Riskfaktorer och vårdrelaterade riskmoment
Riskfaktorer för trycksår
Det finns många riskfaktorer och vårdrelaterade riskmoment beskrivna i litteraturen, dessa kan variera från person till person.
Man bör särskilt uppmärksamma att personer som har nedsatt rörelse- och aktivitetsförmåga, nedsatt allmäntillstånd, är sängliggande och/eller rullstolsburen har en ökad risk för att utveckla trycksår.
Fuktig hud är också en riskfaktor då det minskar hudens styrka och gör den mer känslig för tryck och skjuv.
Andra riskfaktorer är:
- Nedsatt cirkulation, perfusion och syresättning.
- Undernäring.
- Förhöjd kroppstemperatur.
- Hög ålder.
- Nedsatt känsel på grund av fysisk skada eller sederande och smärtstillande läkemedel som kan påverka personens normala signaler till lägesändring.
- Avvikande blodvärden, exempelvis lågt hemoglobin (Hb) eller albumin.
- Nedsatt medvetandegrad.
- Lågt vätskeintag, speciellt hos äldre.
Särskilda riskgrupper inom vården
Några särskilt identifierade kategorier av patienter med risk för trycksår är
- svårt sjuka patienter och/eller patienter som vårdas inom intensivvård
- patienter med höftfraktur
- patienter med spinalskada
- patienter med kroniska neurologiska tillstånd
- patienter med diabetes mellitus
- traumapatienter
- patienter som genomgår långa operationer
- personer som bor i särskilda boenden eller har vård och stöd inom äldreomsorg.
Riskmoment inom vården
Tid och tryck
Det finns moment i vården där tid och tryck ger en ökad risk för trycksår.
Exempelvis vid:
- Väntetider på akutmottagning och röntgen.
- Vid transporter till och från sjukhus.
- Långa operationer.
- Långa tider av stillasittande eller långvarigt sängläge.
Mikroklimat
Mikroklimatet utgör också en riskfaktor. Med mikroklimat menas kombinationen av den fukt och värme som uppstår mellan personens hud och underlaget. Värme från personens kropp ackumuleras i de flesta underlag, exempelvis i madrass och lakan.
Olika plastmaterial och syntetiska material avsedda att skydda sängutrustningen bidrar också till ökad värmeackumulering och ökad hudfuktighet. Vid stigande värme ökar temperaturen i vävnaden och därmed ökar ämnesomsättningen. Detta medför ett större behov av syre, näringsprodukter och borttransport av ämnesomsättningsprodukter.
Fukt luckrar upp huden och kan leda till sårbildning. Det diskuteras i litteraturen i vilken utsträckning fukt är en bidragande faktor för trycksårsutveckling.