KAD, kvinna

• Kateter, sterilförpackad. 20-26 eller 40-45 cm lång kateter.
• Färdigförpackat sterilt kateteriseringsset alternativt följande sterila produkter
  • tvättskål
  • torkar
  • sterila handskar
  • duk
  • kompresser
  • pincett, eventuellt två
  • rondskål.
• Tvål/tvättkräm/intimservett eller steril natriumklorid 9 mg/mL för tvätt av underliv. Antiseptiskt medel behöver inte användas [17].
• Bedövningsgel, minst 5 gram bör användas för att fylla urinröret [16].
• En 10 mL injektionsspruta för att tömma kateterballongen vid byte.
• En 10 mL injektionsspruta för att fylla kateterballongen med sterilt vatten, eller glycenrinmix om silikonkateter används.
• 10 mL sterilt vatten till kateterballongen - eventuellt glycerinmix till silikonkateter enligt tillverkarens anvisning.
• Steril natriumklorid 9 mg/mL och spolspruta behöver finnas tillgängligt.
• Kateterventil och/eller urinuppsamlingspåse.
• Fixeringsanordning.

• Säkerställ god belysning.
• Ta hänsyn till patientens behov av integritet. Säkerställ att patienten har förstått tidigare given information och fått eventuella frågor besvarade. Patienten bör också ge sitt samtycke till behandlingen.
• Kontrollera att patienten inte är överkänslig mot latex (kateter, handskar) eller läkemedelssubstans i bedövningsgel.
• Desinfektera avlastningsbord/uppdukningsyta och duka upp materialet innan patienten blottas.

1. Blotta inte patienten mer än nödvändigt.
2. Placera ett hygienunderlägg under patienten.
3. Tvätta patientens underliv  för att avlägsna smuts och partiklar såsom hårstrån enligt lokala instruktioner. Det finns ett begränsat vetenskapligt underlag att rengöring med klorhexidin 0,1 % kring urinrörsmynningen skulle minska risken för kateteriseringsassocierad urinvägsinfektion i sjukhusmiljö [16].
4. En till två dukar kan placeras runt patientens underliv.
5. Håll isär blygdläpparna.
6. Bedöva med bedövningsgel. Använd 10 gram (mL) gel. Börja med att droppa lite gel på urinrörsmynningen som då blir mer synlig. Placera sedan tuben med ett lätt tryck mot urinrörsmynningen och spruta långsamt in resterande gel. Täck med kompress för att motverka att gelen rinner ut. Det tar 3-5 minuter för bedövningen att verka.
7. Bevara kateterns sterilitet under proceduren.
8. För in katetern med god marginal (en kvinnas urinrör är cirka 5 cm). Forcera inte om det tar emot.
9. Släpp katetern en kort stund och kontrollera att den inte fjädrar tillbaka. Detta ska göras för att säkerställa att katetern inte har hakat upp sig i urinröret. Håll sedan katetern på plats med en hand så att den inte glider ut om patienten exempelvis hostar.
10. Då katetern är placerad i urinblåsan ska urin flöda. Om det inte kommer urin kan katetern ligga i urinröret eller vara täppt av gel. Be patienten hosta och tryck försiktigt på buken över urinblåsan. Kommer det fortfarande ingen urin kan 10-20 mL steril natriumklorid försiktigt sprutas in. Det ska inte göra ont och det ska gå lätt att spruta in vätskan.
11. Observera att katetern inte glidit ut innan kateterballongen fylls. Fyll kateterballongen med mängd och typ av vätska enligt tillverkarens rekommendation. Observera patienten, det ska inte göra ont.
12. Katetern ska kunna dras ut en bit efter att ballongen fyllts för att säkerställa att den inte fyllts i urinröret. För sedan in katetern en liten bit igen så att den inte trycker mot den känsliga blåsbotten.
13. Koppla katetern till en kateterventil eller en urinuppsamlingspåse. Om kateterklämma används ska den sättas nedanför kateterns delningsställe för att inte skada ballongkanalen.
14. Dokumentera. Läs mer i texten översikt.

Då urinuppsamlingspåse används:

Anpassa slanglängd till användningsområde. För uppegående patient används vanligtvis kortare slang som placeras på benet. Nattetid kan en vidarekoppling ske till urinuppsamlingspåse med lång slang. Katetern och urinuppsamlingspåsen bör inte skiljas innan det är dags för byte av påse, oftast varje vecka. Påsen kan behöva bytas oftare vid exempelvis blod i urinen. Fixeringsanordning anpassas till patient och urinuppsamlingspåse.

