Märkning

Tydlig märkning av patienters samtliga in- och utfarter minskar risken för felkoppling. Märkningen placeras distalt på in- och utfarterna och ska ge information om vilken typ av infart det rör sig om, till exempel perifer venkateter, central venkateter, epiduralkateter, ventrikelsond eller drän. Märkningen ska helst fästas direkt runt katetern. I de fall detta inte är möjligt kan märkningen istället placeras på in- eller utfartens omläggning. Vissa katetrar och sonder kan ha flera anslutningar och det är då extra viktigt med noggrann märkning av varje anslutning [2].

För enhetlig, enkel och tydlig märkning rekommenderar Vårdhandboken att vit etikett med svart text används. Undvik lokala färgkodningar och förkortningar, som till exempel CVK eller EDK på etiketterna, då det i sig utgör en risk för förväxling. Enhetlig, enkel och tydlig märkning av in- och utfarter ökar också säkerheten när en patient förflyttas mellan olika sjukhus och vårdinrättningar.

En del infusionsaggregat passar ihop med flera in- och utfartsvägar och Vårdhandboken rekommenderar därför att även den distala delen av infusionsaggregatet märks upp med en etikett för vilken infart den avser. Även utfarter som till exempel urinkateter och dränage bör, för att minska risken för förväxling, märkas distalt på utfarten samt på uppsamlingspåsen.

Infarter med multipla lumen på samma infart används ofta till patienter där ett flertal intravenösa läkemedel administreras samtidigt. För att öka säkerheten och minska risken för att i dessa fall blanda ihop infusionsaggregaten, kan det underlätta om den distala delen av aggregatet märks med namnet på det läkemedel som infunderas. Infusionsslangen märks då i den distala delen av slangen [2].