Smittvägar

Endogen och exogen smitta

Smittvägar beskriver på vilket sätt mikroorganismer överförs från en smittkälla till en mottaglig individ. Samma mikroorganism kan ha flera olika smittvägar, till exempel både via kontakt och via droppar.

Endogen smitta

Endogena infektioner orsakas av mikroorganismer från människans egen bakterieflora. I samband med vård, behandling eller undersökning, kan bakterierna hamna i vävnader där de inte hör hemma och orsaka infektioner. Bakterier från exempelvis patientens egen hudflora kan föras ner i ett operationssår i samband med operativa ingrepp och tarmbakterier kan komma in i urinvägarna via en urinkateter.

Exogen smitta

Exogena infektioner orsakas av mikroorganismer som överförs till individen från en smittkälla i omgivningen, det vill säga från andra människor eller miljön.

Kontaktsmitta

Kontaktsmitta är den vanligaste smittvägen i vården.

Direkt kontaktsmitta

Direkt kontaktsmitta sker vid fysisk kontakt mellan smittkällan och den mottagliga individen, utan mellanled. Så sprids till exempel hudinfektioner såsom impetigo (svinkoppor) och herpesinfektioner samt vissa luftvägsinfektioner.

Indirekt kontaktsmitta

Indirekt kontaktsmitta innebär att smittämnet överförs via mellanled från en person till en annan. Detta kan ske med händer, kläder eller föremål (utrustning, sängbord, dörrhandtag med mera) som är förorenade med smittämnen från hud, sår, luftvägar, kräkning, urin eller avföring. Så sprids till exempel många virusinfektioner samt hud- och tarmbakterier, inklusive multiresistenta bakterier.

Smitta via luftvägar

När någon exempelvis hostar, nyser eller kräks produceras ett moln av droppar i olika storlekar som successivt faller mot marken. Om personen bär på en smitta i luftvägarna eller är magsjuk kan smittämnet fastna på dessa droppar och föras vidare till omgivningen. Den del av ett droppmoln som innehåller mycket små droppar kallas för aerosol. Dessa kan hänga kvar i luften och spridas längre sträckor än ett par meter. De kan även torka ihop och bilda mindre droppkärnor som vid inandning når djupt in i andningsvägarna.

Smittspridning via så kallad "droppsmitta" sker vanligen inom 1 - 2 meter från den sjuke, genom att personer i närheten inandas eller får droppar innehållandes smittämnen på sina slemhinnor, exempelvis i ögonen. De flesta luftvägsinfektioner sprids i första hand genom denna smittväg. Dropparna kan även falla ner på föremål eller ytor och föras vidare som indirekt kontaktsmitta via händerna.

När man talar om så kallad "luftburen smitta" har smittämnet även förmågan att spridas via aerosol och droppkärnor på längre avstånd än vid droppsmitta. Smitta sker då en person inandas en tillräckligt stor mängd smittbärande aerosol eller droppkärnor. Hur stor mängd som krävs för att bli smittad varierar för olika smittämnen. Smittrisken ökar också inomhus vid låg luftomsättning och minskar utomhus där dropparna blåser bort och späds ut.

Mässling, vattkoppor och tuberkulos är exempel på infektioner som kan spridas via luftburen smitta.

Aerosolgenererande arbetsmoment

Aktiviteter som kraftigt ökar mängden aerosol som en person producerar kan även öka mängden droppkärnor som bildas. Sådana aktiviteter i vården kallas för aerosolgenererande arbetsmoment och innefattar exempelvis intubation, bronkoskopi och ventilation av luftvägarna.

Hos person med smitta i luftvägarna kan aerosolgenererande arbetsmoment orsaka en ökad mängd smittbärande aerosol och droppkärnor. Ett luftvägsvirus som i vanliga fall främst sprids på nära håll (droppsmitta) kan då tillfälligt spridas mer som en luftburen smitta.

Partiklar från huden

Från huden sprids partiklar till luften, särskilt vid utbredda hudskador. En del av dessa partiklar bär på bakterier, vilka kan falla ner i sår och leda till infektioner, exempelvis i samband med kirurgi. När bakteriebärande hudpartiklar landar på ytor och föremål kan de även ge upphov till indirekt kontaktsmitta.

Exempel på bakterier som kan spridas på detta sätt är grupp-A-streptokocker (GAS) och MRSA.

Blodburen smitta

Smittämnen överförs via blod till blod eller slemhinna. Det sker direkt via sexuell kontakt eller genom kontaminerade blodprodukter. Indirekt sker det exempelvis genom stick- eller skärskador och injektioner. Så kan till exempel hepatit B och C samt hiv spridas.

Läs mer i Vårdhandbokens texter om blodburen smitta.

Tarmsmitta (fekal-oral smitta)

Tarmsmitta kan ske då smittämnen når munnen, antingen som direkt kontaktsmitta via födoämnen eller indirekt via exempelvis förorenade händer eller ytor.

Livsmedelsburen smitta innebär att livsmedel eller vatten kontaminerats med smittämnen. Exempel är matförgiftning orsakad av stafylokocktoxin eller magtarminfektion orsakad av virus eller bakterier.

Vektorburen smitta

Insekter kan ibland sprida smitta mellan människor och även djur. Insektsburen smitta är dock inget vårdhygieniskt problem i Sverige.

Exempel på insektsburen smitta är fästingburen hjärninflammation (TBE) och borrelia.