteras i patientens journal. Kontakta alltid ansvarig PD-mottagning vid flödesproblematik.
Kost
Vid peritonealdialys avlägsnas slaggprodukter och vatten, men även proteiner och aminosyror. Dessa förluster behöver ersättas med en protein- och vitaminrik kost. Kroppen tar upp en del av den glukos som finns i dialysvätskan och det kan bidra till att hungerskänslorna minskar. Vätskan i sig kan också ge en viss fyllnadskänsla. Det finns risk att detta kan leda till malnutrition. Ett sätt för patienten att få i sig tillräckligt med mat är att äta små portioner och ofta. Individuella råd bör ges av dietist som också kan ordinera näringsrika kosttillskott.
Länk till särskilt avsnitt om nutritionsbehandling vid peritonealdialys finns under rubriken Övriga referenser på sidan Referenser och regelverk.
Antibiotikaprofylax
Inför undersökning av tarm eller urinvägar bör läkare ta ställning till eventuell antibiotikaprofylax. Det gäller också inför större tandläkaringrepp, gynekologiska ingrepp och ingrepp i tarm eller urinvägar, eftersom det finns en ökad risk för peritonit vid alla dessa tillfällen.