Tillförsel av sondnäring
Olika sätt att ge sondmatning
Sondnäring kan ges på följande sätt:
- Kontinuerligt med sondmatningsaggregat, vilket innebär att matningen sker kontinuerligt under dygnet i ett så kallat slutet system. Systemet tillåter tillfällig avstängning men är fortfarande slutet och kan hänga upp till 24 timmar. Det finns även sondmatsförpackningar med membran där nytt aggregat kan sättas utan att hängtiden påverkas.
- Intermittent med sondmatningsaggregat, vilket innebär att matningen sker under 2–3 timmar med uppehåll emellan.
- Som bolusmatning, vilket innebär att matningen sker med hjälp av sondspruta under cirka 20–30 minuter och att mängden vanligtvis motsvarar en måltid.
Gravitationsmatning
Matning med sondmatningsaggregat kan ske med hjälp av gravitationskraften genom att sondnäringen hängs på droppställning och droppar ner enligt en reglerad dropphastighet.
Matning med sondmatningspump
Vid enteral näringstillförsel används vanligen sondmatningspump för att säkerställa att sondnäringen matas enligt ordination avseende hastighet och volym. Med en långsam kontinuerlig tillförsel vid uppstart minskar risken för illamående, kräkningar och diarréer.
Matning med pump kan också vara att föredra för patienter med diabetes. Sondmatning bör ske enligt samma principer som vid kostbehandling, vilket innebär att samordna näringstillförsel och diabetesbehandling. Det betyder att enteral näringstillförsel administreras i jämn takt över en större del av dygnet.
Upptrappning
Det är individuellt hur stor mängd sondnäring och hur snabb tillförsel som tolereras. Det är därför viktigt med individuellt anpassad ordination, som ska dokumenteras och följas upp kontinuerligt. Se Vårdhandbokens text om Uppföljning, utvärdering Nutrition.
Risk för metabol överbelastning, så kallat refeeding syndrom bör övervägas, se Metabol överbelastning (Refeeding syndrom)
Upptrappningsschemat baseras på hur länge patienten haft en låg näringstillförsel/intag eller varit svältande. Det kan vara motiverat att komplettera enteral näringstillförsel med parenteral näringstillförsel under upptrappning för att täcka energi- och näringsbehovet.
Upptrappningen bör ske enligt ett fastställt schema som vanligen ordineras av dietist. Nedan ges några exempel, det är dock svårt att ge generella rekommendationer om upptrappning då bedömning måste utgå från den enskilda patienten.
Sondläge i ventrikeln
Vanligen behövs ingen sondmatningspump vid sondmatning i ventrikeln.
| Dag 1 | 25–50 mL/timme | Totalt 250–500 mL |
| Dag 2 | 50–150 mL/timme | Totalt 500–1000 mL |
| Dag 3 | 100–200 mL/timme | Totalt 750–1500 mL |
| Sondmatningshastighet | Mängd sondmat | |
|---|---|---|
Sondläge i duodenum/jejunum
Vid tillförsel direkt i tarmen bör sondmatningspump användas. Tillförsel av sondnäring bör ske försiktigare, gärna långsamt och kontinuerligt. Matningshastigheten får maximalt vara 125 mL/timme, vilket är ungefär samma hastighet som magsäcken normalt tömmer sig.
| Sondmatningshastighet | Mängd sondmat | |
|---|---|---|
| Dag 1 | 20 mL/timme | Totalt 100–250 mL |
| Dag 2 | 40 mL/timme | Totalt 250–500 mL |
| Dag 3 | 60 mL/timme | Totalt 500–750 mL |
| Dag 4 | 80 mL/timme | Totalt 750–1000 mL |
| Dag 5 | 100 mL/timme | Totalt 1000–1250 mL |
Problem vid uppstarten
Vid problem med uppstarten av sondmatningstillförseln, se texten om gastrointestinala symtom under Komplikationer.
Observera följande:
- För patienter med långvarig svält (mer än 7 dygn), med uttalad metabol stress eller som haft längre tarmvila under parenteral näringstillförsel, bör upptrappning ske långsamt. Initialt kan det vara motiverat med en mycket låg tillförsel med hastighet exempelvis 15–20 mL/timme.
- Om patienten inte bedöms vara undernärd och inte har varit fastande i mer än 3 dygn kan snabbare tillförsel med en större volym provas från start, gärna genom intermittent matning eller bolusmatning.