Koordinering vid sjukskrivning och rehabilitering - Översikt
Försäkringsmedicin
Försäkringsmedicin är ett arbetsfält mellan sjukvård och olika försäkringar, både allmänna som regleras av staten och privata som regleras via avtal. Utöver sjukvård och försäkringsgivare kan bland annat arbetsgivare, arbetsförmedling, socialtjänst och rättsväsende involveras i samverkan kring individen. Inom hälso- och sjukvården är försäkringsmedicin den kliniska verksamhet som kan leda till bedömningar och intyg som sedan används vid handläggningar av försäkringar.
Nationellt Försäkringsmedicinskt Forum (NFF) antog i november 2017 en ny definition på begreppet försäkringsmedicin.
"Det försäkringsmedicinska kunskapsområdet innefattar medicinsk undersökning och utredning, bedömning av funktionstillstånd och aktivitetsnivå samt förebyggande, behandlande och rehabiliterande insatser kopplat till försäkringsmässiga ställningstaganden och hur dessa påverkar individen.
Utgångspunkten är tvärvetenskaplig kunskap och beprövad erfarenhet samt det ömsesidiga förhållandet mellan sjuklighet, medicin och försäkringssystem."
Av definitionen framgår att kunskapsområdet inom vården inte enbart angår sjukskrivande läkare utan berör även andra yrkesgrupper som medverkar i överväganden och åtgärder som kan ha betydelse för en individs behov av försäkringsförmåner. Personal inom hälso- och sjukvård behöver både omfattande medicinsk kunskap och kunskap inom försäkringsmedicin för att kunna möta individer som söker hälso- och sjukvård på grund av ohälsa.
Koordinering
Sedan 2006 har Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) och regeringen haft överenskommelser om en särskild satsning på att utveckla hälso- och sjukvårdens arbete med sjukskrivning och rehabilitering [1]. Syftet med överenskommelsen var att skapa en effektiv och kvalitetssäker sjukskrivnings- och rehabiliteringsprocess i hälso- och sjukvården genom att ge regionerna ekonomiska drivkrafter att prioritera sjukskrivningsfrågan. Överenskommelsen är avslutad från och med 2021.
Satsningen har bland annat bidragit till att en ny funktion inom hälso- och sjukvården kommit att utvecklas: funktion för koordinering. En ny Lag (2019:1297) om koordineringsinsatser för sjukskrivna patienter infördes därför den 1 februari 2020. Syftet med lagstiftningen är att ge stöd och samordna insatser till patienten samt samverka med externa aktörer för att främja återgång till eller inträde i arbetslivet. Lagen innebär att regionerna ska erbjuda koordineringsinsatser till sjukskrivna patienter som har behov av individuellt stöd för att kunna återgå till eller inträda i arbetslivet. Koordineringsinsatserna innehåller:
Regionens ansvar omfattar inte insatser som andra aktörer ansvarar för. Kompetenskrav för att få utföra koordineringsinsatser är inte reglerade i lagen. Lagen innebär också att om en sjukskriven patient kan antas behöva rehabiliteringsåtgärder enligt 30 kap. socialförsäkringsbalken ska hälso- och sjukvården informera Försäkringskassan om det, efter att ha inhämtat patientens samtycke.
En studie gjord i Region Stockholm visar att koordineringen har god effekt på återgång i arbete och har mottagits positivt av patienter och sjukskrivande läkare [2].
Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) har tagit fram en webbutbildning om rehabiliteringskoordinering. Mer information finns i Utbildningsmaterial och stöd, SKR.
Arbeta för en jämställd sjukskrivningsprocess
Att verka för jämställdhet innebär att omsätta forskning om genus och kön i praktiken. Jämställd sjukskrivningsprocess handlar om att varje sjukskrivning ska vara rätt anpassad till individen, medicinskt motiverad och inte bygga på stereotypa föreställningar om kön. Konkret innebär det att använda metoder och åtgärder för att upptäcka och förändra skillnader inom vård- och omsorg utifrån kön. Ett exempel på metod är Genushanden, ett stöd som ska påminna om att ställa samma frågor till kvinnor och män.
Länkar till information och film om Genushanden finns under Relaterad information i texten Jämställd sjukskrivning.
