Dialys är en behandling som innebär att man renar blodet från slaggprodukter och olika toxiska ämnen, avlägsnar överskottsvatten samt reglerar elektrolyter. Dialysbehandling ordineras vid svår njursvikt, uremi, som kan vara akut eller kronisk.
Vid kronisk hemodialysbehandling krävs en bra blodaccess och om möjligt väljs AV- (Arterio-Venös) fistel i första hand. AV-fisteln görs vanligen på underarmen eller överarmen, i sällsynta fall på lårets insida. Den anläggs genom att en artär kopplas samman med en ven.
Det är viktigt med noggrann aseptik vid omläggning av CDK (central dialyskateter). Inspektion av insticksställe (exit site) ska ske inför varje dialysbehandling eller dagligen om patienten är inlagd på vårdavdelning.
Vid behov av akut dialys när ingen blodaccess finns tillgänglig kan en dialyskateter för engångsbruk läggas i vena femoralis. Ibland kan en mjuk dialyskateter läggas in i ljumsken för att kunna användas vid några tillfällen.
Hos patienter med minskad eller upphörd urinproduktion som behandlas med hemodialys sker oftast en vätskeansamling i kroppen mellan dialysbehandlingarna. Den påverkar bland annat vikten och blodtrycket. Patienten ordineras en "torrvikt", som är målvikten efter dialys då överskott av vatten avlägsnats.
Vårdhandbokens texter ger rekommendationer som ibland behöver kompletteras med lokala anvisningar eller tillverkarens bruksanvisning. Detta anges i löpande text och på denna sida "Lokala anvisningar".