Nutrition - Översikt

Texterna inom området nutrition i Vårdhandboken utgår från Socialstyrelsens föreskrift "Förebyggande av och behandling vid undernäring" (HSLF-FS 2022:49), samt Socialstyrelsens kunskapsstöd ”Att förebygga och behandla undernäring. Nationellt kunskapsstöd i hälso- och sjukvård och socialtjänst” [1]. Den terminologi som tillämpas bygger på Socialstyrelsens centrala begrepp inom nutritionsvård [1]. Se även Socialstyrelsens termbank [2].

Med undernäring avses "näringsrubbning i form av brist på näringsämnen som orsakar sjukdom eller försämring av kroppssammansättning, funktionsförmåga eller sjukdomsförlopp" [2]. 

Med nutritionsbehandling avses ”behandling som syftar till att tillgodose en patients behov av näringsämnen”, enligt definition i Socialstyrelsens termbank [2]. Att servera mat till patient när inget nutritionsrelaterat problem föreligger ses som allmän omvårdnad medan nutritionsbehandling förutsätter ett nutritionsrelaterat problem. 

"Ett gott näringstillstånd är nödvändigt för en god livskvalitet, för att förebygga sjukdom och för att medicinsk behandling ska ha bästa möjliga effekt. Undernäring som inte upptäcks eller lämnas utan åtgärd kan få allvarliga konsekvenser med ett personligt lidande och en större vårdtyngd som följd." [1,3].

God vård innebär att individen får en god och säker vård utifrån sina behov och den aktuella situationen [1,4]. I patientsäkerhetslagen (SFS 2010:659, lagändring SFS 2023:503) anges att god och säker vård förutsätter god patientsäkerhet vilket betyder skydd mot vårdskada (1 kap. 6 §). Med vårdskada avses lidande, kroppslig eller psykisk skada eller sjukdom samt dödsfall som hade kunnat undvikas om adekvata åtgärder hade vidtagits vid patientens kontakt med hälso- och sjukvården (1 kap. 5 §). Undernäring kan klassas som vårdskada om vården inte vidtagit adekvata åtgärder för att upptäcka och behandla tillståndet. Vårdskada kan också uppstå som en konsekvens av undernäring, till exempel ökar risken för fall, trycksår och ohälsa i munnen [1].

Flera olika faktorer kan leda till undernäring, se tabell 1 nedan [1,5]:

Sjukdomsrelaterad undernäring med inflammation innebär att en systemisk inflammation driver på nedbrytning (katabolism) av kroppens vävnader. Samtidigt påverkas aptiten negativt och kroppens förmåga att utnyttja energi och protein för syntes (bildning) av kroppsvävnad hämmas [7]. Graden av katabolism varierar avsevärt beroende på inflammationens omfattning (låg eller hög). Enbart nutritionsinsatser kan inte vända eller lindra det katabola tillståndet. Exempel på sjukdomar som leder till betydande grad av inflammation är kronisk obstruktiv lungsjukdom (KOL), cancer och inflammatoriska tarmsjukdomar [6,8]. 

Sjukdomsrelaterad undernäring i avsaknad av inflammation förknippas med tillstånd som på olika sätt påverkar förmågan att äta. Det kan förekomma vid neurologiska sjukdomar som till exempel Parkinsons sjukdom och amyotrofisk lateral skleros (ALS). Det kan även förekomma vid sjukdomar som orsakar sväljningsproblem (dysfagi), eller vid psykiatriska sjukdomar som påverkar möjligheten att äta, till exempel anorexia nervosa [1,6].

Ej sjukdomsrelaterad undernäring relaterar till svält beroende på bristande tillgång på mat, socioekonomiska faktorer (till exempel låg utbildning), missbruk, psykologiska faktorer (till exempel ensamhet) eller nedsatt mun- och tandstatus [1,6].

Det saknas nationellt täckande data över hur många personer som diagnostiserats med undernäring eller risk för undernäring. Förekomsten ökar dock med stigande ålder till följd av ökad risk för sjukdom. I en avhandling av Söderström från 2013 [9] studerades äldres nutritionsstatus i samband med inläggning på sjukhus. Av de undersökta, alla 65 år eller äldre, bedömdes då 55 procent riskera undernäring, vilket är något högre än tidigare beskrivet. Drygt 9 procent vara undernärda, vilket är något lägre än tidigare beskrivet i studier som använt screeningverktyget Minimal Nutrition Assessment (MNA) [9-12]. En senare studie av Söderström visade att undernäring och risk för undernäring enligt MNA är oberoende riskfaktorer för förtida död bland personer ≥65 år oavsett dödsorsak [13].

I en avhandling av Burman från 2021 studerades undernäring bland personer 85 år och äldre, i sitt hem, med Mini Nutritional Assessment (MNA) eller, kortversionen MNA short form (SF) som identifierar risk för undernäring. Undersökningarna skedde vid upprepade tillfällen. Undernäring förekom hos 5–12 procent och risk för undernäring hos 32–37 procent, och var vanligare bland kvinnor än bland män. Jämfört med undernärda sågs en lägre risk för död hos dem med risk för undernäring och för dem med normalt nutritionsstatus. Lägre risk för död var också associerat med högre BMI ( ≥ 28.0 kg/m²) jämfört med lägre (< 22.2 kg/m²). I avhandlingen studerades också data från det nationella kvalitetsregistret Senior Alert. Av 47 686 personer på särskilt boende var 15 procent  undernärda och 45 procent i risk för undernäring. En positiv association mellan högre BMI och lägre risk för död noterades. Ett högre BMI tycktes gynnsamt oavsett vilket nutritionsstatus som personen hade enligt MNA-SF [14-16].

Det närmaste nationellt täckande data finns i det nationella kvalitetsregistret för vårdprevention Senior alert, inom riskområdena undernäring, fall, trycksår, munhälsa och blåsdysfunktion. Senior alert omfattar personer över 65 år [17]. Genom Senior alert kan kommuner och regioner också utveckla och förbättra vården.

År 2022 riskbedömdes 94 500 unika personer i Senior alert. Av dessa hade 34 069 personer ett BMI mindre än 22 samt ofrivillig viktminskning. De två vanligaste angivna orsakerna var bakomliggande sjukdom samt nattfasta längre än 11 timmar. Rekommendationen från Senior alert är att riskbedömningar görs rutinmässigt vid inflyttning/inskrivning, löpande två gånger per år samt vid särskild händelse som till exempel sjukdom. En artikel som redovisade data från Senior alert visade att 54 procent av dem som vårdades på sjukhus identifierades vara i risk för undernäring [18].

Med tanke på den höga förekomsten (prevalensen) och den ökade risken för sjuklighet, lidande och död som följer med undernäring [3,18] krävs tydliga rutiner och processer, samt en tydlig ansvarsfördelning mellan olika yrkesgrupper för effektiv och säker behandling. Se figur 2 nedan - nutritionsvårdsprocessen [1]. För effektiv och säker kommunikation krävs vidare att begrepp inom fackområdet vård och omsorg tillämpas vid dokumentation och informationsöverföring [1,2,5,11].

Förutom medicinskt status påverkar också sociala, psykologiska och kulturella faktorer förutsättningarna för ett optimalt energi- och näringsintag. Mat, måltid och ätande rymmer dessutom många andra dimensioner utöver de rent näringsmässiga som är viktiga att ta hänsyn till i vården av patienter med nutritionsproblem.