Hjälpmedel vid fysiska funktionsnedsättningar - Översikt
Vid skador, sjukdomar och åldrande kan funktionsnedsättningar, nedsättning av fysiologisk, psykologisk eller strukturell funktion, uppstå. En person som har en funktionsnedsättning kan uppleva funktionshinder, aktivitets- och delaktighetsbegränsningar, i relation till omgivningen [1,2]. Vid funktionsnedsättning kan personen behöva stöd från andra, förändrade strategier och tillvägagångssätt eller hjälpmedel.
De flesta vill kunna klara sig själva, till exempel vid personlig hygien, toalettbesök, på- och avklädning och måltider. Hjälpmedel är produkter som optimerar en persons funktionstillstånd och minskar funktionshinder [1] och kan bidra till att personer blir mer självständiga och aktiva i sitt liv.
En persons hälsa kan beskrivas på olika sätt, till exempel genom en diagnos. Ett annat sätt är att beskriva tillståndet är klassifikationssystemet International Classification of Functioning, Disability and Health (ICF). Klassifikationen kompletterar Internationell statistisk klassifikation av sjukdomar och relaterade hälsoproblem (ICD-10), eftersom personer med samma sjukdom eller diagnos kan ha olika funktionstillstånd.
Läs mer om ICF på Socialstyrelsens webbplats [3].
Behov av hjälpmedel
Hjälpmedel är en del i habiliterings- och rehabiliteringsprocessen. En bedömning ska alltid göras om en funktionsnedsättning går att reducera genom träning, för att eventuellt kompletteras med hjälpmedel. Hjälpmedel kan också förskrivas för att möjliggöra rehabilitering. En persons förutsättningar för tillfrisknande, rehabilitering och behov av att klara sina dagliga aktiviteter ligger till grund för personens hjälpmedelsbehov.
Rätt utprovade och rätt användning av hjälpmedel har mycket stor betydelse för personen och närstående. I många fall är rätt utprovade hjälpmedel en förutsättning för att personer med funktionsnedsättningar ska kunna bo i eget boende, arbeta, klara sin dagliga livsföring, delta i samhällslivet och i fritids- och rekreationsverksamhet.
Delaktig och kunnig användare
Det är viktigt att personen med funktionsnedsättning är delaktig vid förskrivning och val av hjälpmedel. Upplevd delaktighet vid förskrivning av hjälpmedel påverkar i vilken grad hjälpmedlet kommer till nytta [4]. Ju mer kunskap personen, personalen och närstående har om funktionsnedsättningen, träningsmetoder och hjälpmedel, desto bättre blir resultatet av vården och rehabiliteringen. Dialogen är central då patientlagen säger att hälso- och sjukvården så långt som möjligt ska utformas och genomföras i samråd med personen (SFS 2014:821, lagändring SFS 2023:42).
Några vårdgivare har infört "Fritt val av hjälpmedel". Då bedöms behovet av hjälpmedel av hälso- och sjukvårdspersonal tillsammans med personen. Därefter lämnar förskrivaren en rekvisition till personen. Rekvisitionen kan användas för inköp av hjälpmedel hos valfri leverantör. Syftet är att öka inflytande, delaktighet och valfrihet för den som vill och kan påverka valet av hjälpmedel. Ett hjälpmedel är oftast ett lån från regionen eller kommunen som ska återlämnas när det inte längre behövs. Vid "Fritt val av hjälpmedel" äger personen själv sina hjälpmedel och har ett ägaransvar för bland annat skötsel och underhåll.