Läkemedelstillförsel

Flytande orala beredningar, lösliga tabletter och vanliga tabletter som kan finfördelas och lösas eller slammas upp är ofta lämpliga. Risk för ocklusion (stopp) finns, vilket innebär att det är ytterst viktigt att läkemedel finfördelas, löses upp och/eller späds. Vatten är det lösningsmedel som rekommenderas i första hand samt vid spolning.

Om den enterala infarten mynnar i ventrikeln kan vanligt dricksvatten av god kvalitet från en frekvent använd kran användas både vid iordningställande av läkemedel och vid spolning.

Om den enterala infarten mynnar i duodenum/jejunum krävs högre renlighet eftersom den kopplas förbi magsyran som skyddar mot bakterier. Därför bör sterilt vatten användas, åtminstone för immunsupprimerade patienter. För övriga vuxna patienter saknas evidens för att sterilt vatten är nödvändigt, varför kokt vatten eller färskt dricksvatten av hög kvalitet från en frekvent använd kran kan användas.

Enterala infarter ska alltid spolas både före och efter administrering av läkemedel eller sondnäring samt vid aspiration av mag- eller tunntarmsvätska. Minsta möjliga mängd vatten i förhållande till sondens storlek rekommenderas, men med beaktande av risk för ocklusion. Lämplig volym att spola med före och efter administrering hos en vuxen är 15–30 mL, anpassat efter sondens tjocklek och längd.  

Om flera läkemedel ska administreras bör de ges var för sig, med spolning mellan varje läkemedel. Detta för att minimera risk för ocklusion och förändrad behandlingseffekt. Om patienten har många läkemedel blir dock tidsåtgång och ackumulerad vätskevolym från spolning ett praktiskt problem. Betydande beprövad erfarenhet ger stöd för att samadministrering oftast inte medför någon avgörande patientsäkerhetsrisk, men en bedömning om det är lämpligt ska alltid göras.

Nedan följer råd om praktiskt tillvägagångssätt vid enteral läkemedelsadministrering baserade på Läkemedelsverkets rekommendationer [11]. Tillämpa basala hygienrutiner och arbeta aseptiskt. 

Gör så här vid enteral läkemedelsadministrering:

• Patienten bör om möjligt vara sittande eller halvsittande.
• Kontrollera den enterala infartens läge före administrering av läkemedel.
• Undvik att vidröra sondöppningen, spetsen på sondmatsaggregatet eller sprutans spets. Placera den enterala infartens mynning på ett rent underlag. Desinfektera med desinfektionsmedel innehållande klorhexidin och etanol om mynningen kontamineras. 
• Använd sprutor för enteralt bruk.
• Gör uppehåll i tillförsel av eventuell sondnäring.
• Spola den enterala infarten med vatten enligt rekommendation ovan.
• Administrera om möjligt ett läkemedel i taget för att förebygga interaktioner mellan läkemedel samt ocklusion.
• Kontrollera att läkemedlet ges i den enterala infarten. För gastrostomiport, kontrollera att läkemedlet inte ges felaktigt i ballongventilen (kuffen).
• Om läkemedlet har iordningsställts i en annan behållare, till exempel en medicinkopp, tillsätt extra vatten i behållaren, dra upp i sprutan och administrera så att patienten får i sig hela dosen.
• Spola den enterala infarten med vatten enligt rekommendation ovan.

Läget på den enterala infarten kontrolleras före administrering av läkemedel enligt lokala anvisning och typ av infart.

Endast sprutor med koppling avsedda för enteral tillförsel, till exempel ENFit, ska användas och alla infarter bör märkas för att minska risken för feladministrering. Enterala infarter och kopplingsslangar med separat läkemedelsport bör användas. 

Tydlig märkning av infarter, och omgående bortplockning av infarter som inte längre är nödvändiga, är viktiga åtgärder för att minska riskerna för feladministrering. Läs mer i Vårdhandbokens avsnitt om Märkning av in- och utfartsvägar.