Svårigheter att lokalisera urinrörsmynningen

Vid svårighet att lokalisera urinrörsmynningen kan en sträng gel appliceras från klitoris och bakåt mot slidans framvägg. Det brukar medföra att urinrörsmynningen synliggörs.

Urinuppsamlingspåsen placeras under urinblåsans nivå och fixeras med lämplig benficka eller fästband. Patientens livsstil har betydelse för val av anordning.

Om patienten är sängliggande används ofta påse med längre slang som placeras under urinblåsans nivå. Det finns hängare till påsen som fästs på sängen för att urinen ska rinna ut ordentligt och för att förhindra att påsen hamnar på golvet.

Vid orolig sömn eller oro av annan anledning behövs kort påse som fästs på benet även vid sängläge. Det finns annars risk att katetern rycks ut med fylld ballong vilket medför skada i urinröret och risk för blödning.

Daglig underlivshygien med mild tvål eller tvättkräm. I urinröret finns parauretrala körtlar vars sekret tömmer sig utefter katetern och behöver tvättas bort.

Underkläder bör bytas regelbundet.

Hur ofta en kvarliggande kateter ska bytas beror på den enskilda patientens behov. Det första bytet bör dock göras inom 4-6 veckor. Efter bedömning av stenutfällning på katetern och i urinen samt efter utvärdering av patientens känsla av obehag beslutas om tiden till nästa byte. Se också tillverkarens anvisning för längsta användningstid.

Byte av kateter i samband med antibiotikabehandling mot urinvägssymtom förkortar tiden till symtomlindring och förlänger tiden till ny bakterieinvasion. Sannolikt är kateterbyte i samband med antibiotikabehandling av urinvägssymtom ett led i kampen mot resistensutveckling [17].

För att försäkra sig om att den nya katetern ligger rätt är det en fördel om urinblåsan innehåller urin.

Material och tillvägagångssätt

Se under rubrikerna Material och Tillvägagångssätt högre upp på denna artikelsida.

Avsluta behandling

Kateterbehandling ska avslutas så snart som möjligt på grund av de risker som finns för infektion, stenbildning, obehag och vävnadspåverkan. För en patient som haft kateter kortare eller längre tid kan det dock kännas osäkert att komma igång med egen blåstömning.

En sammanställning av studier av olika metoder för kateteravveckling har inte givit något svar på vilken metod som är bäst [19]. Nedan följer alternativa metoder. Det finns också en osäkerhet kring blåstömningsfunktionen efter borttagande av kateter.

Alternativa metoder för att avsluta behandling med kvarliggande kateter

1. Ta bort katetern snarast efter beslut om att behandlingen ska avslutas.

Efter längre tids behandling finns följande metoder beskrivna:

1. Stäng av katetern ett par timmar innan den tas ut.
2. Ta bort katetern vid midnatt efter att urinblåsan tömts. Beakta dock risken för till exempel fall och störd nattsömn. Om kateter behöver återinsättas sker det i regel dagtid [19].

Kateterborttagning

Material

• Hygienunderlägg.
• Rondskål, ren.
• Injektionsspruta, 10 mL.
• Ett litet inkontinensskydd.

Förberedelser

Kontrollera i patientens journal hur stor volym kateterballongen fyllts med. Ingen period med intermittent tömning, "blåsträning" behöver föregå avslutande av kateterbehandling.

Tillvägagångssätt

1. Placera hygienunderlägget under patienten eller som skydd för kläderna.
2. Ställ rondskålen på hygienunderlägget.
3. Töm kateterballongen på sitt innehåll med injektionssprutan. Observera att volymen i kateterballongen kan ha förändrats till mer eller mindre än vad den fyllts med.
4. Dra varsamt ut katetern samtidigt som patienten långsamt andas ut vilket minskar spänningen i bäckenregionen.
5. Inspektera katetern.

Dokumentera i patientens journal: tidpunkt och eventuella avvikelser.

Uppföljning av tömningsförmåga

Var observant på patientens förmåga att tömma blåsan efter borttagning av katetern .

Se anvisningar i Vårdhandbokens texter om blåsövervakning vid sjukhusvård om patienten befinner sig på sjukvårdsinstitution. Vid kateteravveckling i hemmiljö bör patientens upplevelse och känsla av hur väl blåsan är tömd följas upp.

Om möjlighet till residualurinmätning inom sex timmar saknas bör patienten ha kontaktuppgifter till vårdenhet som ansvarar för uppföljning. Minst en mätning av residualurin bör göras inom en vecka.