Ansvar

Ansvaret för patientens näringstillförsel förutsätter fasta rutiner med definierade ansvarsområden. Oavsett vårdform ska hygienrutiner, för att förhindra kontamination av näringslösningen, framgå. Verksamhetschef eller medicinskt ansvarig sjuksköterska har det övergripande ansvaret för att det finns rutiner och kvalitetssystem för enteral näringstillförsel.

Vid vård inom sluten hälso- och sjukvård

Läkare ordinerar sondinläggning. Ställningstagande till mängd och typ av sondnäring och hur denna ska administreras görs vanligen av dietist eller av läkare/sjuksköterska med specifik kompetens i enteral näringstillförsel. Ordinationen bör ske i samråd med patienten samt teamet runt denne. Vid dysfagi är det en fördel om logoped involveras för utredning av sväljförmåga och för att fastställa om patienten kan inta föda och i så fall med vilken konsistens. Du kan läsa mer om konsistensanpassad kost i Nutritionsavsnittet. Dietisten har huvudansvaret för att utarbeta och följa upp nutritionsordinationen och ta initiativ till justeringar i samråd med medicinskt ansvarig läkare och sjuksköterska. I flera regioner bär dietisten hela ansvaret för nutritionsbehandlingen inklusive ordination av enteral näringstillförsel. Ofta innebär det en successiv övergång till intag av vanlig mat och dryck, vilket innebär att tillförseln av energi och näringsämnen via enteral näringstillförsel gradvis trappas ner.

En sond räknas som medicinteknisk produkt och för att hantera en sådan finns särskilda krav på kompetens för personal. Däremot finns inga särskilda regler för vem som får mata med sond i övrigt. Det innebär att hälso- och sjukvårdspersonal med rätt kompetens kan utföra uppgiften. Ofta är det verksamhetschefen eller den arbetsledande chefen som avgör detta.

I vissa fall kan det vara lämpligt att låta närstående medverka vid sondmatningen. Det finns inte något hinder för närståendemedverkan under förutsättning att det sker med stöd av läkarordination, efter noggranna instruktioner och under övervakning av ansvarig sjuksköterska. Det är viktigt att de som hanterar sondtillbehören har adekvata kunskaper och är väl förtrogna med uppgiften. I den mån det är möjligt fråga patienten om att medverka vid sondmatningen.

Vid vård i hemmet med egenvård

Vad som ska ses som hälso- och sjukvårdande uppgifter eller om patienten själv, eller med hjälp av någon annan, kan utföra egenvård ska bedömas av medicinskt ansvarig läkare i samband med utskrivning från sluten vård. Medicinskt ansvarig läkare ansvarar också för att nödvändiga instruktioner ges för att egenvården ska kunna genomföras patientsäkert. Till egenvård hänförs tillförsel av näring genom sond, dock inte inläggning av sond. Uppföljning av bedömning i öppenvård görs av legitimerad yrkesutövare.

När en personlig assistent eller annan personal utför egenvård behövs ingen delegering. Patienten eller dennes närstående ansvarar för vården. Se lagen om egenvård (SFS 2022:1250) om bedömningen av om en hälso- och sjukvårdsåtgärd kan utföras som egenvård. För fördjupning se [4].

Dokumentation

Enteral näringstillförsel ska ordineras och dokumenteras i patientjournalen. Av dokumentationen bör det framgå

• indikation för och mål med behandlingen
• administrationsmetod
• infartsväg
• typ av sondnäring
• mängd i volym och energi, hur denna ska fördelas över dygnet samt hastighet för sondmatningen
• om enteral näringstillförsel ges i kombination med oral näringstillförsel och vilken konsistens på maten som ordinerats
• uppföljning av behandlingen.

Vätskebehov kan också vara motiverat att dokumentera.

Läkare, sjuksköterska och dietist har ett gemensamt ansvar för att relevanta uppgifter avseende patientens näringsproblem dokumenteras och vidarebefordras till nästa vårdgivare.