• Du har valt: Sörmland
Sugning av luftvägar

Rensugning hos patienter med trakeostomi eller laryngektomi

Trakeotomerade och laryngektomerade patienter som vårdas utanför intensivvården på vårdavdelning eller i hemmet är ofta i fortsatt behov av att suga rent nedre luftväg. Patienter med trakeostoman har inte den övre luftvägens funktion med att fukta, värma och filtrera inandningsluften. Detta sker istället med hjälp av en fukt- och värmeväxlare som fästs på trakealkanyl/stomaplåster eller silikontub [4,14,16]. En otillräckligt befuktad och uppvärmd luft kan leda till nedsatt ciliefunktion och sekretstagnation som ytterligare försvårar upphostning av sekretet [14,16]. Patienter med trakeostoma kan även ha svårare att bygga upp en effektiv hostkraft för att kunna eliminera sekretet, där patientgrupper med neuromuskulära sjukdomar ibland helt saknar hostkraft [4,14]. Därav är dessa patienter ofta i behov av förebyggande åtgärder för att underlätta sekretmobilisering [14].

Läs mer om trakeostomi i Vårdhandbokens text om trakeostomi.

Rensugning via trakealkanyl

Tillvägagångssätt

Se avsnitt om sugdjup för att mäta upp längd på sugkatetern.

Aseptisk teknik ska användas vid rensugning av nedre luftvägar och sterilt förpackade sugkatetrar används. Vid risk för stänk ska visir eller skyddsglasögon i kombination med munskydd användas som stänkskydd.

  • Sugkraften ska vara maximalt  26 kPa (0,26 bar, 200 mmHG). Om slemhinnorna är lättblödande ställs sugkraften något lägre. Kontrollera sugtrycket genom att böja sugslangen och avläsa trycket på manometern.

Film som visar tillvägagångssätt för att kontrollera sugkraft vid sugning via trakealkanyl eller laryngostoma.

Filmen har berättarröst och visas via tjänsten Mediaflow. Om du inte kan se filmen, kontakta din lokala IT support.

  • Arbeta aseptiskt och behåll sugkateterns renhetsgrad genom att inte vidröra kateterdelen som ska föras ner i trakealkanylen.
  • Avlägsna fukt- och värmeväxlare/talventil från trakealkanylen.
  • För ned sugkatetern i kanylen utan sugkraft eller forcering med kateterspetsen riktad nedåt i kanylens riktning fram till kanylspetsen. 
  • Sätt på sugkraften. För sugkatetern uppåt ur kanylen genom att rotera sugkateter mellan tumme och pekfinger. Detta för att rotera sidokanalerna på sugkateter och effektivt rengöra innerlumen. Om patienten kan, be hen att hosta för att få upp så mycket sekret som möjligt i samband med sugningen.
  • Sug mellan 5-10 sekunder, maximalt 15 sekunder, beroende på hur patienten upplever/reagerar på situationen.
  • Om sugningen behöver upprepas flera gånger vid samma sugtillfälle byts sugkatetern mellan gångerna. Låt också patienten hämta andan en stund innan du för ned en ny sugkateter igen.
  • Dra handsken över sugkatetern innan den kastas efter sugningen.
  • Sätt tillbaka fukt- och värmeväxlare eller talventil på trakealkanylen.
  • Spola igenom sugslangen med kranvatten från sugkoppen för att undvika stopp.

Rensugning via laryngostoma hos laryngektomerade patienter

En laryngektomerad patient kan antingen skydda sitt trakeostoma med stomaplåster eller en silikontub med enkel lumen. På dessa fästs en fukt- och värmeväxlare. Har patienten en silikontub sugs denna rent som en trakealkanyl, se avsnitt Rensugning via trakealkanyl. Har patienten ett stomaplåster så sker sugning i direkt i luftstrupen [17].

Se film om tillvägagångssätt vid sugning av luftvägar via laryngostoma hos laryngektomerade patienter på separat sida.

Tillvägagångssätt

Aseptisk teknik ska användas vid rensugning av nedre luftvägar och sterilt förpackade sugkatetrar används. Vid risk för stänk ska visir, skyddsglasögon i kombination med munskydd användas som stänkskydd.

  • Sugkraften ska vara maximalt  26 kPa (0,26 bar, 200 mmHG). Om slemhinnorna är lättblödande ställs sugkraften något lägre. Kontrollera sugtrycket genom att böja sugslangen och avläsa trycket på manometern.

Film som visar tillvägagångssätt för att kontrollera sugkraft vid sugning via trakealkanyl eller laryngostoma.

Filmen har berättarröst och visas via tjänsten Mediaflow. Om du inte kan se filmen, kontakta din lokala IT support.

  • Arbeta aseptiskt och behåll renhetsgraden på sugkatetern genom att inte vidröra kateterdelen som ska föras ner i luftstrupen.
  • Avlägsna fukt- och värmeväxlare från stomaplåstret.
  • För sugkatetern cirka 2 cm in till mynningen i stomat utan sugkraft.
  • Sätt på sugkraften. Om patienten kan, be hen att hosta för att få upp så mycket sekret som möjligt i samband med sugningen. Sugkatetern kan försiktigt roteras runt stomahålet för att avlägsna det sekret som kommer upp.
  • Vid behov där effektiv rensugning uteblir direkt i luftstrupen kan sugkateter försiktigt föras in ytterligare 1-2 cm för att nå sekret längre ned. För att undvika slemhinneskada ska sugkatetern hållas central i luftstrupen utan roterande rörelser och försiktigt backas upp.
  • Sug mellan 5-10 sekunder, maximalt 15 sekunder, beroende på hur patienten upplever/reagerar på situationen.
  • Om sugningen behöver upprepas flera gånger vid samma sugtillfälle byts sugkatetern mellan gångerna. Låt också patienten hämta andan en stund innan du för ned en sugkateter igen.
  • Dra handsken över sugkatetern innan den kastas efter sugningen.
  • Sätt tillbaka fukt- och värmeväxlare på stomaplåstret.
  • Spola igenom sugslangen med kranvatten från sugkoppen för att undvika stopp.

     

Läs mer i Vårdhandboken

Basala hygienrutiner och klädregler

Samlingssida för alla sidor inom basala hygienrutiner och klädregler.

Patientens rättsliga ställning

Läs om vårdgivarens skyldigheter och patientens valmöjligheter. Det finns också information om vart patienten kan vända sig om hen inte är nöjd.

Avvikelse- och riskhantering

Här kan du läsa mer om vårdgivarens ansvar för att utveckla och säkerställa kvaliteten i verksamheten. Det finns också information om att bland annat rapportera risker och anmäla avvikelser.

Dokumentation

För att säkerställa att patienten får en god och säker vård finns en lagstadgad skyldighet att föra patientjournal över de bedömningar och beslut som har gjorts avseende patientens vård och behandling.

Till toppen av sidan