Generellt om rehabilitering
Rehabiliteringsarbetet har genom åren utvecklats och fått olika mening vartefter nya discipliner börjat arbeta inom området och beroende på samhällets intensifierade fokus på specifika rehabiliteringsområden. Allt fler organisationer och professioner involveras i arbetet på grund av att olika perspektiv och kunskaper om människors resurser och hinder för aktivitet synliggjorts och utvecklats.
Rehabilitering används ofta som ett paraplybegrepp för olika former av interventioner, men innebörden av rehabilitering är olika beroende på vem som tolkar och inom vilken kontext det sker. En beskrivning innebär att rehabilitering är en pågående process som involverar identifiering av problem, behov och analyser, implementering av adekvata interventioner samt utvärdering av utfallet.
En annan beskrivning hävdar att rehabilitering omfattar alla åtgärder av medicinsk, psykologisk, social och arbetslivsinriktad art som hjälper den som är sjuk eller skadad att återvinna bästa möjliga funktion och förutsättningar för en så bra livskvalitet som möjligt.
Samband mellan organisatoriska faktorer, psykosocial miljö och individens hälsa
Alltför höga krav och begränsade resurser i arbetet hänger generellt samman med lägre arbetstrivsel, en ökad vilja att säga upp sin anställning samt sämre psykisk och fysisk hälsa. Samtidigt finns god kunskap om vilka organisatoriska och psykosociala faktorer som bidrar till positiva arbets- och hälsorelaterade utfall, och hur viktigt det är att generellt främja en god arbetsmiljö för kvinnor såväl som män, för olika yrken och inom arbetsmarknadens olika sektorer [3,4].
Effektiv rehabilitering
Målet med en lyckad rehabilitering är att en anställd ska kunna återgå och arbeta som tidigare med de arbetsuppgifter den hade före sjukskrivning. Huruvida en rehabilitering är effektiv måste avgöras från fall till fall, beroende på individen, dennes problem och inte minst vilken typ av verksamhet som bedrivs.
Arbetslivsinriktad rehabilitering innebär ett tålamodskrävande arbete. Stöd och anpassningsåtgärder ska utgå från individens fysiska och psykiska förutsättningar. Dessa åtgärder måste också ställas i förhållande till om de är möjliga att genomföra på arbetsplatsen. Hänsyn till arbetskollegor, organisation och verksamhetens krav måste vägas in i bedömningen. Det är endast stöd och anpassningsåtgärder som syftar till att arbetstagaren ska kunna återgå i arbete hos arbetsgivaren som ligger inom ramen för arbetsgivarens skyldighet.
Sammanfattningsvis kan sägas att rehabiliteringsarbetet innebär rättigheter och skyldigheter för såväl arbetsgivaren som arbetstagaren och det kan vara avgörande för resultatet att båda parter i förväg känner till ramarna för rehabiliteringen och går in i processen med rimliga förväntningar.
Aktörer med rehabiliteringsansvar
Ansvaret för individens rehabilitering ligger på flera aktörer; försäkringskassan, arbetsförmedlingen, arbetsgivaren, hälso- och sjukvården och kommunerna. Uppdelningen av ansvaret kan innebära att det inte finns någon samlad bild av individens behov och det kan vara svårt att koordinera insatser mellan de olika aktörerna. De olika aktörernas roll och ansvar beskrivs kortfattat nedan.
- Arbetsförmedlingen. Ansvarar för arbetslivsinriktade åtgärder och rehabilitering om en person är arbetssökande. Annars är detta arbetsgivarens ansvar.
- Arbetsgivaren. Ansvarar för arbetslivsinriktade åtgärder och rehabilitering för anställda.
- Socialtjänsten. Ansvarar för viss social rehabilitering inom kommunen.
- Försäkringskassan. Har ett samordnande ansvar i rehabiliteringsprocessen och ska utreda en persons behov av samordning och rehabilitering. Försäkringskassan ska vid behov kalla till ett avstämningsmöte tillsammans med personen som är sjukskriven och alla inblandade aktörer.
Medicinsk rehabilitering åligger hälso- och sjukvården. Om en sjukskriven patient kan antas behöva rehabiliteringsåtgärder enligt 30 kap. socialförsäkringsbalken ska hälso- och sjukvården informera Försäkringskassan om det, efter att ha inhämtat patientens samtycke. I Vårdhandbokens texter berörs huvudsakligen hälso- och sjukvårdens ansvar inom sjukskrivning och rehabilitering.