Läkemedelshantering - Översikt

Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (HSLF-FS 2017:37) om ordination och hantering av läkemedel i hälso- och sjukvården ska tillämpas inom verksamhet som omfattas av:

• Hälso- och sjukvårdslagen (SFS 2017:30)
• Tandvårdslagen (SFS 1985:125)

Socialstyrelsen författar föreskrifter om ordination och hantering av läkemedel i hälso- och sjukvården. Inspektionen för vård och omsorg (IVO) genomför tillsyn utifrån Socialstyrelsens föreskrifter samt övervakar hur läkemedel används i vården. IVO handlägger även anmälningar enligt Lex Maria.

Det är Läkemedelsverket som godkänner alla läkemedel och naturläkemedel som ska användas i Sverige. Ofta är det även EU:s läkemedelsmyndighet som har godkänt läkemedlen. Myndigheten kontrollerar också narkotika, teknisk sprit, kosmetika och medicintekniska produkter, dit bland annat tandvårdsmaterial räknas. Läkemedelspriserna sätts av Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket (TLV), som också bestämmer vilka läkemedel som ska subventioneras av staten.

Författningar från Arbetsmiljöverket är aktuella vid arbete med läkemedel, särskilt när det gäller cytostatika och andra läkemedel med bestående toxisk effekt (AFS 2005:5). För radioaktiva läkemedel finns ytterligare bestämmelser i strålskyddslagen (SFS 2018:396) och i Läkemedelsverkets föreskrifter och allmänna råd  (LVFS 2014:4) om beredning och hantering av radioaktiva läkemedel.

Läkemedelsprocessen startar med en ordination av ett läkemedel. Det är ett beslut om att en patient ska ha en bestämd läkemedelsbehandling. Att påbörja eller avsluta en behandling, ändra en dos samt förlänga en behandling är alla en form av ordination. Ordinationen verkställs genom att läkemedel skrivs ut på recept och hämtas ut på apotek eller att det beställs till ett läkemedelsförråd på en vårdenhet, så kallad rekvisition.

Vid förskrivning på recept kan patienten sköta behandlingen själv genom egenvård, få hjälp av en närstående eller av hälso- och sjukvårdspersonal med delegering. Vid rekvisition sker behandling i sluten- eller öppen vård och det är hälso- och sjukvårdspersonal med legitimation, särskilt förordnande eller delegering som får iordningställa läkemedel. Det ska helst vara samma person som sedan administrerar eller överlämnar läkemedlet. I speciella situationer kan någon annan få utföra dessa arbetsuppgifter.

Lagen om egenvård (2022:1250) har ersatt Socialstyrelsens föreskrifter (SOSFS 2009:6) om bedömningen av om en hälso- och sjukvårdsåtgärd kan utföras som egenvård. Egenvården ska vara bedömd av behandlande hälso- och sjukvårdspersonal. Patientens medverkan ska utgå från patientens önskemål och individuella förutsättningar beroende på hälsotillstånd och livssituation. Vid inskrivning i sluten vård ska hälso-­ och sjukvårdspersonalen ta ställning till om patienten har möjlighet att själv fortsätta ansvara för sin egen pågående läkemedelsbehandling eller om läkemedlet i stället ska administreras eller överlämnas av hälso-­ och sjukvårdspersonal enligt Socialstyrelsens föreskrifter om ordination och hantering av läkemedel (HSLF-FS 2017:37).

Användningen av läkemedel ska vara så optimal som möjligt så att kassationen är minsta möjliga. Förskrivning av provförpackningar på recept eller beställning enligt bassortiment till läkemedelsförråd på vårdenhet, samt hantering av sällanläkemedel på övergripande nivå inom ett sjukhus eller en klinik, är exempel på hur detta mål kan uppnås. 

Läs vidare i varje separat text i Vårdhandboken. Se även Socialstyrelsens föreskrifter om ordination och hantering av läkemedel (HSLF-FS 2017:37) samt tillhörande handbok. Länk finns på sidan referenser och regelverk.