Sekretess - Översikt

Offentlighets- och sekretesslagen (2009:400, OSL) gäller för många personalgrupper i Sverige. I Vårdhandbokens texter om sekretess tas några delar av lagen upp som har särskild betydelse inom hälso- och sjukvården.

Sekretessbestämmelserna i OSL innebär att hälso- och sjukvårdspersonal inte får avslöja uppgifter, vare sig muntligt eller genom att lämna ut en allmän handling eller på annat sätt. Till skillnad från hälso- och sjukvårdspersonal i offentligt bedriven hälso- och sjukvård omfattas inte personal i enskild bedriven hälso- och sjukvård av OSL:s bestämmelser. För personal verksamma hos privata vårdgivare gäller istället bestämmelser om tystnadsplikt i patientsäkerhetslagen (2010:659).

Vad innebär sekretess och tystnadsplikt?

Sekretessen innebär att man inte får berätta något om en patient för någon annan än den som deltar i just denna patients vård. Man får alltså inte diskutera en patients uppgifter med en kollega som inte deltar i patientens vård eller behandling, även om han eller hon i sin tur också har tystnadsplikt.

Det är inte självklart att uppgifter om en patient får lämnas ens till patientens nära anhöriga eller andra närstående. Det finns ingen särskilt utformad sekretessbrytande regel vad gäller uppgiftslämnande till en patients närstående. Ett utlämnande av uppgifter kan därför bara ske om patienten samtycker till det eller om det står klart, enligt 25 kap. 1 § OSL, att patienten inte lider men. Justitieombudsmannen (JO) har tidigare uttalat sig om att det som regel inte är till men för en patient när ett sjukhus lämnar ut uppgifter till nära anhöriga om att patienten vårdas på sjukhuset. Detta gäller som huvudregel inom den somatiska vården. Undantagsvis kan det dock vara så att det finns anledning att misstänka att patienten inte vill att uppgift om sjukhusvistelsen ska lämnas till anhöriga, till exempel inom den psykiatriska vården.

Patienten bör så snart det är möjligt och lämpligt tillfrågas om sin inställning till att närstående får information om hens hälsotillstånd och om andra personliga förhållanden. Det är den som ansvarar för patientens vård som ska inhämta patientens samtycke. Patientens inställning ska dokumenteras i patientjournalen.

Tystnadsplikten innebär alltså att personalen inte ens får tala om att patienten är inlagd på en avdelning om inte patienten har lämnat sitt samtycke eller det annars står klart att patienten inte lider men. Genom särskilda bestämmelser i patientsäkerhetslagen finns det emellertid undantag som innebär att hälso- och sjukvårdspersonal är skyldig att lämna ut uppgiften om att en viss person vistas på en sjukvårdsinrättning om den i särskilt fall begärs av till exempel en polismyndighet eller en åklagarmyndighet.

Tystnadsplikten gäller även efter det att man har slutat arbeta inom hälso- och sjukvården.

Vilka uppgifter omfattas av sekretessen?

Sekretessen gäller till exempel uppgifter om vem som är patient, patientens sjukdom och behandling, patientens adressuppgifter, uppgifter om familjeförhållanden och andra sociala förhållanden, arbetsoförmåga, arbetsgivare, med mera. Den här typen av uppgifter finns ofta i patientjournaler eller i anteckningar som förs på annat sätt. Men sekretessen gäller också sådant som patienterna eller deras närstående själva har berättat för vårdpersonalen.

Sekretessfrågor är svåra

Frågor om sekretess och tystnadsplikt kan vara svåra att besvara. Det är bra att diskutera frågorna med närmaste chef och i nästa steg med verksamhetschefen eller, i kommunen, den medicinskt ansvariga sjuksköterskan. Man kan också vända sig till juristen i regionen eller kommunen om man undrar över något. Ofta finns det informationsmaterial på arbetsplatsen där det framgår hur sekretessfrågor bör hanteras.

Den personkrets som omfattas av sekretess

Anställda och uppdragstagare

Offentlighets- och sekretesslagen (OSL) gäller för alla som är anställda inom den offentliga hälso- och sjukvården, oavsett befattning eller huvudmannaskap. Den gäller alltså inte bara vårdpersonalen, utan också till exempel anställda i egenskap av vaktmästare, lokalvårdare och driftpersonal. Sekretessen gäller även för sådana fysiska personer som har uppdrag hos en offentlig vårdgivare och som har en sådan anknytning till vårdgivaren att de kan sägas delta i dennas verksamhet. Det gäller exempelvis tolkar. Den offentliga vårdgivaren bör, helst skriftligen, göra sina egna anställda, uppdragstagare och likställda uppmärksamma på att de är underkastade tystnadsplikt enligt OSL.

Är det däremot fråga om självständiga uppdragstagare som visserligen har anförtrotts vissa uppgifter av en myndighet, men som handlar i eget namn och som utåt sett står som utrustade med egen kompetens, så omfattas de inte av OSL:s bestämmelser. Vid sådan outsourcing som kräver eller innebär att sekretessreglerade uppgifter görs tillgängliga för en självständig tjänsteleverantör måste myndigheten ta ställning till om tillgängliggörandet är tillåtet enligt OSL.

Justitieombudsmannen (JO) har tittat på en sådan fråga i beslut 2014-09-09, diarenummer 3032-2011. I det aktuella fallet hade bland annat en region ingått avtal med ett företag om journalföring. Enligt avtalet agerade företaget som personuppgiftsbiträde. JO fann här att regionens utlämnande av journaluppgifter till personuppgiftsbiträdet var otillåtet eftersom det saknades en tillämplig sekretessbrytande regel mellan vårdgivaren och personuppgiftsbiträdet, och att patienternas samtycke till utlämnande av uppgifterna inte hade inhämtats. JO lade här avgörande vikt vid att det var fråga om uppgifter som omfattas av stark sekretess (hälso- och sjukvårdssekretess enligt 25 kap. 1 § OSL) och att personal som har tystnadsplikt enligt OSL omfattas av ett straffrättsligt ansvar enligt 20 kap. 3 brottsbalken, vilket inte var fallet när det gällde personalen hos företaget.

Praktikanter eller studenter

Personer som i sin utbildning deltar i arbetet på en myndighet inom hälso- och sjukvården (offentlig vårdgivare) har som regel en sådan anknytning till verksamheten att de blir bundna av hälso- och sjukvårdssekretess. Det arbete som de utför skulle nämligen i allmänhet kunna skötas av den ordinarie personalen hos vårdgivaren. Det gäller dock inte för sådana elever och studenter som endast besöker verksamheten i studiesyfte.