Fast vårdkontakt i den öppna vården

En fast vårdkontakt ska utses för patienten om hen begär det, eller om det är nödvändigt för att tillgodose hens behov av trygghet, kontinuitet, samordning och säkerhet. Patienten ska få information om möjligheten att få en fast vårdkontakt och de olika insatserna för patienten ska samordnas på ett ändamålsenligt sätt enligt patientlagen (SFS 2014:821, lagändring SFS 2023:42).

Syftet med en fast vårdkontakt är att stärka patientens ställning och att patienten får en tydligt definierad person som ska bistå och stödja patienten i kontakterna med vården och hjälpa till att samordna vårdens insatser.

Uppdraget som fast vårdkontakt fyller en viktig funktion för patienter med omfattande behov av hälso- och sjukvård, som multisjuka eller sköra äldre personer, personer som har omfattande fysiska eller psykiska funktionsnedsättningar, intellektuella eller kognitiva funktionsnedsättningar, omfattande beroendeproblem eller personer som ofta är aktuella för akutsjukvård. En fast vårdkontakt kan även fylla en funktion för närstående [5].

Det är verksamhetschefen som ska säkerställa att patientens behov av trygghet, kontinuitet, samordning och säkerhet i vården tillgodoses och utse en fast vårdkontakt om patienten begär det eller om det är nödvändigt för att tillgodose hens behov av trygghet, kontinuitet, samordning och säkerhet. Det framgår av 4 kap. 1 § hälso- och sjukvårdsförordningen och 6 kap. 2 § patientlagen. Den fasta vårdkontakten kan vara någon ur hälso- och sjukvårdspersonalen till exempel en sjuksköterska, arbetsterapeut, kurator eller undersköterska. Vid livshotande tillstånd ska en legitimerad läkare utses (SOSFS 2011:7, lagändring HSLF-FS 2020:65).

De huvudsakliga uppgifterna som fast vårdkontakt är att bistå patienter i att samordna vårdens insatser, informera om vårdsituationen, förmedla kontakter med andra relevanta personer inom hälso- och sjukvården och vara kontaktperson för andra delar av hälso- och sjukvården och för socialtjänsten samt i förekommande fall andra berörda myndigheter som till exempel Försäkringskassan.

Detta innebär till exempel att:

• Samordna vårdens olika insatser i samverkan med relevanta yrkeskategorier, ge förutsättningar för att rätt vård ges i rätt tid och på rätt plats. Samordning kan därmed inkludera uppföljning av planerad vård, samt omvårdnads- och rehabiliteringsinsatser. När en patient har flera vårdgivare kan särskilt samverkan kring läkemedelsbehandling behöva uppmärksammas, där läkemedelsgenomgångar är ett sätt att främja en god vård.
• Informera om vårdsituationen och individens hälsotillstånd. Informationen ska anpassas till mottagarens ålder, mognad, erfarenhet, språkliga bakgrund och andra individuella förutsättningar. Om information inte kan lämnas till patienten ska den ges till en närstående, såvida inte bestämmelser om sekretess och tystnadsplikt hindrar detta.
• Förmedla kontakter med andra inom hälso- och sjukvården till exempel med specialiserad sjukvård som kan vara avgörande för patienter med flera samtidiga diagnoser, för att främja en helhetssyn på den enskildes situation.
• Vara patientens kontaktperson för andra delar av vård, omsorg och myndigheter som är ett sätt att stärka patientens ställning, framförallt när en persons tillstånd begränsar hens möjligheter att ta aktiv del av planeringen av vården [5].

Den fasta vårdkontakten behöver därför vara tillgänglig för patient, närstående och andra vård- och omsorgsgivare. Att bistå patienten och utgå från patientens behov är centralt i uppdraget som fast vårdkontakt. Genom att det finns en tydligt utpekad person att kontakta skapas förutsättningar för kontinuitet för den enskilda patienten. För många patienter per fast vårdkontakt riskerar att förändra den fasta vårdkontaktens arbete från ett proaktivt till ett reaktivt arbete. Det blir då mer en fråga om att hantera akuta vårdsituationer och krishantering istället för det som är de önskvärda uppgifterna för en fast vårdkontakt: förebyggande åtgärder, förhindra slutenvård när det är möjligt, och motverka för tidig funktionsnedsättning. Antalet patienter per given fast vårdkontakt kan bestämmas löpande i dialog mellan verksamhetschefen och den aktuella fasta vårdkontakten [5].

Lag (SFS 2017:612, lagändring SFS 2019:979) om samverkan vid utskrivning från sluten hälso- och sjukvård, reglerar bland annat fast vårdkontakt och dess uppdrag i samband med utskrivning från sluten hälso- och sjukvård enligt nedan.

• När en enhet i den regionfinansierade öppna vården har tagit emot ett inskrivningsmeddelande i fråga om en patient, ska verksamhetschefen vid den enheten utse en fast vårdkontakt för patienten. Verksamhetschefen ska utse den fasta vårdkontakten innan patienten skrivs ut från den slutna vården. Om patienten redan har en fast vårdkontakt vid enheten, får denne fortsätta att vara patientens fasta vårdkontakt (SFS 2017:612, lagändring SFS 2019:979).
• Om patienten efter utskrivning från sluten hälso- och sjukvård, behöver insatser från både region och kommun i form av hälso- och sjukvård eller socialtjänst ska en samordnad individuell planering (SIP) genomföras av representanter för de enheter som ansvarar för insatserna.
• En kallelse till samordnad individuell planering (SIP) ska skickas till berörda enheter av patientens utsedda fasta vårdkontakt i den regionfinansierade öppna vården. Kallelsen ska skickas inom tre dagar efter det att underrättelse om att patienten är utskrivningsklar har lämnats.