Åtgärder i vården
Rationell användning av antibiotika
För att undvika resistensutveckling är det viktigt att antibiotika används på rätt sätt. Vårdgivaren ska ha riktlinjer för antibiotikaval vid behandling av infektioner och antibiotikaprofylax vid ingrepp. Effekten av insatt behandling ska alltid utvärderas och verksamheten bör följa upp hur antibiotika används, både för enskild förskrivare och för verksamheten. Antibiotikaval som syftar till att uppnå bästa behandlingsresultat och samtidigt undvika ökad förekomst av antibiotikaresistens presenteras av Strama, samverkan mot antibiotikaresistens.
Mikrobiologisk provtagning
Adekvat provtagning och mikrobiologisk diagnostik är en förutsättning för att identifiera multiresistenta bakterier (MRB). MRB kan identifieras både i kliniskt prov vid misstänkt infektion och i screeningprov med riktad analys för utvalda MRB. MRB-screening kan ske i olika situationer, vanligtvis av patienter som vistats i en miljö med hög förekomst av MRB. Screening kan göras i särskilt infektionsutsatta patientgrupper på exempelvis neonatal-, dialys-, och intensivvårdsavdelningar, men också av patienter med riskfaktorer för smittspridning exempelvis sår. Lokala anvisningar för MRB-screening finns i de flesta regioner.
Grundläggande vårdhygieniska rutiner
För att kunna erbjuda vård av god hygienisk standard och minimera risken för smittspridning och vårdrelaterad infektion, har verksamheter inom vård och omsorg en skyldighet att arbeta med vårdhygieniska rutiner. Detta regleras i hälso- och sjukvårdslagen (2017:30), patientsäkerhetslagen (2010:659) och föreskriften om basal hygien i vård och omsorg (2015:10).
Förutom basala hygienrutiner omfattar detta bland annat rengöring och desinfektion av flergångsutrustning, förrådshantering och städning. Den fysiska miljön ska också vara utformad på sådant sätt att risken för smittspridning blir så liten som möjligt. All personal i vård och omsorg ska ha grundläggande kunskap om hygienrutiner samt tillgång till vårdhygienisk expertis.
För att begränsa risken för smittspridning i vård och omsorg behöver den vårdhygieniska standarden vara på en så god nivå att även okända bärare av MRB kan vårdas utan att smitta sprids. Därför ska alla patienter bedömas avseende risk för smittspridning, till exempel vid förekomst av vätskande sår, diarré och bristande kognitiv förmåga hos patienten.
Särskilda vårdhygieniska rutiner
Vid misstänkt eller konstaterad MRB kan vårdgivaren behöva vidta ytterligare åtgärder för att förhindra smittspridning. Utöver provtagning och grundläggande vårdhygieniska rutiner kan detta innebära särskilda rutiner för exempelvis vårdrumsplacering, rengöring och städning. Många vårdgivare har utformat rutiner för detta.
När vårdtagare med misstänkt eller känd MRB överförs mellan vårdgivare är det viktigt att mottagande enhet informeras. Regioner och kommuner bör ha rutiner för provtagning och vårdrumsplacering som baseras på en värdering av risken för att ha förvärvat samt risken för att sprida en MRB. Risken för att ha förvärvat en MRB bedöms större vid sjukhusvård utanför Norden och risken för smittspridning är större om riskfaktorer som till exempel vätskande sår, diarré och förekomst av katetrar finns.
Smittspårning
Smittspårning innebär kartläggning och identifiering av individer som har utsatts för ökad risk för smitta. För att identifiera om smittöverföring skett eller bedöma varifrån smittan kommit, kan provtagning i vissa fall vara aktuell. Syftet med smittspårningen är att stoppa fortsatt smittspridning. Detta gäller alla smittsamma sjukdomar som kan innebära ett hot mot patientsäkerheten. Smittspårningsplikt enligt smittskyddslagen gäller för MRSA, VRE och enterobacteriaceae med ESBL-CARBA . Smittspårning kan vara aktuellt för andra MRB som kan innebära hot mot patientsäkerhet till exempel karbapenemresistent Acinetobacter och multiresistent Pseudomonas.